Jag kan ofta uppskatta ett sommarprat som får en att glömma tiden. Som gör berättandet mellan låtarna tidlöst och vagar med i hängmattans något lugna svaj i dagens lätt nordliga bris. Kajsa Ollongrens får en att bli smärtsamt medveten om att det går sextio sekunder på en minut.
Meriterna går det förstås inte att klaga på. Tidigare försvarsminister och inrikesminister i Nederländerna, numera EU särskilda representant för mänskliga rättigheter. På pappret ser det ut som ett drömnamn för Sommar i P1. Och skrytfaktorn i ”kolla vad jag vet” är högt! Problemet är att ett imponerande CV inte automatiskt blir bra radio.
Ollongren berättar om Europas säkerhet, internationellt samarbete och vikten av att försvara demokratiska värden. Det är viktiga frågor, särskilt i en tid när mycket av det som länge tagits för givet känns mindre självklart. Ingen kan heller anklaga henne för att sakna erfarenhet av ämnet. Men viktiga ämnen är inte samma sak som engagerande berättelser.
Alltför ofta låter det som att lyssnaren har råkat hamna mitt i ett seminarium i Bryssel som dragit över tiden och ACn stängts av. Resonemangen är korrekta, välformulerade och genomtänkta, men också förutsägbara och repetitiva. Det är svårt att skaka av sig känslan att man hört stora delar av detta tidigare, om inte ordagrant så åtminstone i otaliga debattartiklar, tal och intervjuer. Sommar fungerar bäst när människor vågar släppa manuspärmen och visa något oväntat av sig själva eller sitt vetande. Här känns det tvärtom som att varje formulering passerat flera kommunikationsavdelningar på vägen till studion och det är förbannat stramt och det blir sällan särskilt levande.
När programmet är slut ligger jag främst kvar med respekt för hennes gärning. Men inte med någon större lust att lyssna igen. Ett kunnigt och seriöst sommarprat som aldrig riktigt lyckas bli intressant. Det är inte katastrofalt. Bara ett ganska tråkigt seminarium.
Betyg sommarprat:
Musikval:
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist