Något piggare idag, men jag ligger kvar i soffan på altanen efter frukosten när det är dags för dagens Sommar i P1. Det visar sig vara ett klokt beslut.
Elham Rostami är neurokirurg och forskare och det märks omedelbart att hon är van att möta människor när livet står och väger. Hon talar med ett lugn och en trygghet som smittar genom högtalaren. Det finns ingen stress här, ingen känsla av att behöva prestera ett sommarprat. Hon bara berättar och jag lyssnar med känslan att vara i goda händer.
Det är svårt att inte känna en viss vördnad när hon beskriver sitt arbete. Inte bara för henne själv, utan för alla de människor som varje dag arbetar med att operera hjärnor, rädda funktioner och ge patienter en chans till ett liv de kanske annars hade förlorat. Ibland glömmer man nästan hur osannolikt det är. Att vi faktiskt kan öppna en människas skalle, operera i hjärnan och få denne tillbaka till familj, arbete och vardag. Det låter som science fictionmen för Rostami är det en tisdag.
Hon är också en skicklig berättare. Sommarpratet växlar smidigt mellan hennes egen livshistoria och de vetenskapliga insikter som format hennes yrkesliv. När hon berättar om hjärnans förmåga att läka sig själv blir det aldrig en föreläsning. Snarare en påminnelse om hur lite vi egentligen vet om det mest komplexa organ vi bär omkring på. Det är bildande utan att bli tungt, personligt utan att bli privat och framför allt intressant.
Därför blir jag lite besviken när programmet mot slutet tar en tydligare politisk riktning. Inte för att Sommarprat måste vara opolitiska, utan för att berättelsen precis innan öppnat upp något större. Efter skildringen av patienten som inte vill raka bort håret ännu en gång är hjärtat vidöppet. Då känns det nästan synd att lämna den mänskliga erfarenheten för ett mer förutsägbart ställningstagande.
Det här är ett stabilt Sommarprat. Inget mästerverk, inget som kommer att finnas med på listorna över de mest minnesvärda om tio år. Men det är engagerande, välberättat och lär mig något om både hjärnan och människorna som ägnar sina liv åt att förstå den. Om alla Sommarprat höll den här nivån skulle väldigt få dagar kännas bortkastade.
Betyg sommarprat:
Musikval:
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist