När det kommer till vinylskivor sägs det att spår tre alltid var albumets bästa låt. Det skulle nämligen vara där groovsen i vinylen blev som bäst och där man därför ville placera skivans starkaste kort. Om samma regel gäller litteraturen återstår att se, men eftersom Ha en nice dag är den tredje boken i Mikael Yvesands författarskap känns jämförelsen svår att ducka.
Ha en nice dag är en slackerroman som ligger betydligt närmare graalen ”Häng city” än bok två, ”Våran pojke”. Handlingen i enkelt format är ett gäng som ger sig ut på en biltripp genom Sverige med målet att dricka alkohol, besöka mordplatser och fördriva tid. Och vi, vi hänger med. Det är egentligen inte mycket mer än så, men precis som i de bästa roadtrippfilmerna är det inte destinationen som spelar någon roll utan vilka som sitter i bilen.
Yvesand är som tidigare spot on i sina spaningar om vardagen och ibland själva Sverige. Han fångar de där små detaljerna som känns så självklara att man aldrig reflekterat över dem, samtidigt som han kan dra scenerna ett steg till in i det surrealistiska utan att man helt tappar fotfästet.
Det popkulturella galleriet är också imponerande. Referenserna flyger och är något som faktiskt ger Schunesons ”Ultravåld” en match, även om det här är betydligt mindre ”posh” och mer kneg. Mer korv med bröd på en mack längs E4 än spetskrage och naturvin på slottet. Även om jag personligen har en viss allergi mot krim är mordreferenserna tillräckligt svensson för att det ska plinga till i hissen snarare än kännas som att man råkat slå på en best of true crime-podd. Samtidigt är låtgalleriet som nämns förvånansvärt soft för att vara en Yvesandroman.
Romanens stora styrka är som nämn ovan dynamiken. Yvesand lyckas gestalta ett dysfunktionellt gäng av issue-individer så väl att man nästan känner att man själv sitter i baksätet med sina gamla hjärndöda vänner från förr. Med sin Nexikanska och påståendebaserade konversationsteknik kastar de ur sig teorier, sanningar och fullständiga självklarheter som om världen vore byggd av killgissningar. Det påminner om hur kompisgäng kunde låta innan alla växte upp, utvecklade frontallober och skaffade Linkedin-profiler. Ibland är det så roligt att man måste flabba rakt ut när någon i bilen nämner att ”krajar” WTC.
Det som skaver är egentligen inte boken utan snarare mina egna förväntningar. Utan att låta så Viktor Malmsk och låtsas att en svag referens eller avsaknaden av den klassiska berättelsemodellen person A möter hinder för att nå lyckligt slut B skulle dra ned romanen, finns det ändå något som gör att man sparkar lite i gruset efteråt. Att klaga på att Ha en nice dag inte följer en traditionell Lundsk dramaturgi är ungefär som att klaga på att det är för lite zombier i ’Friday’ (1995).
Nej, romanen är underbar som slackerläsning och borde delas ut till alla som upplever en läskris för att förstå att sånt här faktiskt skrivs i Sverige, av en svensk författare, just nu. Men som inbiten Yvesandist kan man ändå inte låta bli att önska att Ha en nice dag hade haft den där lilla springan in till den verkliga essensen som lyste så starkt i ”Häng city” och stundtals även i ”Våran pojke”. Den där öppningen där allt knyts ihop av summan av alla sina delar och man känner att någon faktiskt lyckats fånga något om människan.
Kanske är det jag som håller upp fel måttstock. Kanske är Ha en nice dag tillräckligt bra i sig själv utan att behöva jämföras med sina storasyskon. Det är oavsett en av de bättre romaner jag läst under 2026 och jag skulle rekommendera den lika gärna till kulturnissen som till Bosse på slip 5, avdelning 6632. Det är en rolig bok som på något märkligt sätt lyckas vara både smal och folklig samtidigt.
Nu ska jag skicka en swishförfrågan till någon på 10 000 kronor. Ha en nice dag!
Ha en najs dag!
Ha en nice dag av Mikael Yvesand
Bokförlaget Polaris
ISBN: 9789180669016
Antal sidor: 141
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist