Jaha, då var årets Sommarvärdar presenterade. Under en betydligt mer komprimerad presskonferens än i fjol gick Bibbi Rödöö igenom sommarens 59 röster fördelade på 58 program. Och redan efter några minuter infann sig den där välbekanta känslan av en blöt tung filt med förutsägbarhet och sorg. Årets upplaga är på många sätt exakt vad man... Fortsätt läsa →
Mycket har hänt sedan grindarna till Törnerska villan senast öppnades och släppte in kändisar, experter och allehanda profiler redo att tala ut i etern. Sommaren 2026 känns ändå inte riktigt lika inbjudande som tidigare år. Omvärlden präglas av krig, virus och en stundande valrörelse här hemma i Sverige och magkänslan att ämnen för att omvända,... Fortsätt läsa →
Är det någon som spelar mig ett spratt? Nya Spider-Man Noir har nu haft premiär på Prime. En serie som i sin grundidé borde vara lika självklar som svart kaffe och ångest en måndagsmorgon. Dämpad. Kontraststark. Monokrom. Det franska ordet noir betyder faktiskt “svart”, men ändå dyker alltså alternativet upp: vill du se den i... Fortsätt läsa →
Jag ville först tro att det hela var en slump. En olycklig serie uppdateringar, några nedlagda sidor, lite digitalt ogräs som rensades bort när plattformarna växer. Men samtidigt låg insikten där och gnagde. Det här är ingen slump. Det är en riktning. Sommaren 2025 lanerade Adlibris en uppdaterad webbplats. Recensioner blev plötsligt något som krävde... Fortsätt läsa →
Kommentarsfälten svämmar över igen. Småskaliga livsstilsprofeter som betalat för det blå märket, trehundra följare och tvåhundra inlägg om dahlior, surdeg och nyttiga mellanmål tar ton. Helst ännu ett recept på "nyttigt" rabarbergodis. Och mellan bakplåtarna och blomsterbäddarna enas man om en sak, nu är det känsliga män som gäller. Shaolin Heroes är slut på SVT... Fortsätt läsa →
Det finns något nästan rastlöst i viljan att börja läsa nytt nu när klassikerna redan radat upp sig under vinterns nästan ideliknande ställning där litteratur och film slukats. Jag känner ofta att jag borde läsa om, läsa djupare, bygga på den litterära allmänbildningen likt ett långkok. Ändå kliar det i fingrarna efter samtiden, efter böcker... Fortsätt läsa →
Jag har under mellandagarnas måsten tänkt en del på varför jag fortsätter läsa som jag gör. Inte vad jag läser, utan varför just det här formatet, ibland omständliga sättet fortfarande känns nödvändigt. I en tid, särskilt nu, när nästan allt kan sammanfattas, paketeras och delas, håller jag fast vid en tanke som slog mig under... Fortsätt läsa →
Det var extremt förutsägbart. Så fort SVT annonserade den nya Vi på Saltkråkan visste man att landet skulle delas i två läger: de som nyfiket väntade på något samtida och de som fick höjt blodtryck redan av tanken på att någon rört deras barndom. Att gubbarna (och det är faktiskt mest gubbar) reagerar så starkt... Fortsätt läsa →
Hjortronhyllan 