När nyheten om konfrontationen mellan Stefan Holm och Emil Persson under Bokmässan i Göteborg spreds tog det bara några timmar innan berättelsen verkade färdigskriven. Enligt vittnesuppgifter ska händelsen ha inträffat i anslutning till hissarna vid Heaven 23, där Holm påstås ha gått till angrepp mot Persson. Vittnen har beskrivit ett strypgrepp som ska ha varat i omkring 20 sekunder, medan Holm själv medgett att han tog tag i Persson men har beskrivit händelsen annorlunda. Händelsen utreds nu av polis efter en anmälan om misshandel. Samtidigt var Holm snabbt ute i medierna och berättade om sin ilska, om sin son och om det skämt som han menar legat bakom konflikten i åtta års tid. Emil Persson valde däremot en betydligt försiktigare linje och hänvisade till den pågående utredningen.
I det moderna klicksamhället får den som berättar sin historia först ofta ett övertag. Plötsligt framstod Holm som pappan som försvarat sin son medan Persson blev mannen som till slut fick möta konsekvenserna av sina handlingar. Men när man tittar närmare på bakgrunden framträder en annan bild.
Holm har själv berättat att hans ilska går tillbaka till ett inslag i Kanal 5:s ”Breaking News med Filip och Fredrik” från 2018. Där medverkade Patrik Sjöberg och fick svara på frågor i samma anda som Emil Perssons Fördomspodden. Hela idén bakom Fördomspodden är att gästen konfronteras med tillspetsade, ibland absurda och provocerande påståenden eller fördomar. Gästen får sedan bemöta dem seriöst eller humoristiskt. Det är ett underhållningsformat som under många år byggt på överdrifter, spetsiga formuleringar och starka karaktärsdrag.
I inslaget fick Sjöberg bland annat frågan:
”Om du möter Stefan Holm i en mörk gränd i Buenos Aires, då skulle du vilja mörda honom.”
Sjöberg skrattade och svarade:
”Nej, nej.”
Då följde nästa fråga:
”Om du möter Stefan Holms son Melwin i en mörk gränd i Buenos Aires, då skulle du vilja mörda honom.”
Även den gången skrattade Sjöberg bort frågan och svarade nej.
Det är naturligtvis en absurd formulering. Det är också hela poängen. Ingen rimlig tittare kunde uppfatta frågorna som faktiska mordfantasier eller uppmaningar till våld. De var konstruerade för att mäta graden av rivalitet mellan två idrottsprofiler som under många år offentligt haft en offentligt uppmärksammad fejd om vem som varit Sveriges främste höjdhoppare.
Det är skillnad mellan att säga att någon borde skadas och att ställa en överdriven, närmast löjlig fråga för att testa hur långt en rivalitet egentligen sträcker sig. Sjöberg förstod det. Publiken förstod det. Programledarna förstod det. Men Stefan Holm verkar aldrig ha accepterat den tolkningen.
”Måste få konsekvenser”
Det mest anmärkningsvärda i hela historien är egentligen inte att han blev upprörd. Många föräldrar hade reagerat om deras barn nämnts i ett skämt. Det märkliga är att han enligt egen utsago lät ilskan leva vidare i åtta år. Under dessa åtta år verkar Holm inte ha haft något samtal med Emil Persson. Han har själv sagt att de aldrig träffats och aldrig pratat med varandra. Det är svårt att förstå. Om ett skämt verkligen sårat så djupt finns det otaliga vägar framåt. Ett telefonsamtal, ett mejl eller ett möte ansikte mot ansikte.
Allt detta är vad civiliserade människor gör när de hamnar i konflikt. I stället tycks ett missförstånd ha fått ligga och jäsa i nästan ett decennium. Därför blir det också märkligt när Holm nu beskriver situationen som att det till slut ”måste få konsekvenser”. Konsekvenser för vad? För ett skämt som redan 2018 förklarades av sin kontext? För en fråga som den tillfrågade personen omedelbart avfärdade med ett skratt och ett nej?
Om man väljer att inte söka dialog under åtta års tid blir det svårt att hävda att alla andra vägar var uttömda. Oavsett vad den pågående utredningen kommer fram till finns det en princip som borde vara självklar: Våld är inte ett rimligt sätt att lösa gamla konflikter när möjligheten till samtal har funnits hela tiden.
Det som gör historien så sorglig är att allt tycks ha börjat med ett skämt som missförstods. Ett skämt som kanske borde ha retts ut redan dagen efter sändningen. I stället fick missförståndet leva vidare i åtta år. Om uppgifterna stämmer är det inte ett bevis på hur farlig humorn kan vara. Det är ett exempel på hur farligt det kan bli när människor slutar prata med varandra.
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist