Halstaholm är den sortens fiktiva bruksort som förr existerade i all svensk underhållningsprosa. En avfolkad kommun där alla är kufar och ett “rådigt” kommunalråd (såklart en kvinna) ska rädda bygden med någon smått Jönssonligan-doftande kupp mot stockholmarna. Det är inte ett kul grepp på realism, det är buskis med kommunfullmäktige.Eftersom "Det rådiga kommunalrådet" var en... Fortsätt läsa →

I vanlig ordning gjorde jag ingen research innan jag köpte den här ganska tunga boken, efter att ha sett flera recensenter jag litar på ha läst den tidigare. De brukar ha rätt, så varför inte gå in i striden med förbundna ögon om det ändå är de som håller mig i handen?William Stoner växer upp... Fortsätt läsa →

Redan förordet signalerar katastrof. Förläggaren sitter och jämrar sig över "råa röster", "mänsklighet" likt om varje dagboksanteckning automatiskt blir litteratur som bara väntar på att nå ut till sina läsare, undantaget "kvalité" försvinner inte bara för att världen stod still under covid. Det är exakt den här sortens sentimentala självbedrägeri som fått halvfärdiga texter att... Fortsätt läsa →

Morgonsolen ligger redan varm över bordet i kontoret när jag läser första halvan av David Lindleys Five, Seven, Five. Utanför står grannen böjd över häcken med en manuell häcksax, klipp efter klipp efter klipp, ett arbete som ser ut att fortsätta hela dagen. Senare på eftermiddagen läser jag resten medan sommarens första riktiga regn drar... Fortsätt läsa →

Helt ärligt läste jag mest Tågdrömmar eftersom filmatiseringen verkar ha blivit någon sorts nedtystad succé på Netflix och jag började fundera på om den skulle fungera som present till en vän. Vi möter Robert Grainier, en föräldralös pojke som vi får följa genom livet som rallare, skogshuggare, make, far och till slut något av en... Fortsätt läsa →