Det finns något att glädjas åt i Mattias Timanders Lämmelvalsen. Språket har tagit ett kliv sedan den, i mitt tycke, lite för hypade debutromanen Din vilja sitter i skogen. Det är mognare, fastare och texten har ett större självförtroende. Timander skriver med en säkerhet som behövs för att spräcka membranet runt bruset. Men vad hjälper ett vackert språk när romanen själv inte verkar ha en aning?
I Lämmelvalsen möter vi författaren Hjalmar Bergfors, som reser norrut för att ta hand om arvet efter sina föräldrar. Ett olyckligt tågstopp, eller snarare ett tåg som lämnar honom kvar, blir början på en tillvaro han inte riktigt verkar vilja styra själv. Han blir kvar i Kiruna, lämnar Stockholm åt sitt öde och låter ett arv på flera miljoner kronor i ryggen bejaka tillvarons nycker.
Jag skulle beskriva Lämmelvalsen som en långdragen ögonblicksbild av Kiruna med omnejd, som enligt författaren håller på att förlora sina rötter och sin plats i den lokala självbilden. Kiruna flyttas, landskapet förändras och i moderniseringen och upphottningen av ”byn” ska vi inte glömma människorna, som bär på minnen som vi lydigt ska övertygas om betyder något. Här, i sin hemmamiljö, borde Timander, liksom Hjalmar, med sin känsla för det norrländska vemodet kunna göra något alldeles särskilt av detta.
Timander verkar ha samlat på sig berättelser, röster och betraktelser från trakten, men inte riktigt lyckats bestämma vad de ska bli tillsammans. Hjalmar vandrar genom ett förändrat Kiruna, pratar med människor och betraktar omgivningen. Ibland finns det en glimt av något större, en känsla av att marken under berättelsen faktiskt rör sig. Men lika ofta blir det just betraktelser. Små utvikningar, lösa funderingar och ett kåserande om samtiden som sällan tycks behöva någon fortsättning.
Det är svårt att inte börja undra vad romanen faktiskt vill att jag ska känna? Timander har tidigare visat att han kan skriva fram en särskild sorts norrländsk erfarenhet, något som är både geografiskt och existentiellt. Därför blir det märkligt när Lämmelvalsen ibland känns som en roman skriven på avstånd från det den vill komma nära. Som att den egna erfarenheten av platsen har ersatts av en uppsättning välbekanta markörer. En perkolator, ett norrsken, snö och långsamma människor, är det verkligen nidbilden av norrland en kirunabo ska måla upp?
De återkommande avsnitten om Drömmaren är kanske romanens tydligaste försök att nå bortom det rent berättande, men för mig landar de ofta i en sorts påklistrad mystik. Här anar jag också möjligen inflytandet från Yvesand, Timanders sparringpartner och ölkumpan. Det finns något i dessa partier som känns besläktat med dennes idévärld där ting ska bära på hemligheter och varje pausbild tycks ruva på en djupare mening. Föreställning om det gåtfulla än något som faktiskt känns gåtfullt. Kanske har Timander utvecklat sitt språk, men samtidigt lånat in ett slags poetisk överbyggnad som inte riktigt är hans egen.
Jag hade gärna blivit övertygad. Timander är en författare jag vill läsa med höga förväntningar, inte minst eftersom han har visat att det går att skriva om Norrland utan att reducera landskapet till ett vykort eller en nostalgisk kuliss. Men här räcker inte språket, hur mycket säkrare det än har blivit. Det finns en skillnad mellan att ha utvecklat sin stil och att ha utvecklat sin roman.
När jag slår igen Lämmelvalsen är det därför inte irritationen som dröjer sig kvar, utan något betydligt värre, likgiltigheten. Jag känner ungefär lika lite som Hjalmar tycks göra på sista sidan. Och det är svårt att tänka sig ett sämre slutbetyg för en roman som så gärna vill åt de stora frågorna om plats, arv, förlust och tillhörighet. Samt varför väntar jag i 220 sidor på att pengarna ska få en mening? Ta genast ner Tjechovs gevär från väggen.
Timander förtjänar bättre än att låta en så lovande utveckling stanna vid en så svag roman. Jag hoppas att han snart hittar tillbaka till den där skärpan som gjorde hans blick på det norrländska så intressant från början. För Lämmelvalsen är inte ett misslyckande för att den saknar vackra meningar eller ambitiösa idéer. Den är ett misslyckande för att den inte lyckas göra något tillräckligt angeläget av dem.
Lämmelvalsen av Mattias Timander
Weyler Förlag
ISBN: 9789190106136
Antal sidor: 220
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist