Klart skrivande blir lite extra välvilligt när Sveriges ärkebiskop öppnar sitt sommarprat med att hylla boken som fysiskt medium. Där plockade Martin Modéus några gratispoäng direkt hos den icke-troende som vaksamt förväntar sig mässande och pekfingrar från predikstolen eller den moderna ambon.
Programmet känns på många sätt precis som mannen själv framstår i offentligheten. Lågmält, eftertänksamt och märkbart ointresserat av att göra radio av sina egna känslor. Medan många av årets sommarvärdar grävt i trauman, diagnoser och privata katastrofer sitter Modéus snarare ner och resonerar om livet och dess slut på samma sätt som grannen pratar om gårdagens VM-match över häcken. Och jag erkänner motvilligt: jag gillar det.
Inte för att det är särskilt överraskande, utan för att det känns befriande ospetsigt. Vi får möta ämbetet mer än människan och det är fortfarande betydligt trevligare än ännu en timme självömkan. Pratet passar dessutom märkligt väl ihop med dagen. Grå moln ligger över himlen, luften är sådär klibbig som bara svensk högsommar kan vara, och medan jag går runt på tomten och suckar över diverse sysslor fungerar Modéus röst som ett slags bakgrundsmuller av eftertanke.
Ska man vara lite barsk finns det dock stunder där ärkebiskopen blir just ärkebiskop. När han talar om ansvar, om medmänsklighet och om kristna rörelser runt om i världen som använder tron till att exkludera snarare än inkludera hörs också den moraliska pekpinnen rassla fram ur skrivbordslådan. Och han har förmodligen rätt i sak. Men det finns något lite märkligt i att Svenska kyrkan som i dag är så sekulariserad att tron ofta hamnar i bakgrunden. Har ämbetet den statusen utomlands att denna predikan får en tyngd? Vi glömmer ofta att vi i Sverige är extremister i vår sekularisering och att kyrkan mer och mer gett de politiska och samhälleliga aspekterna ett större utrymme än tron.
Men som helhet är detta ett ovanligt behagligt program. Inga stora avslöjanden. Inga spektakulära livskriser. Bara en klok äldre man med ett skorrande R som funderar högt
Betyg sommarprat:
Musikval:
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist