Carl Skau arbetar med något som på riktigt spelar roll. Som tillförordnad chef för FN:s livsmedelsprogram fattar han beslut som bokstavligen handlar om vem som får äta och vem som inte får det. I sitt sommarprat berättar han om hungerkatastrofer, konflikter och omöjliga prioriteringar där hjälpen aldrig räcker till alla. Han beskriver själv arbetet genom citatet ”behöva ta från de hungriga för att ge till de svältande.” Det är starkt, det är viktigt och det är hemskt.
Frågan jag sitter med efteråt handlar därför inte om Carl Skau. Den handlar om Sommar i P1. För när jag lyssnar har jag precis tryckt två svindyra bitar rulltårta med jordgubbsylt till kaffet på ett konditori på Fårö. Solen skiner, folk cyklar förbi och i bakgrunden pågår den svenska sommaren som den brukar göra. Samtidigt påminns jag om svält, krig och mänskligt lidande på en nivå som är svår att ens ta in.
Tydligheten är blytung och jag förstår återigen att vi i väst lever privilegierade liv. Men måste Sommar i P1 göra detta med mig nästan varje dag?
Vi är inte ens halvvägs genom årets upplaga och redan har vi betat av sjukdomar, död, klimatkris, krig, ångest, katastrofer och existentiella avgrunder. Det börjar kännas som att programmet systematiskt letar efter mänsklighetens mörkaste hörn och placerar dem i min picknickkorg för att jag ska må så absolut dåligt och nästan skämmas över ”lyxen” som sker under mina veckor som ska mota stressen i dörren.
Carl Skau ska dock ha beröm för att han aldrig blir alarmistisk. Tvärtom. Han berättar sakligt, nästan lågmält, om sådant som borde vara omöjligt att tala lugnt om. Just därför träffar det också hårdare. Han behöver inte höja rösten. Verkligheten gör jobbet åt honom. Det är helt enkelt förjävligt. Skau pratar inte om sig själv särskilt mycket förutom erkännandet om hur dålig han är på fotboll. Han använder inte katastroferna som fond till sin egen livsresa. Han riktar strålkastaren mot människor som lever mitt i dem.
Ändå lämnar jag avsittet med samma känsla som efter flera av årets tidigare program. Inte att jag lärt mig något nytt. Jag har bara blivit påmind om helvetet som pågår. Ännu en mörk filt lagd över axlarna. Den här gången är filten välmotiverad. Men den värmer fortfarande inte.
Betyg sommarprat:
Musikval:
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist