Alexander Ekmans Sommar är förmodligen årets mest splittrande program. Det är ett Sommar som tänjer på gränserna och ramverket för vad Sommar i P1 är. Ekman tänker inte vara ett trevligt sällskap till kaffekoppen. Frågan är om den gemene lyssnaren orkar mer än fem minuter.
Jag uppskattar när Sommar förändras. Jag uppskattar när formatet utmanas, när någon vågar tänja på gränserna för vad ett sommarprat kan vara. Efter decennier av samma dramaturgi behövs ibland nya grepp för att hålla programformen levande. Alexander Ekman kommer inte med nya grepp. Han kommer med en brinnande murbräcka för att inta Minas Tirith.
Resultatet är stundtals briljant. Hans lek med röster, klippning, tempo och ljudlandskap skapar något som mer liknar ett galleri av åsikter och företeelser vi bombas med i den vardagliga surrealismens kamp om kändisskap mer än ett traditionellt radioprogram. Det finns en konstnärlig precision här som är svår att inte imponeras av. Ekman vet exakt vad han gör och han gör det med en självsäkerhet medans jag som lyssnare famlar efter något att greppa tag i.
Samtidigt finns det stunder där experimentlustan går från fascinerande till påträngande. När Ekman meddelar att vi nu ska lyssna på en orgasm i trettio sekunder blir det nästan komiskt. Inte för innehållets redan överanvända skull, utan för situationen det placerar lyssnaren i. Det är inte helt lätt att sitta och lägga patiens med sin mamma på hennes sista semesterdag medan radion plötsligt fylls av vad som förefaller vara ett autentiskt sexuellt klimax. Lyssnaren tvingas till ett aktivt beslut, att förhålla sig till sitt eget obehag eller stänga av och muttra över sina egna förväntningar på vad public service-radio ska vara.
Jag lämnar lyssningen både imponerad och lätt utmattad. Det här är inte ett Sommar för alla. Kanske är det inte ens ett Sommar i traditionell mening. Men det är ett program som kommer att diskuteras, irritera, fascinera och dela publiken i två läger. Frågan jag dock måste ställa. Är det inte för lätt?
Betyg sommarprat:
Musikval:
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist