-
Etik i natten – Ett återbesök av ‘The Death of Expertise’
Denna omläsning av boken som en gång fångade min uppmärksamhet under mina lugna nattskift år 2017, väcker frågor när jag, 2024, reflekterar över den med en djupare pool av kunskap, kritiskt tänkande och livserfarenhet. Jag minns den unga nattarbetaren, ivrig att absorbera varje sida och självsäkert tro att han snabbt skulle bli en ”expert” på att lyssna på experter. Men hur står boken sig nu när jag har mognat och fått en mer (enligt mig) nyanserad syn? Det raljanta budskapet kanske flög över mitt hjässa då, men det lämnade kvar många tankar om hur man ska hantera information från olika källor. Kanske placerar jag den inte på samma piedestal som jag gjorde då, när mitt unga jag satt i min mörka kur framför lysande skärmar och blinkande maskiner och dess blippande ljud.
Tom Nichols’ ”The Death of Expertise” är en bok som bär på en viktig tes, men den stundtals sviktar i sin egen presentation. Liksom en raljant författare kan vara både irriterande och lockande, är boken en blandning av insikter och självparodi som avviker från den respekt jag kände första gången jag läste den. Jag hoppades att den skulle fortsätta inspirera likt den gjorde då men nu har dimman lättat en aning.“We are supposed to “agree to disagree,” a phrase now used indiscriminately as little more than a conversational fire extinguisher. And if we insist that not everything is a matter of opinion, that some things are right and others are wrong … well, then we’re just being jerks, apparently. It”
― Thomas M. NicholsNichols kritiserar starkt det moderna samhällets brist på respekt för experter och fakta. Han lyfter fram problem som bekräftelsebias, anti-intellektualism, och en tendens att människor ofta värderar känslor över fakta, särskilt inom utbildningsväsendet och media. Nichols påpekar med rätta att även experter kan göra fel, men att deras åsikter ändå bör respekteras mer än “mannen på gatan”. Trots dessa viktiga poänger blir boken ibland tjatig i sin kritik mot allmänhetens brist på respekt för experter, vilket på ett sätt skymmer dess budskap.
Nichols identifierar olika institutioner, från högre utbildning till media och regering, som bidragande faktorer till den ökade misstron mot experter och vetenskaplig forskning. Hans uppmaning är tydlig: ta inte för givet allt du läser eller hör, utan var ödmjuk nog att erkänna att du inte vet allt och att andra kan ha mer kunskap och erfarenhet än du. Det är en viktig påminnelse, även om boken ibland går vilse i sin egen partiskhet och upprepar sig själv.
Vad jag väljer att ta med mig från dessa 238 sidor är: Var ödmjuk och släpp ditt ego. Inse att du inte vet allt, och att andra kan ha mer kunskap och en annorlunda livserfarenhet än vad du har. Ja, ibland kan experter ha fel, men de har ändå oftast mindre fel än en den mindre utbildade. Sist men inte minst, att läsa en artikel på internet är inte samma sak som att ha en doktorsexamen eller årtionden av arbete inom ett område.”The Death of Expertise” är en viktig bok som lyfter fram allvarliga samhällsproblem, men den lider av viss brist på nyans och självinsikt. Trots detta är den väl värd att läsa för den som vill fördjupa sig i frågor kring rationalitet, kritiskt tänkande och den ökande misstron mot experter och fakta i dagens samhälle.
The Death of Expertise: The Campaign Against Established Knowledge and Why It Matters
ISBN: 9780190469412
Sidor: 272Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
-
Adamsson Löfgren Förlag och drevkejsaren från Kristianstad utan kläder
Det har hänt mycket sedan mitt inlägg den 26:e mars i årets mest spännande kulturbråk. Ett förlag har blivit föremål för en omfattande debatt på olika internetplattformar där de har anklagats för att ha saboterat och manipulerat betygsystemen. Längst fram i drevet en person vid namn Anders Nilsson ”Anson” som en huvudperson i konflikten som nu efter en övergripande vy verkar vara en långdragen vendetta. Kompletterad med bristande kommunikation från de inblandade parterna. Uttrycket ”att tala är silver, men att tiga är guld” är något vi alla fått växa upp med, men lirar det överens med löftena om transparens från ljudbokstjänsterna och Adamsson Löfgrens Förlag?Adamsson Löfgrens Förlag, vars titlar tillfälligt togs bort från Storytels plattform efter att debatten drog igång, har nu återställts till sitt tidigare skick. Helena Gustavsson, innehållsansvarige på Storytel, besvarar äntligen frågor om denna kontroversiella konflikt i Förlagspodden – Avsnitt 228 där hon intervjuas av Lasse Winkler. Helena svarar diplomatiskt på alla frågor rörande Adamsson Löfgrens Förlag och förklarar att anledningen till att deras titlar togs bort var ett brott mot plattformens regler, men vilken typ av överträdelse det rörde sig om vill hon inte gå in på. Hon ger exempel på att det kan ha att göra med felaktig genreplacering för att förbättra strömningsvillkoren. Åtgärderna som efter detta implementerats av Storytel innebär, som tidigare nämnts, att användare inte längre kan betygsätta böcker om de inte har lyssnat klart på dem i helhet och måste vara betalande användare. Helena hävdar också bestämt att allmänheten inte har någon rätt att få veta varför AL förlags titlar togs bort under en kort period. Kommunikationen sker mellan förlaget och ljudbokstjänsten. Den intressanta frågan är då varför Adamsson Löfgren inte har offentliggjort anklagelserna mot deras verk? Jag håller med Winkler om att allmänheten ofta drar snabba slutsatser, särskilt när väsentlig information undanhålls. Helena avslutar med att bestämt förneka att det finns något samband mellan spekulationerna på nätet och anledningen till att Adamsson Löfgrens Förlags verk tillfälligt plockades bort från plattformen.
Vad har då Adamsson Löfgrens Förlag gjort i sin tidigare av mig kritiserade krishantering? Den 22:a april publicerade förlaget ett inlägg i sina samtliga kanaler. Det första som presenteras i detta verkar vara att de meddelar att de skjuter upp två planerade boksläpp? De avstår helt från att delta på bokmässan 2024 och pausar även planerade signeringar med författare samt den omtalade tävlingen med en hisnande prissumma på hundra tusen kronor.
Efter den senaste månaden varken kan eller vill vi fullfölja tävlingen, då den skulle bli en skugga av det vi hade tänkt. Det blir inte rättvist mot oss själva, juryn eller vinnaren att fortsätta i dagsläget. – Adamsson Löfgren via Instagram.
Vad gäller Anson, (Anders Nilsson) som varit den drivande i pågående strid mot vad han påstått är betygsfusk inom förlagsbranschen. I ett nyligen publicerat inlägg beskriver Anson en händelse där författaren och förläggaren Torbjörn Löwendahl anklagar honom i en grupp för författare på Facebook. Efter att ha läst anklagelserna och konfronterat dem, uppger Anson att hans svar tagits bort av gruppadministratörerna, medan Löwendahls anklagelser fått stå kvar.
Ansons inlägg i Facebook-gruppen betonar att han inte har riktat anklagelser mot något specifikt förlag eller författare, och att alla anklagelser som han har framfört har blivit bekräftade av relevanta parter som Storytel, Nextory och Bookbeat. Han förtydligar också att han inte har någon koppling till Storytels avstängning och att han aldrig har varit aktiv i den spekulerande tråden på Flashback. Anson avvisar även påståenden från vissa användare på det anonyma internet forumet Flashback som felaktigt hävdar att han skulle ha anklagat AL förlag med grunden i Löwendahls tips. Anson förklarar vidare att hans anklagelser har varit riktade mot streamingtjänsterna och inte förlaget i fråga. I sitt inlägg framhåller Anson även vikten av att författare ska ta avstånd från fusk och förtal och uppmanar andra att agera med integritet i branschen.
Anson – Anders Nilsson Jag anser att Anson’s agerande har förblivit motsägelsefullt jämfört med övriga som påstår sig ha drabbats av negativa betyg och recensions fusk. Efter att Anson kom ut med påståenden om att han hade fullständiga bevis mot en individ i branschen och hänvisade till ett ”utpekat förlag” och uttryckte sin ”nöjdhet” när dessa förlorade sina verk från en av ljudbokstjänsterna, vilket tydligt tyder på att han inte längre ifrågasätter skulden.
Nu har Anson helt ändrat riktning och skyller allt på Löwendahl samtidigt som AL förlags böcker återvänder till Storytel, meddelar han att det finns 20 personer inom branschen som skyddar den skyldige och att han kommer att stänga sin Facebook och att helt sluta skriva i protest. Ansons uppträdande var mycket påtagligt när AL stängdes av, men nu backar Anson och hävdar att någon annan påstod att de uthängda varit skyldiga och att han själv inte hängt ut någon.Anson saknade verkliga bevis med grund och nu när det framkommer att han bara hängde ut någon på grund av en ”bekants” tips faller korthuset. Att peka ut andra utan riktiga bevis är en farlig lek. Denna vendetta gör sig tydlig när vi i grävandet kommer över ett tidigare inlägg, där Anson bland annat kritiserar Adamsson Löfgren förlags medverkan i Ljudboksklubben förra året, ger ytterligare insikt i hans agerande. Det tyder som ett bevis om ändå svagt att Anson försökte förtala AL förlag redan ett halvår innan han som drivande kraft pekade ut dem som sabotörer.
Foto Mgfoto.nu Men något känns fortfarande fel. Trots att drevet på ett sätt har avslöjats och AL förlag har frikänts av ljudboksjätten Storytel från anklagelserna, känns det ändå som att det ligger en hund begraven. Om Adamsson Löfgren förlag nu står för ”transparens” som ledord, varför kommunicerar man inte direkt dialogen med Storytel i sina kanaler? Om man nu inte har manipulerat sina siffror utan fått material bortplockat av en annan anledning, borde denna anledning inte kunna skada företagets anseende lika mycket som tidigare utpekade. Varför väljer man då att vara tyst och låta spekulationerna flöda fritt? Varför ställer man sedan in tävlingen med en hisnande prispott? Dessa pengar, i alla fall inte hela summan, kan omöjligt ha brunnit inne på en månad?
Ändå står nu Adamsson Löfgren förlag som den långsiktiga vinnaren, den enorma publicitet som har spridit sig genom litteratursverige och gjort deras tidigare okända förlag fastnat på mångas läppar. 700 gratis manusförslag från ivriga författare som vill uppnå drömmen om berömmelsen att locka med erbjudande om synopsis och korrekturläsning utan att behöva betala ut en enda krona i tävlingsvinst. Jag förstår verkligen inte AL förlags agerande i denna fråga. Om man ändå ska ”tiga är guld värt”, borde man även ”smida medan järnet är varmt”, om man är nu är helt oskyldig till de ovannämnda anklagelserna.
En del saker är dock säkert i vårens hetaste kulturdebatt. Det ska bli intressant att följa AL förlags siffror på tjänsterna efter detta kulturbråk. Transparens råder inte och nu när AL förlag har friats från anklagelserna är Anson, drevetskejsare från Kristianstad, avklädd och fryser med rumpan bar.
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
-
The Vermillion Sky – Utforskandet av Skraeckoedlans nya värld i bokform
Det är ingen hemlighet att jag sedan 2019 har varit en hängiven anhängare av Norrköpingsbandet Skraeckoedlan. Deras långa låtar, med en stonerrockig ljudbild och svenska texter som faktiskt gör vårt språk rättvisa utan att låta töntigt. Något som få musiker i vårat avlånga land lyckas med. Men hur passar då deras lyrik in i långformat, som en 270 sidor lång sci-fi roman?
Handlingen i boken utspelar sig på skeppet “The Vermillion Sky” och på planeten “Mysteria”. En brokig skara av olika individer utgör en besättning som stöter på en urgammal kraft djupt inne i universum. Boken är lättläst och fylld med lättsamma referenser till den moderna populärkulturen. Henrik Grüttner har nog mer än en gång med glimten i ögat skrattat genom skägget åt dessa referenser till andra verk när de nedtecknats och det märks av i texten.
Skraeckoedlan bildades 2009 och är ett stonerrockband från Norrköping. På första sidan ber författaren om ursäkt helt i onödan för sina eventuella brister inom den vetenskapliga delen av science fiction-genren. Detta visade sig vara helt felaktigt antagande och jag rev ut den sida så fort jag läst klart de sista kapitlet. Güttner behöver inte be om ursäkt. Texten gör inga som helst anspråk på att vara ett djup sci-fi-drama eller att vara här för att revolutionera genren. Boken har marknadsförs blygsamt, men levererar precis det den lovar. Romanen påminner om den klassiska, lättsamma kiosklitteraturen som man en gång kunde hitta på hyllorna runt om i gamla Sveriges små tidningskiosker. Det är humorn jag värdesätter högst i detta verk och faktiskt den genomgående spänningen på strängen som löper genom historien, samt de sorglösa och mysigt pundiga dialogerna. Om man kan lyckas referera till ”Knight Rider” på ett framgångsrikt sätt, då är jag redo att följa författaren axel mot axel.
Borde då Skraeckoedlan lägga ner sina instrument för att ägna sig åt litteraturen? Nej, det borde vara något typ av lagbrott. Men det är inte heller bokens syfte. Den fyller sin roll genom att komplettera albumet ”Vermillion Sky”, och kan liknas vid att se en gammal, retro budget sci-fi-film.
I en intervju med Sweden Rock Magazine (mars 19) får bandet frågan om varför de valde att skriva en bok till sitt nya album. Är det bara för att tjäna pengar?
– Exakt,” svarar Henrik. ”Det är därför vi spelar smal, nischad sci-fi-stoner på svenska. Det är där pengarna finns.Detta citat tycks sammanfatta en viktig del av vad romanen representerar. Det är en uppdiktad historia, en förlängning av ett album. Varken mer eller mindre. Genom sitt smidiga samspel mellan musik och litteratur lyckas Skraeckoedlan skapa en extra dimension där fans kan fördjupa sig och nya läsare kan upptäcka en fusion av två konstformer. För de som söker ett äventyr för underhållningens skull eller en nostalgisk resa till en retro sci-fi-kultur, är ”Vermillion Sky” både en underhållning för fantasin och såklart en fröjd för öronen.
Adventures of The Vermillion Sky
ISBN: 9789152799208
Sidor: 269Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
-
Witt-Brattström bär den röda fanan för Moa Martinson
Vad gör man om man inte har Sven & Karin Stolpe i släkten? Jo, man lånar in ett känt svenskt författarpar och går igenom all prosa och korrespondens tills man hittar den vinkel man vill ha. Men istället för att skriva om romansen som en kryddad roman och hoppas på Augustpris och filmatisering skriver man en sakprosa för att ge den bortglömda Moa Martinson sin plats inom svensk litteraturkanon.
Jag kunde inte låta bli att låta mig svepas med av den litterära, politiska och känsloladdade historia som utgjorde grunden för det turbulenta förhållandet mellan Harry och Moa Martinson. Inne i deras värld av passion och konflikter finner jag mig själv både medryckt, upprörd och ifrågasättande. Varför spränger man sig själv med dynamit?
Historien om den slitna Harry som en dag, i maj 1928, steg in i Moas torp i Sörmland, förefaller nästan som hämtad ur en roman. Deras relation var ett skådespel som hämtat från ett gammalt Sverige, laddat med alla ingredienser för ett kärleksdrama. Men samtidigt känns det som om handlingen har en slags skugga kastad över sig.
Jag läste med avslappnad panna när Witt-Brattström vävde samman de olika trådarna från brev, släktingar och litterära verk. Det är som att bläddra genom ett fotoalbum av ett förflutet som både var vackert och smärtsamt. Men fotoalbumet är fullt, det är en korvstoppning av information och ganska fort märker man den enkelriktade gatan av åsikter. Det är en känsla av att färgerna i berättelsen är något förskjuten.
Harry Martinson och Moa Martinson. Foto: Historiska media Witt-Brattströms något proppfulla prosa mättar tidigt (gott och väl) mitt intresse för denna relation, samtidigt kunde jag inte låta bli att känna att den bar med sig en tydlig agenda. Hon målar upp Moa som den förlorade hjälten i en historia som enligt tidigare skrivare givits en alltför hyllande maskulin vinkel i förhållandet. Åsikten genomsyrar sidorna som ett försök att rätta till historiens skevheter genom att ge Moa den plats hon förtjänar inom svensk litteratur men varför lämnades jag ändå med tvivel?
”Det är ett helvete att vara en stor padda i en liten pöl” – Moa Martinson, brev till Karl Gerhard 1945
Jag önskar ibland att jag skulle kunna pausa boken och få ställa de frågor som aldrig blir riktigt besvarade. t.ex. åldersskillnaden mellan paret som inte utforskas djupare, trots dess uppenbara påverkan på deras nästan filmiska förhållande. Eller Harrys suktande efter ett eget gemensamt barn.
Med tvivel som lämnar djupa veck i min panna, kan jag inte förneka att denna bok är en resa in i svensk litteraturhistoria. Det är en tumultartad färd genom tvivel, lidelse och åsikter, där Witt-Brattströms personliga engagemang flödar genom varje uppslag. Det är utan tvekan en bok som behövde skrivas för den ständigt levande kulturdebatten, men jag önskar att författaren hade tonat ner sin närvaro något mellan sidorna. Det är en bok som brinner av passion, om rättelse i den svenska litteraturen även om ibland lågan tyvärr, blir så intensiv att den nästan förtär själva berättelsen.
Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd : författarparet Moa och Harry Martinson
ISBN: 9789180503877
Sidor: 336Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
-
Ristat i damm av John Fante: Kontrovers och Charm i 1930-talets Los Angeles
”Ristat i Damm” tar med mig till 1930-talets Los Angeles där jag får följa den strävsamme författaren Arturo Bandini i hans kamp mot misären för att nå den amerikanska drömmen. Det är fattigt, djupgående, rasistiskt, egoistiskt men på samma gång lyckas Fante göra denna potpurri… charmigt? Genom att växla mellan första person, Fante och tredje person när han är Bandini blir den egna reflekterande dialogen intressant att följa. När det banala och grisiga uttrycket hos huvudkaraktären medvetet vägs mot det egna samvetet landar vi oftast i en osäkerhet. Bandinis sätt att brottas mot det hårda 30-talets Amerika där ingen som framstår som sårbar eller svag verkar gå säker.
”Jag var en amerikan och förbannat stolt över det. Denna väldiga stad, dessa mäktiga stenlagda gator och stolta byggnader, de var mitt Amerikas röst. Vi amerikaner hade karvat ut ett imperium ur sand och kaktus. Camillas folk hade haft sin chans. De hade misslyckats. Vi amerikaner hade lyckats. Tack Gud för mitt land. Tack gode Gud att jag föddes amerikan!” – Bandini
Ironin och patriotismen är klockren då vår Bandini själv lever skuldbelagd, dricker billig whisky och kallar sin älskade mexikanska kvinna för svartskalle, ett bidrag till samhället om något för att kunna slå sig över bröstet. Språket är väldigt hårt och det känns nödvändigt för att ringa in den tid som var. Karaktärerna turas om att snylta och förgripa sig på varandra, det skulle nog beskrivas som toxisk i det moderna språket. I Fantes 30-tals LA utnyttjas den fattige, den gamle, den trånade, den svage, den käre och den sjuke. Det alla karaktärer har gemensamt är en osäkerhet som de alla uttrycker genom att på något sätt vara en parasit på den näste. Är du en person som gillar att sätta diagnoser på karaktärer? Varsågod, här har du din godispåse.
John Fante, Los Angeles 1930 Fantes ton är rå men levande och det syns tydligt att han inspirerat till senare Bukowskis verk. Det är något charmigt med icke-handlingen i texten. Bandinis drömmar och hans kamp för att överleva i en hård värld känns på något sätt igenkännbart trots att detta 30-tal bara är en tid man levt genom filmer, sägner och böcker.
”Ristat i Damm” är en bok som väcker starka känslor och som kanske inte är för alla. Men för den som kan se bortom de kontroversiella aspekterna finns här en kärna i berättelsen om en osäker ung man och en era där allt inte var svart eller vitt. En era där det obehagliga var en vardag och alla ville nå den Amerikanska drömmen.
Fante du är en av de stora, tack.
Ristat i damm
ISBN: 9789185379095
Sidor: 238Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
-
Seglar Mot Det Okända på en knarrande båt
Ja, där satt man med den imaginära pipan i munnen, redo att känna doften av vind som blandas med saltvattnet. ljudet av detta som slår mot de mörknade träplankorna på den gamla fregatten. Jag var redo att bli ett med Talbot, färdas över det mörka vattnet mot drömmar och en ny framtid medan jag ytligt skulle lära känna besättningen. I början var jag fastnaglad men för varje kapitel tappade jag mer och mer intresse. Jag, som oftast är SÅLD så fort man nämner båt, segel eller kanelbullar (det sista är en annan fetish). Men denna gång blev det endast en lagom underhållning.
Det är väl okej, men jag lämnas med hängande läppar och dinglande ben från relingen. Ett fall på mina egna förväntningar som nog fläckat recensionen. Besviken är ordet. Jag ska genast sätta på mig min gråa stickade tröja och se om ”Master and Commander”, kanske besöka min egna båt på land till helgen och dra handen efter skrovet i en läkande process. Nej fyfan vad deppigt det låter. Boken är okej, men inte om man är redo för ett äventyr till sjöss, kanske bättre om man är redo för komplicerade relationer i ett trångt utrymme.
”Rites of Passage” av William Golding är en bok som tar mig ombord på skeppet Brittania på väg till landet “Down Under” under tidigt 1800-tal. Handlingen kretsar kring Edmund Talbot, en ung aristokrat som reser till Australien för att ta ett jobb som hans gudfar har ordnat åt honom. Talbot för också en kommenterande dagbok som han lovat att skicka till sin gudfar, och det är genom den jag som läsaren följa hans tankar och upplevelser under resan i den kraftiga sjögången.
Golding lyckas målande beskriva skeppet och livet ombord, och skapar en mångfald av karaktärer med djup och mysterium. Berättelsen är komplex och lämnar mycket plats för egna spaningar. Trots att boken är den första i en trilogi och har vissa stunder av spänning, finns det delar som jag upplever som tråkiga och väl långsamma.
Det som verkligen gör boken gripande är för mig den beskrivande miljön, skeppets klaustrofobiska atmosfär, vågornas svall och den mörka berättelsen som utspelar sig ombord. Golding, som själv var en erfaren seglare, lyckas fånga livet till havs på ett sätt som får det att gunga i benen.
Trots vissa svagheter och delar som kunde ha varit bättre, är ”Rites of Passage” en bok som lämnar ett inpräntat intryck. Slutraden, som fångar bokens teman om isolering och det monstruösa, sammanfattar på ett starkt sätt upplevelsen av att vara en del av skeppets värld. Åh, har vi tackat böcker om sjöfarare tillräckligt?
Rites of Passage
ISBN: 9780571371648
Sidor: 336Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
-
Bland Smoothies och Swooshar
Har du någonsin sett en liten kille med jordgubbssmoothie runt munnen glömma allt som finns omkring och bara försvinna in i leken? Just den här killen har precis fikat.
Kvar på bordet ligger 4 st batterier som har gjort sitt i en radiostyrd sopbil med tillhörande kontroll. Det är 2 st AA och 2 st AAA bland kexsmulor och smoothieglas. Men låt dig inte falla in i det normala där det här är batterier av olika storlekar bara. Det är faktiskt ninjor. 2 st stora ninjor och 2 st ninjabebisar.
I en våldsam fight där ninjabebisarna ger de större stryk knockas batterierna varsamt emot varandra och faller i slowmotion tryggt hållna av en liten nytvättad hand. (Ja handen är tvättad. Inte munnen). Men det spelar ingen roll. Ninjabebisar bryr sig inte om gammal smoothie.
”Men det spelar ingen roll. Ninjabebisar bryr sig inte om gammal smoothie.”
Leken pågår med inlevelse följande 10 minuter. Små försiktiga knockar och väl tajmade swooshar. Helt plötsligt händer något. Den blå ninjabebisen beslutar sig för att jobba solo och knockar den andra tillsammans med de bägge större ninjorna. De 3 utslagna ninjorna får åka med den radiostyrda sopbilen en stund. Den blå ninjabebisen flyger i loopar över köksbordet. Eller är det ett köksbord? Man vet inte riktigt. Det spelar ingen roll för en blå ninjabebis.
Den glömmer allt som finns omkring och bara swooshar runt i cirklar ovanför de eliminerade fienderna. Det är allt som betyder något just nu för en liten kille med nytvättade händer och jordgubbssmoothie runt munnen.
Text
Skogsliljan, Spalt skribent
-
Att samla på ögonblick – Den Lyckliga Hemligheten av Arno Geigers
Välkommen till Geigers senaste verk, en konstnärsroman som avslöjar en livslång hemlighet, en som har varit en ekonomisk och inspiration livlina för Geiger under hans tidiga författarkarriär och som på något sätt har räddat hans förhållande med ”K”. Vi presenteras för en ibland väldigt djupt självreflekterande text som skildrar livet hos en ung, naiv författare som i de tidiga morgontimmarna cyklar svettandes genom Wien och samlar på böcker, brev och dokument som har kastats i återvinningscontainer kvällen innan. Geigers författarkarriär är segstartad, men att om morgonen vara en lumpsamlare är en väg för Geiger att undvika personlig konkurs samtidigt som han lär känna människor han annars inte skulle träffa genom deras privata brev. Boken väver samman triumfer, motgångar och intressanta observationer på ett sätt som gör läsningen flyter på.
En aspekt som dock stör mig är användningen av initialer för att beskriva kvinnliga karaktärer. Detta är en roman, inte en skvallerblogg, och det är förväntat att författaren åtminstone kan hitta på ett fiktivt namn då jag tvivlar starkt på att resten av texten håller sig till något annat än den upplevda sanningen.
Slutet av boken tenderar att bli mer åt en sammanfattning av filosofiska tankar, än en slut med finess. Men kan man verkligen förvänta sig en dramatisk knorr från en självbiografi där författaren fortfarande lever i högsta grad? Är det verkligen hemligheten som gör boken till vad det är?
Om du uppskattar Lundells “Jack” eller Kerouac ”On the road” kommer du att tycka om denna bok. Den är lättläst och skriven i en enkel text. Livet kanske inte alltid är fullt av spänning, men det kan ändå uppskattas på ett njutbart sätt när det presenteras utan för mycket överdrift. Att följa Geigers liv i denna stilism är speciellt och samtidigt så icke-speciellt, men det har ändå sin egen charm och dragningskraft.
Detta är ett recensionsexemplar från Lindelöws bokförlag.
Den lyckliga hemligheten
ISBN: 9789188753755
Sidor: 188Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
-
Adamsson Löfgren Förlag och Ljudbokssabotage – En Djupdykning i Krisen
Den återkommande debatten om graderingen av böcker har återigen blossat upp, denna gång rörande ljudboksformatet. Visst, problemet har uppmärksammats tidigare av skrivande, där mindre böcker eller debutanter ibland tilldelas höga betyg av anonyma eller förstagångsrecensenter för att på konstgjord väg höja verkets status och därigenom öka spridning, synlighet och försäljning. Men hur många ”boostande” betyg är acceptabla? Vad händer när betygsättning manipuleras som en affärsmodell, och vad är konsekvenserna när man aktivt väljer att sabotera för andra i samma situation?
Bakgrund: Adamsson Löfgren Förlag grundades 2022 av författarna Sofia Löfgren och Lukas Adamsson. Duon valde att etablera sitt eget förlag efter att deras bok ”Handlöst fall” fått avslag efter ett samarbete på sju månader med förlaget Forum. AL Förlag har antagit ”transparens” som sitt ledmotiv, där ”läsarens makt att välja och bedöma värderas högt”, något som de anser brista i dagens litteraturklimat. Lukas Adamsson har också hårt kritiserat s.k. hybridförlag, där han beskrivit dem som pirayor i en artikel i Expressen. Denna kritik bemöttes av Melker Garay från Ekström & Garay, som kallade det “oseriöst” och ett försök att skaffa uppmärksamhet för Adamssons nystartade förlag.
Melker Garay, Lukas Adamsson
Den 11 mars publicerade Förlagspodden avsnitt 222 med titeln ”Vi följer en sabotör i spåren”. Kristoffer Lind och Lasse Winkler berättade om morasen och toxiska klimatet på de tre största ljudboksplattformarna. I avsnittet beskrivs flera tillfällen då dåliga betyg systematiskt tilldelas enskilda författare, ibland så snabbt att det var omöjligt att ha lyssnat på boken innan betyget gavs. Betygen är oftast 1:or och kom från anonyma konton med vardagliga namn, AI-genererade bilder eller stockporträtt från Google. Dessa attacker resulterade i lägre betyg för de drabbade ljudböckerna, vilket i sin tur ledde till att de försvann från algoritmernas flöden och skapar en minskad konkurrens. Detta uppmärksammades av författaren och ex journalisten Anders Nilsson (Anson), som kontaktade ljudbokstjänsterna. Åtgärder sattes in och trots att de låga betygen togs bort återkom de snabbt dagen efter. Enligt kommunikationen mellan Nilsson och ljudbokstjänsterna var detta ett avvikande beteende som troligen kom från en och samma person.
Flera författare har uttryckt misstankar om vem som de tros ligger bakom attackerna, och pekar ut en manlig författare som har startat ett eget förlag. Dessa författare har genom en namninsamling uppmanat tjänsterna att sätta stopp för sabotaget och kräver att de ska avslöja vem den hemliga vandalen är. Ljudbokstjänsterna har dock lyst med sin frånvaro och valt att inte kommentera saken närmare.
Flashback: Den 11 mars startade en tråd på internetforumet Flashback där olika användare började spekulera om vem sabotören kunde tänkas vara, och Adamsson Löfgren förlag hamnade fort i skottgluggen. Motivet till anklagelserna skulle stämma in på AL förlag var att de olika anonyma konton som gav dåliga betyg till andra författare samtidigt gav huvudsakligen höga betyg till AL Förlags ljudböcker samt till deras erotikfilial Glödhet förlag, vilket resulterade i höga placeringar på topplistorna hos tjänsterna. Är detta tillräckligt för att peka ut AL Förlag som skyldiga? Knappast.
Men historien blir nu väldigt intressant. Lukas Adamsson valde den 15e mars att gå med i diskussionen på Flashback under ett användare alias med sitt riktiga namn och försvarade sig att han ej var skyldig. Han påvisade att de själva hade drabbats av liknande sabotage och förlorat många betyg i rensningen som genomförts av tjänsterna sedan problemet uppdagades. Skärmdumpar av e-postkorrespondens med tjänsterna daterade den 14 mars delades i tråden, vilket kunde tolkas som ett försök att visa god vilja, eller så anses det av den anklagande sidan vara tafatt krishantering. Adamsson väljer då här även till personangrepp genom att kalla andra användare för töntar och föreslog att Grimwalker lika gärna kunde vara de skyldiga. Adamsson delade även sina privata meddelande när han konfronterat Nilsson att det ska vara han som framställde Adamsson som den skyldige. I ett senare inlägg påstår även Adamsson att hans e-postinkorg skulle kunna bevisa hans oskuld, vilket väckte frågor hos mig varför han inte valde att dela den.
Foto Mgfoto.nu
”Är dock inte förvånad över denna anklagelse, eftersom vi själva har varit utsatta för olika typer av betygsfusk och anklagelser, inte minst sedan jag attackerade Lava i min artikel om hybridförlag tidigare i höst. DET var inte värt att skapa så många bittra fiender där.” – Lukas AdamssonReflektion: Här når vi kärnan i frågan. Varför väljer Adamsson Löfgren att svara på anklagelserna? Från ett PR-perspektiv finns två möjliga svar. Antingen att erkänna och be om ursäkt offentligt för att sedan arbeta på att återvinna det förlorade förtroendet, eller att förneka och svara så kortfattat som möjligt på alla anklagelser efter som det bara är lögner. Att dela e-postkorrespondens eller privata meddelanden riskerar bara att sprida rykten och fördjupa konflikten. Att anklaga andra på ett av Sveriges största forum för nättroll förväntas inte lugna ned situationen, men kanske är det just uppmärksamhet Adamsson är ute efter? All publicitet är trots allt publicitet. AL Förlag har även publicerat texter där de antyder att de har fiender som drevar sedan artikeln i expressen mot hybridförlagen och att det är fast i ett drev det inte förtjänar.
Den stora frågan är varför ljudbokstjänsterna inte har kommunicerat sina beslut. Kanske för att denna konflikt knappt märks i deras omsättning? För närvarande har AL förlag som det enda drabbade förlaget blivit avstängda från Storytel och allt deras material har blivit bortplockat, vilket antyder att spekulationerna om dem inte är helt obefogade. Att detta sker utan en kommunicering om varför är dock under all kritik.
Som en del av sin krishantering har AL Förlag även startat en namninsamling för att återfå sina titlar på Storytel. För närvarande har de 158 underskrifter, varav mer än hälften är anonyma likt deras tidigare betyg på tjänsterna. På Instagram får de också ett märkbart stöd från många ”nya författare” i Sverige. Även om deras omdömen kan vara opartiska i detta drama är det svårt att inte påverkas av att förlagets har en stundande tävling med en prispott på 100 000 svenska kronor till nya författare som vill förverkliga sin skrivardröm. vi får hoppas transparens gäller även här.
Vi har förmodligen inte hört det sista ordet i denna kulturfejd, och jag kommer att fortsätta bevaka den noga. Men just nu verkar det som att det inte finns rök utan eld.
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
-
Att Aldrig Ångra en Ernaux
Min far och kvinnan är Ernaux, som vänder på stenar och berättar för sig själv om vem hennes föräldrar var på ett vackert, ärligt och kallt sätt. Jag som läsare får uppleva bådas död och allt som sker fram tills den. Texten är gripande på grund av att vi inte, som i modern litteratur, ska våndas tillsammans i Ernaux sorg. Här får vi mer döden skildrad som ett skal, bara kroppar som är kvar. Vi får ta del av vem hennes föräldrar var och vad som ledde till deras död i detta pussel av minnen från en tid då allt var sämre, men i text framstår det som romantiskt, man känner nästan en saknad. Hennes far är oföränderlig, omgiven av smuts och hennes pikande mor med rent och ljuvligt omkring sig. Är det en resa i allt letande efter mening i vår existens? Jag väljer att tro det. Att det ska finnas en mening innan våra föräldrar, vänner och vi själva dör.
Man tror oftast att samhället förändras i en rasande takt, men dynamiken i relationerna verkar dröja sig kvar. Texten innehåller igenkänningar både från eget och andras liv som man samtalat om. Ernaux är så skicklig att utan poesi eller överdrift göra texten så medryckande. Det känns som att den nakna, här franska sanningen överträffar den ibland pålagda eller uppdiktade fiktionen som dessa långa nekrologiska biografier kan bli.
Jag kommer aldrig ångra att jag läste en Ernaux
Min far & Kvinnan
ISBN: 9789113129662
Sidor: 174Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 
Lämna en kommentar