Efter några år där Sommar i P1 allt oftare känts som ett terapeutiskt bokslut över diagnoser, trauman, kriser och mörker kommer Jan Rippe med något så ovanligt som en timme om sådant han faktiskt tycker är intressant att berätta om. Favoritkaraktärer, kollegor, sin” bätchelår” som elektroingenjör och tokigheter.
Det är på många sätt såhär jag minns sommarpraten från barndomen. Från torpet. Från regniga dagar i bäddsoffan med en Knasen eller 91:an i händerna. Från eftermiddagarna i bersån när hela familjen gick ner i varv och radion bara stod på. Sommarprataren var inte där för att förändra världen eller blotta sin själ. Han eller hon var ett trevligt sällskap en stund. Jan Rippe är just det och det gör hans sommarprat till ett av sommarens mest avkopplande.
Rippe berättar med samma lättsamhet som gjort honom till en av landets mest omtyckta komiker i den äldre generationen. Det finns ingen tydlig dramaturgisk motor som driver berättelsen från punkt A till punkt B. I stället vandrar Rippe fram genom minnen, människor och infall. Ibland stannar tempot lite väl länge och den stress-reels-skadade hjärnan hos skrivande får kämpa en aning. Men det är också en påminnelse om vad man blivit för typ av människa.
Expressens recensent Albin Julin gav programmet 1 av 5 och jag citerar: ”Skämtar Rippe? Det här är antingen avancerad, Schyffertsk kontraironi – eller så har jag fått solsting.” Vansinnet är blottat. För vad händer om ett sommarprat inte handlar om ett trauma? Om det inte finns någon stor diagnos, livskris eller mörk hemlighet som väntar runt hörnet? Den banala tanken att det finns människor där ute som bara vill berätta några historier från ett långt och ganska lyckligt liv?
Jan Rippe påminner om att sådana liv också finns. Sommarpratet blir därför mindre ett avslöjande och mer ett sällskap. En kamrat som kunde blivit platschef för en resebyrå i Österrike som intagit samma sommarlunk i tempo i radion med perfekt mottagning. I en tid där varje berättelse tycks behöva innehålla ett trauma eller personlig katastrof känns Rippe som en uppfriskande kallfront efter värmeslaget. Plötsligt går det att öppna fönstret och andas igen. Det borde även hjälpa mot Albin Julins solsting.
Betyg sommarprat:
Musikval:
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist