Hem

  • Ristat i damm av John Fante: Kontrovers och Charm i 1930-talets Los Angeles

    Ristat i damm av John Fante: Kontrovers och Charm i 1930-talets Los Angeles

    ”Ristat i Damm” tar med mig till 1930-talets Los Angeles där jag får följa den strävsamme författaren Arturo Bandini i hans kamp mot misären för att nå den amerikanska drömmen. Det är fattigt, djupgående, rasistiskt, egoistiskt men på samma gång lyckas Fante göra denna potpurri… charmigt? Genom att växla mellan första person, Fante och tredje person när han är Bandini blir den egna reflekterande dialogen intressant att följa. När det banala och grisiga uttrycket hos huvudkaraktären medvetet vägs mot det egna samvetet landar vi oftast i en osäkerhet. Bandinis sätt att brottas mot det hårda 30-talets Amerika där ingen som framstår som sårbar eller svag verkar gå säker.

    Jag var en amerikan och förbannat stolt över det. Denna väldiga stad, dessa mäktiga stenlagda gator och stolta byggnader, de var mitt Amerikas röst. Vi amerikaner hade karvat ut ett imperium ur sand och kaktus. Camillas folk hade haft sin chans. De hade misslyckats. Vi amerikaner hade lyckats. Tack Gud för mitt land. Tack gode Gud att jag föddes amerikan!” – Bandini

    Ironin och patriotismen är klockren då vår Bandini själv lever skuldbelagd, dricker billig whisky och kallar sin älskade mexikanska kvinna för svartskalle, ett bidrag till samhället om något för att kunna slå sig över bröstet. Språket är väldigt hårt och det känns nödvändigt för att ringa in den tid som var. Karaktärerna turas om att snylta och förgripa sig på varandra, det skulle nog beskrivas som toxisk i det moderna språket. I Fantes 30-tals LA utnyttjas den fattige, den gamle, den trånade, den svage, den käre och den sjuke. Det alla karaktärer har gemensamt är en osäkerhet som de alla uttrycker genom att på något sätt vara en parasit på den näste. Är du en person som gillar att sätta diagnoser på karaktärer? Varsågod, här har du din godispåse. 

    John Fante, Los Angeles 1930

    Fantes ton är rå men levande och det syns tydligt att han inspirerat till senare Bukowskis verk. Det är något charmigt med icke-handlingen i texten. Bandinis drömmar och hans kamp för att överleva i en hård värld känns på något sätt igenkännbart trots att detta 30-tal bara är en tid man levt genom filmer, sägner och böcker.

    ”Ristat i Damm” är en bok som väcker starka känslor och som kanske inte är för alla. Men för den som kan se bortom de kontroversiella aspekterna finns här en kärna i berättelsen om en osäker ung man och en era där allt inte var svart eller vitt. En era där det obehagliga var en vardag och alla ville nå den Amerikanska drömmen.

    Fante du är en av de stora, tack.

    Betyg: 3 av 5.

    Ristat i damm
    ISBN: 9789185379095
    Sidor: 238

    Text

    Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist

  • Seglar Mot Det Okända på en knarrande båt

    Seglar Mot Det Okända på en knarrande båt

    Ja, där satt man med den imaginära pipan i munnen, redo att känna doften av vind som blandas med saltvattnet. ljudet av detta som slår mot de mörknade träplankorna på den gamla fregatten. Jag var redo att bli ett med Talbot, färdas över det mörka vattnet mot drömmar och en ny framtid medan jag ytligt skulle lära känna besättningen. I början var jag fastnaglad men för varje kapitel tappade jag mer och mer intresse. Jag, som oftast är SÅLD så fort man nämner båt, segel eller kanelbullar (det sista är en annan fetish). Men denna gång blev det endast en lagom underhållning.

    Det är väl okej, men jag lämnas med hängande läppar och dinglande ben från relingen. Ett fall på mina egna förväntningar som nog fläckat recensionen. Besviken är ordet. Jag ska genast sätta på mig min gråa stickade tröja och se om ”Master and Commander”, kanske besöka min egna båt på land till helgen och dra handen efter skrovet i en läkande process. Nej fyfan vad deppigt det låter. Boken är okej, men inte om man är redo för ett äventyr till sjöss, kanske bättre om man är redo för komplicerade relationer i ett trångt utrymme.

    ”Rites of Passage” av William Golding är en bok som tar mig ombord på skeppet Brittania på väg till landet “Down Under” under tidigt 1800-tal. Handlingen kretsar kring Edmund Talbot, en ung aristokrat som reser till Australien för att ta ett jobb som hans gudfar har ordnat åt honom. Talbot för också en kommenterande dagbok som han lovat att skicka till sin gudfar, och det är genom den jag som läsaren följa hans tankar och upplevelser under resan i den kraftiga sjögången.

    Golding lyckas målande beskriva skeppet och livet ombord, och skapar en mångfald av karaktärer med djup och mysterium. Berättelsen är komplex och lämnar mycket plats för egna spaningar. Trots att boken är den första i en trilogi och har vissa stunder av spänning, finns det delar som jag upplever som tråkiga och väl långsamma.

    Det som verkligen gör boken gripande är för mig den beskrivande miljön, skeppets klaustrofobiska atmosfär, vågornas svall och den mörka berättelsen som utspelar sig ombord. Golding, som själv var en erfaren seglare, lyckas fånga livet till havs på ett sätt som får det att gunga i benen. 

    Trots vissa svagheter och delar som kunde ha varit bättre, är ”Rites of Passage” en bok som lämnar ett inpräntat intryck. Slutraden, som fångar bokens teman om isolering och det monstruösa, sammanfattar på ett starkt sätt upplevelsen av att vara en del av skeppets värld. Åh, har vi tackat böcker om sjöfarare tillräckligt?

    Betyg: 3 av 5.

    Rites of Passage
    ISBN: 9780571371648
    Sidor: 336

    Text

    Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist

  • Bland Smoothies och Swooshar

    Bland Smoothies och Swooshar

    Har du någonsin sett en liten kille med jordgubbssmoothie runt munnen glömma allt som finns omkring och bara försvinna in i leken? Just den här killen har precis fikat. 

    Kvar på bordet ligger 4 st batterier som har gjort sitt i en radiostyrd sopbil med tillhörande kontroll. Det är 2 st AA och 2 st AAA bland kexsmulor och smoothieglas. Men låt dig inte falla in i det normala där det här är batterier av olika storlekar bara. Det är faktiskt ninjor. 2 st stora ninjor och 2 st ninjabebisar. 

    I en våldsam fight där ninjabebisarna ger de större stryk knockas batterierna varsamt emot varandra och faller i slowmotion tryggt hållna av en liten nytvättad hand.  (Ja handen är tvättad. Inte munnen). Men det spelar ingen roll. Ninjabebisar bryr sig inte om gammal smoothie.

    Men det spelar ingen roll. Ninjabebisar bryr sig inte om gammal smoothie.

    Leken pågår med inlevelse följande 10 minuter. Små försiktiga knockar och väl tajmade swooshar. Helt plötsligt händer något. Den blå ninjabebisen beslutar sig för att jobba solo och knockar den andra tillsammans med de bägge större ninjorna. De 3 utslagna ninjorna får åka med den radiostyrda sopbilen en stund. Den blå ninjabebisen flyger i loopar över köksbordet. Eller är det ett köksbord? Man vet inte riktigt. Det spelar ingen roll för en blå ninjabebis. 

    Den glömmer allt som finns omkring och bara swooshar runt i cirklar ovanför de eliminerade fienderna.  Det är allt som betyder något just nu för en liten kille med nytvättade händer och jordgubbssmoothie runt munnen. 


    Text

    Skogsliljan, Spalt skribent

  • Att samla på ögonblick – Den Lyckliga Hemligheten av Arno Geigers

    Att samla på ögonblick – Den Lyckliga Hemligheten av Arno Geigers

    Välkommen till Geigers senaste verk, en konstnärsroman som avslöjar en livslång hemlighet, en som har varit en ekonomisk och inspiration livlina för Geiger under hans tidiga författarkarriär och som på något sätt har räddat hans förhållande med ”K”. Vi presenteras för en ibland väldigt djupt självreflekterande text som skildrar livet hos en ung, naiv författare som i de tidiga morgontimmarna cyklar svettandes genom Wien och samlar på böcker, brev och dokument som har kastats i återvinningscontainer kvällen innan. Geigers författarkarriär är segstartad, men att om morgonen vara en lumpsamlare är en väg för Geiger att undvika personlig konkurs samtidigt som han lär känna människor han annars inte skulle träffa genom deras privata brev. Boken väver samman triumfer, motgångar och intressanta observationer på ett sätt som gör läsningen flyter på.

    En aspekt som dock stör mig är användningen av initialer för att beskriva kvinnliga karaktärer. Detta är en roman, inte en skvallerblogg, och det är förväntat att författaren åtminstone kan hitta på ett fiktivt namn då jag tvivlar starkt på att resten av texten håller sig till något annat än den upplevda sanningen.

    Slutet av boken tenderar att bli mer åt en sammanfattning av filosofiska tankar, än en slut med finess. Men kan man verkligen förvänta sig en dramatisk knorr från en självbiografi där författaren fortfarande lever i högsta grad? Är det verkligen hemligheten som gör boken till vad det är?

    Om du uppskattar Lundells “Jack” eller Kerouac ”On the road” kommer du att tycka om denna bok. Den är lättläst och skriven i en enkel text. Livet kanske inte alltid är fullt av spänning, men det kan ändå uppskattas på ett njutbart sätt när det presenteras utan för mycket överdrift. Att följa Geigers liv i denna stilism är speciellt och samtidigt så icke-speciellt, men det har ändå sin egen charm och dragningskraft.

    Detta är ett recensionsexemplar från Lindelöws bokförlag.

    Betyg: 3 av 5.

    Den lyckliga hemligheten
    ISBN: 9789188753755
    Sidor: 188

    Text

    Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist

  • Adamsson Löfgren Förlag och Ljudbokssabotage – En Djupdykning i Krisen

    Adamsson Löfgren Förlag och Ljudbokssabotage – En Djupdykning i Krisen

    Den återkommande debatten om graderingen av böcker har återigen blossat upp, denna gång rörande ljudboksformatet. Visst, problemet har uppmärksammats tidigare av skrivande, där mindre böcker eller debutanter ibland tilldelas höga betyg av anonyma eller förstagångsrecensenter för att på konstgjord väg höja verkets status och därigenom öka spridning, synlighet och försäljning. Men hur många ”boostande” betyg är acceptabla? Vad händer när betygsättning manipuleras som en affärsmodell, och vad är konsekvenserna när man aktivt väljer att sabotera för andra i samma situation?

    Bakgrund: Adamsson Löfgren Förlag grundades 2022 av författarna Sofia Löfgren och Lukas Adamsson. Duon valde att etablera sitt eget förlag efter att deras bok ”Handlöst fall” fått avslag efter ett samarbete på sju månader med förlaget Forum. AL Förlag har antagit ”transparens” som sitt ledmotiv, där ”läsarens makt att välja och bedöma värderas högt”, något som de anser brista i dagens litteraturklimat. Lukas Adamsson har också hårt kritiserat s.k. hybridförlag, där han beskrivit dem som pirayor i en artikel i Expressen. Denna kritik bemöttes av Melker Garay från Ekström & Garay, som kallade det “oseriöst” och ett försök att skaffa uppmärksamhet för Adamssons nystartade förlag.

    Melker Garay, Lukas Adamsson


    Den 11 mars publicerade Förlagspodden avsnitt 222 med titeln ”Vi följer en sabotör i spåren”. Kristoffer Lind och Lasse Winkler berättade om morasen och toxiska klimatet på de tre största ljudboksplattformarna. I avsnittet beskrivs flera tillfällen då dåliga betyg systematiskt tilldelas enskilda författare, ibland så snabbt att det var omöjligt att ha lyssnat på boken innan betyget gavs. Betygen är oftast 1:or och kom från anonyma konton med vardagliga namn, AI-genererade bilder eller stockporträtt från Google. Dessa attacker resulterade i lägre betyg för de drabbade ljudböckerna, vilket i sin tur ledde till att de försvann från algoritmernas flöden och skapar en minskad konkurrens. Detta uppmärksammades av författaren och ex journalisten Anders Nilsson (Anson), som kontaktade ljudbokstjänsterna. Åtgärder sattes in och trots att de låga betygen togs bort återkom de snabbt dagen efter. Enligt kommunikationen mellan Nilsson och ljudbokstjänsterna var detta ett avvikande beteende som troligen kom från en och samma person.

    Flera författare har uttryckt misstankar om vem som de tros ligger bakom attackerna, och pekar ut en manlig författare som har startat ett eget förlag. Dessa författare har genom en namninsamling uppmanat tjänsterna att sätta stopp för sabotaget och kräver att de ska avslöja vem den hemliga vandalen är. Ljudbokstjänsterna har dock lyst med sin frånvaro och valt att inte kommentera saken närmare.

    Flashback: Den 11 mars startade en tråd på internetforumet Flashback där olika användare började spekulera om vem sabotören kunde tänkas vara, och Adamsson Löfgren förlag hamnade fort i skottgluggen. Motivet till anklagelserna skulle stämma in på AL förlag var att de olika anonyma konton som gav dåliga betyg till andra författare samtidigt gav huvudsakligen höga betyg till AL Förlags ljudböcker samt till deras erotikfilial Glödhet förlag, vilket resulterade i höga placeringar på topplistorna hos tjänsterna. Är detta tillräckligt för att peka ut AL Förlag som skyldiga? Knappast.
    Men historien blir nu väldigt intressant. Lukas Adamsson valde den 15e mars att gå med i diskussionen på Flashback under ett användare alias med sitt riktiga namn och försvarade sig att han ej var skyldig. Han påvisade att de själva hade drabbats av liknande sabotage och förlorat många betyg i rensningen som genomförts av tjänsterna sedan problemet uppdagades. Skärmdumpar av e-postkorrespondens med tjänsterna daterade den 14 mars delades i tråden, vilket kunde tolkas som ett försök att visa god vilja, eller så anses det av den anklagande sidan vara tafatt krishantering. Adamsson väljer då här även till personangrepp genom att kalla andra användare för töntar och föreslog att Grimwalker lika gärna kunde vara de skyldiga. Adamsson delade även sina privata meddelande när han konfronterat Nilsson att det ska vara han som framställde Adamsson som den skyldige. I ett senare inlägg påstår även Adamsson att hans e-postinkorg skulle kunna bevisa hans oskuld, vilket väckte frågor hos mig varför han inte valde att dela den.

    Foto Mgfoto.nu


    ”Är dock inte förvånad över denna anklagelse, eftersom vi själva har varit utsatta för olika typer av betygsfusk och anklagelser, inte minst sedan jag attackerade Lava i min artikel om hybridförlag tidigare i höst. DET var inte värt att skapa så många bittra fiender där.” – Lukas Adamsson

    Reflektion: Här når vi kärnan i frågan. Varför väljer Adamsson Löfgren att svara på anklagelserna? Från ett PR-perspektiv finns två möjliga svar. Antingen att erkänna och be om ursäkt offentligt för att sedan arbeta på att återvinna det förlorade förtroendet, eller att förneka och svara så kortfattat som möjligt på alla anklagelser efter som det bara är lögner. Att dela e-postkorrespondens eller privata meddelanden riskerar bara att sprida rykten och fördjupa konflikten. Att anklaga andra på ett av Sveriges största forum för nättroll förväntas inte lugna ned situationen, men kanske är det just uppmärksamhet Adamsson är ute efter? All publicitet är trots allt publicitet. AL Förlag har även publicerat texter där de antyder att de har fiender som drevar sedan artikeln i expressen mot hybridförlagen och att det är fast i ett drev det inte förtjänar. 

    Den stora frågan är varför ljudbokstjänsterna inte har kommunicerat sina beslut. Kanske för att denna konflikt knappt märks i deras omsättning? För närvarande har AL förlag som det enda drabbade förlaget blivit avstängda från Storytel och allt deras material har blivit bortplockat, vilket antyder att spekulationerna om dem inte är helt obefogade. Att detta sker utan en kommunicering om varför är dock under all kritik.

    Som en del av sin krishantering har AL Förlag även startat en namninsamling för att återfå sina titlar på Storytel. För närvarande har de 158 underskrifter, varav mer än hälften är anonyma likt deras tidigare betyg på tjänsterna. På Instagram får de också ett märkbart stöd från många ”nya författare” i Sverige. Även om deras omdömen kan vara opartiska i detta drama är det svårt att inte påverkas av att förlagets har en stundande tävling med en prispott på 100 000 svenska kronor till nya författare som vill förverkliga sin skrivardröm. vi får hoppas transparens gäller även här.

    Vi har förmodligen inte hört det sista ordet i denna kulturfejd, och jag kommer att fortsätta bevaka den noga. Men just nu verkar det som att det inte finns rök utan eld.


    Text

    Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist

  • Att Aldrig Ångra en Ernaux

    Att Aldrig Ångra en Ernaux

    Min far och kvinnan är Ernaux, som vänder på stenar och berättar för sig själv om vem hennes föräldrar var på ett vackert, ärligt och kallt sätt. Jag som läsare får uppleva bådas död och allt som sker fram tills den. Texten är gripande på grund av att vi inte, som i modern litteratur, ska våndas tillsammans i Ernaux sorg. Här får vi mer döden skildrad som ett skal, bara kroppar som är kvar. Vi får ta del av vem hennes föräldrar var och vad som ledde till deras död i detta pussel av minnen från en tid då allt var sämre, men i text framstår det som romantiskt, man känner nästan en saknad. Hennes far är oföränderlig, omgiven av smuts och hennes pikande mor med rent och ljuvligt omkring sig. Är det en resa i allt letande efter mening i vår existens? Jag väljer att tro det. Att det ska finnas en mening innan våra föräldrar, vänner och vi själva dör.

    Man tror oftast att samhället förändras i en rasande takt, men dynamiken i relationerna verkar dröja sig kvar. Texten innehåller igenkänningar både från eget och andras liv som man samtalat om. Ernaux är så skicklig att utan poesi eller överdrift göra texten så medryckande. Det känns som att den nakna, här franska sanningen överträffar den ibland pålagda eller uppdiktade fiktionen som dessa långa nekrologiska biografier kan bli.

    Jag kommer aldrig ångra att jag läste en Ernaux

    Betyg: 4 av 5.

    Min far & Kvinnan
    ISBN: 9789113129662
    Sidor: 174

    Text

    Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist

  • Insikten vid ett fönster

    Insikten vid ett fönster

    Det var stressigt och morrigt
    Hungriga barn och en sambo som bara ville blir klar och åka hem.
    Själv hade jag jobbat många långa nätter och såg allting lite extra nedtonat.

    I snabbmatsrestaurangen har skärmen där man beställer mat stått rakt i solen hela eftermiddagen och den verkar drömma om semester då den tar god tid på sig att besvara kommandon den får. Efter varje knapptryck hinner jag ta tre djupa andetag och rikta blicken mot taket innan nästa måltid kan läggas till i beställningen. När jag äntligen får mitt ordernummer kastar jag mig iväg till de välanvända kundtoaletterna medan familjen plikttroget tar nummerlappen och slår sig ned vid ett bord.

    Bäst jag står där och stoppar ner linnet och drar upp byxorna som den småbarnsmamma jag är så åker dörren upp och en snopen städare ber om ursäkt för den genanta situationen.
    Låset var trasigt.

    Jaha. Lätt bedövad av sömnbrist och tacksam över att byxorna var på plats så lägger jag inte så stor vikt vid händelsen.
    Inga personliga kroppsdelar har blottats och maten bör snart vara klar.

    Väl tillbaka vid bordet så annonserar ytterligare en skärm vid disken att vår mat är klar så kan bara ta vår lapp och passera bordet för att hämta måndagens sista måltid.
    Sorterar upp maten efter person. Alla nöjda.
    Barnen hugger in på sin mat och blir tysta.
    Vad sambon gör vet jag inte. Äter antagligen.

    När tystnaden runt vårat bord lägger sig så skruvas sorlet runt om oss upp.
    Jag tittar ut mot den sena vårsolen medan hamburgaren blir en tugga mindre.
    Solen blänker i det rena bordet brevid oss och i bordet brevid det sitter en större familj med lite äldre barn och väntar på sin mat. Allt som sägs är borta från lokalen för allt mina öron hör är hur The Ronettes bönfaller ”Be my baby now”  och min bild kantas av sambon som fokuserar på sitt i det behagliga solskenet.

    ”I’ll make you happy, baby, just wait and see
    ”For every kiss you give me, I’ll give you three” – sjunger trion.

    Stressen är som bortblåst och allt bäddas in i ett varmt ljus och tystnaden runt vårat bord är av det behagliga slaget


    Text

    Skogsliljan, Spalt skribent

  • Jag funderar under pågående samtal hur jag ska uttrycka detta i ord

    Jag funderar under pågående samtal hur jag ska uttrycka detta i ord

    Hur förklarar man det för en person man känt i hela sitt liv och som nu strax inte finns mer?
    Jag funderar under pågående samtal hur jag ska uttrycka detta i ord. 

    ”Jag älskar dig, tack för allt” känns så futtigt och kommersiellt.
    Inte värdigt. 

    I tron om att det är sista gången jag pratar med honom i telefon vill jag på något vis förklara för honom hur mycket han betyder för mig.

    Under tiden håller han monolog, berättar om det otroliga sjukhemmet han hamnat på. 
    Utsikten, maten, gratiskaffet, kabel tv den trevlige unge mannen som hjälpt honom med telefonen.
    När han dragit nästan hela helgens sportsändningar med exakta klockslag för mig, avbryter jag honom; Men du.

    Minns du den där sensommarkvällen i Augusti? 
    Det var alldeles ljummet i luften.
    I köket stökades det för stundande kräftskiva.
    Utifrån volleybollplanen hördes skratt blandat med arga rop för att någon fuskade.
    Alltid någon som fuskar.

    Ifrån poolen hördes förtjusta barnskrik.
    Ute på plan framför huset spelades det kubb.
    Det dracks kall öl.
    Kvällssolen värmde samtidigt som kvällsbrisen fick huden att knottras.
    Solvarm hud. Salt hår.
    Allt var perfekt.

    Senare under kvällen mitt i kortspelet ringde en telefon.
    Jag blev iskall och sprang barfota på grusvägen tills lungorna gav upp.
    Hjärnan slutade fungera.
    Fötterna blödde.
    Tårarna brände.
    Du vaknade av all uppståndelse och kom ut på verandan i din morgonrock och tofflor.
    Gav mig en kram, du sa inget, för ord skulle inte hjälpa. Det visste du. 

    Vi gick och hämtade din stora stjärnkikare och gick ut på plan i det becksvarta mörkret.
    ”Titta här, ser du månen?”
    ”Ja, jag ser”

    Sen stod vi där, mitt i den kalla augustinatten och skådade natthimlen.
    Du i din morgonrock.
    Jag med mina såriga fötter.
    Hand i hand. 
    Vi sa ingenting.
    Men vi båda visste.

    Den natten förändrades något i mig för alltid och jag insåg för första gången att tröst inte är ord.
    Tröst är en farfar som kliver upp mitt i natten och visar sitt barnbarn natthimlen i timtal tills hon känner sig trygg nog att somna på madrassen inne på sovrumsgolvet.

    Tack


    Text

    Madame C, Krönikör

  • Det Här Är Formel 1

    Det Här Är Formel 1

    Anna Andersson är definitionen av rätt person på rätt plats. Jag har följt hennes blogg på Aftonbladet under ett par år och bokens text samt ton känns bekant, genomsyrad av passion för en av världens snabbaste och bästa sporter. Man mot man, hjul mot hjul, 20 bilar, först i mål vinner. Det är en enkel premiss och det är toppklass underhållning, men det finns ett extra lager till denna sport som Anderssons flitiga arbete upphöjer. Dramatiken, förhandlingarna och rävspelet, allt för att vinna fördelar och marginaler för sitt eget team och för att kunna plocka hem VM-mästerskapet. Andersson gör ett bra jobb med att redogöra för historierna, ”cirkusen” om personligheter och team som cirkulerar i fansens berättelser, både på läktaren och i diverse internetforum. Men här ger Andersson oss historierna ofiltrerat direkt från källan, nyheterna ät direkt från ”the horse’s mouth” som de brittiska kommentatorerna brukar kackla på om.

    För mig som följt sporten och slukat det mesta jag kommer över innehållsmässigt, är boken en fröjd att läsa. Är man väldigt ny till sporten tror jag att man kommer ha svårt att ta sig förbi de första kapitlen om man väljer att läsa kronologiskt. Det känns som en lite svag inledning med Alonsos historia för något DTS fans som inte är djupt insatt i paddockens historia och skrönor. Vettel sa en gång att alla är Ferrari-fans vare sig man säger det eller ej, det tar emot att säga men de intressanta kapitlen börjar först på sidan 96. Så om du är nybörjare, läs inte boken i kronologisk ordning. Här hade jag önskat på något mer av en röd tråd genom de olika kapitlen.

    Följer du inte sporten räcker det att läsa Anna Anderssons mästerliga prolog för att förstå vad det handlar om. Det är gåshud längs hela benen och en traileraktig skildring av denna fantastiska sport är.

    Fokus. Uppgiften är tydlig och visiret stängs med en snabb, invand rörelse. Kroppen ligger i rätt position i den formgjutna sitsen, med stussen mot marken och fötterna i nästan samma höjd som händerna och axlarna. Utrymmet är trångt och det enda som syns utifrån är den specialdesignade hjälmen. Alla ljud och alla intryck studsar mot det 1,2 kilo tunga huvudskyddet som kan stå emot 800 grader, fem G och skärmar av en hel värld. Nu är det bara en sak som gäller.

    Fem röda lampor. De släcks efter en förinställd fördröjning på mellan 0,2 och tre sekunder, en efter en, med en sekunds intervall. När sista lampan släcks startar 20 bilar. Man mot man, hjul mot hjul, meter efter meter och varv efter varv i upp till 360 kilometer i timmen.

    Kampen pågår på fler än 20 banor i fem olika världsdelar, men också i tio olika fabriker. Det är innovation och teknik, höga hastigheter och snäva kurvor, individer och team, passion och konflikter, historia och framtid. Det är allt på en gång. Det är Formel 1.

    Är du redan biten av sporten kommer denna bok att tjäna dig väl utan att du behöver hoppa omkring mellan kapitlen. Det finns historier om profiler, det tekniska och äntligen en bra svensk text om hur däcken fungerar i Formel 1. Fördjupningarna är härliga och det finns en genuin kärlek till sporten mellan raderna. Jag är glad att Aftonbladets redaktör skickade ner Andersson till Italien och Monza, för är det någon som kan rapportera om sporten med hjärta så är det hon. Jag hoppas att Andersson köper sig en husbil för fascinationen och upprepningen om “motorhomes” är något komiskt om inte snudd på lite maniskt.

    Jag hoppas att detta bara är början på Anderssons vänsterprassel som författare från hennes yrke som journalist och jag drömmer om att nästa bok, om exakt 6 år, kommer handla om svensken Dino Beganovics första podium i Formel 1, Milla Sjöstrand som första svenska kvinna i Akademinserien eller F1, samt ett långt kapitel om den åtta gånger världsmästaren Max Verstappen och som den andra föraren i världen att ta en Triple Crown.

    Betyg: 3 av 5.

    Cirkus Formel 1
    ISBN: 9789180066068
    Sidor: 279

    Text

    Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist

  • Navigera mot Framtiden – Vänskapens färd genom Hamnens Speglande Ljus

    Navigera mot Framtiden – Vänskapens färd genom Hamnens Speglande Ljus

    Jag blickar mot min inre bild av hamnen med industriernas fartyg och slår hans snabbnummer och signalerna gå. Carlos, min gamla granne från tiden i det kombinerade hotell och lägenhetskomplexet. Han lät uppspelt i rösten, en nyans av friskhet i tonen som skilde sig från det vanliga svenska vemodet. Han hade väntat på att jag skulle ringa honom, inte tvärtom. Carlos hade alltid ett projekt på gång, när vi var grannar kunde han dyka upp när som helst. Våra dörrar var alltid olåsta och han kom ofta kvickt över med idéer om hur vi kunde spendera eftermiddagen eller kvällen.

    Idag fann jag den där uppspelta tonen härlig, men jag lät inte honom avslöja källan till detta genom att jag självklart klagade över väder och vind en god stund. Men till sist, i en inandning, avbröt han mig. Han skrattade, och jag kunde föreställa mig hur han blickade ner i golvet när han gjorde det, kanske skruvade han med foten mot golvet. ”Det är dags…” sa han, och den levnadsglada energin strömmade ut ur honom som ett varmt vårregn. Inget mer behövde förklaras, jag förstod att det inte längre gick att skjuta upp. Det var dags att starta ett nytt kapitel. Jag kan faktiskt inte föreställa mig någon mer lämpad än Carlos för stunder då krishantering och kvickt handlande är avgörande. Han är den korrekta militären, den kloka polisen och flygkaptenen som inte gillade att flyga på lina. Jag förstår inte riktigt hur Carlos har hunnit med allt detta, men det är nog ett levande bevis på handlingens kraft.

    ”Och hur känns det då?”

    ”Och hur känns det då?” frågade jag med ett skratt och med en ton som sa något i still med grattis, men du sviker. Carlos funderade en kort stund. ”Jo, men det känns bra, jag är redo,” svarade Carlos. ”Jag hoppas bara att jag inte bryter armen på barnet när jag klär på honom bara.” Jag skrattade. ”Så det är det du är mest orolig för? Inte för att en levande varelse ska komma ut ur din partner? Eller för att det kan bli bråttom när det är dags?” Men ska man hårddra det, varför skulle de senare oroa honom? Det är även en av hans starkaste sidor, att vara stressresistent och trygg i situationer som kräver ryggrad, något som bara vissa människor har som en grundad stomme i sin karaktär.

    Jag minns en kväll när vi klämde oss genom ett klipp hönsnät och smög in i industrihamnen

    Som de goda vänner och typiska män vi är blev det tyst i telefonen. Vi smakade på tomrummet och vakuumet i vårt samtal, som man gör. Det var ett tyst sätt att ta farväl av en era och kliva in i nästa. Fastän jag inte är en del av klivet till den nya eran känns det ändå som att jag står där och håller upp dörren för Carlos på ett grabbigt sätt, vilket säger att det är okej att gå vidare mot nya äventyr med ansvarstagande istället för de spontana upptåg som spånats fram på de två meter som skilde våra dörrar åt på den gemensamma adressen. 

    Jag minns en kväll när vi klämde oss genom ett klipp hönsnät och smög in i industrihamnen under den varma sommarkvällens mörka himmel. De orange och vita strålkastarna speglades i vattnet som då och då krusade när båtarna lastades av kranarna. Vi smög upp för en ståltrappa med varsin ljummen Staropramen och satte oss på kranen som normalt användes för att lasta spannmål. Det finkorniga dammet som täckte dess ytor la sig som ränder på våra kläder, men det spelade ingen roll. Vi satt där, i kylan efter en varm sommardag, och tittade på de långsamma svängande kranarna, det speglande ljuset och den fickvarma, överskattade ölen. Även där på det kalla gallret upplevde vi stunden av tystnad mellan två meningar i samtalet, bara att den varade länge. Det kanske inte behövdes sägas så mycket, det handlade bara om att vara där, njuta av stunden, innan vi skulle gå vidare täckta i gult damm medan kranarna fortsatte lasta båtarna. Det var lång innan Carlos skrattade och berättade att han skulle bli pappa.


    Text

    Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist

Lämna en kommentar

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑