Posted in

Ett stillsamt Sommar från en man med 80 år av erfarenheter

Manne af Klintberg, Clownen Manne, Sommar i P1, Sommarprat 2026, Manne af Klintberg Sommar, recension, Sommar i P1 recension, Sveriges Radio, P1, sommarpratare 2026, clown, barnprogram, SVT, svensk tv, kultur, radio, kulturrecension, lek, barndom, svensk underhållning, Sommarpratare, radiorecension, kulturblogg, Hjortronhyllan, Manne recension, Sommar 2026, Povel Ramel, Raymond Scott, generationsikon, svensk kulturhistoria, public service, Sommar i Sveriges Radio, clownkonst, nostalgi, livsberättelse, svensk radio, recension blogg, kulturkritik, molnig måndag, trivsamt Sommarprat

Manne af Klintberg har hunnit fylla 80 år innan han gör sitt första Sommar i P1. Bara det väcker en viss respekt. När man har åtta decennier på sitt CV finns det erfarenheter nog för fler sommarprat än Wretling bockat av, och det mest intressanta blir inte vad han berättar utan vad han väljer att berätta.

För den som väntar sig stora avslöjanden eller känslomässiga avgrunder är det här fel program. Manne väljer en annan väg. Han pratar om lek, om barn, om livet på scen och om sådant som gjort honom till den clown generationer svenskar vuxit upp med. Det är spretigt. Någon egentlig berättarbåge finns inte. Ibland känns det mer som att sitta vid ett köksbord och lyssna på en äldre släkting som plockar fram minnen ur olika lådor än att ta del av ett noggrant regisserat radioprogram.

Men vet ni vad? Idag gör det inte så mycket.

Klintberg, eller Clownen Manne om man så vill, berättar om karriären, om hemfödseln och om människor som på olika sätt funnits där och hjälpt honom längs vägen. Det kan handla om någon som sytt en kostym eller någon som lindat ett ömt finger efter en smäll. Mellan raderna finns ett budskap om att vi behöver varandra, i det stora såväl som i det lilla. För den som missar poängen blir den närmast övertydlig i hans anekdot om spermierna och ägget. Det är inte vinnaren som tar sig fram, utan den som får hjälp av alla de andra.

Jag sitter och lyssnar denna molniga måndag och känner att allt inte behöver vara en framåtlutad femma. Allt behöver inte förändra mitt liv eller få mig att se världen med nya ögon. Ibland får ett Sommarprat nöja sig med att vara trevligt sällskap under en timme.

Manne af Klintberg har levt ett långt och fascinerande liv. Man anar att det finns berättelser han väljer att lämna utanför. Kanske hade programmet blivit starkare om några av dem fått större plats. Samtidigt finns det något sympatiskt i att inte känna behovet av att blotta allt. Men det är varmt, vänligt och precis lagom för dagen. En generös trea.


Betyg sommarprat:

Betyg: 3 av 5.

Musikval:

Betyg: 2 av 5.

Bästa musikval:


Text

Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist

Upptäck mer från Hjortronhyllan

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa