Jag har satt tänderna i The Watchmaker av Sebastian Secker Walker, ett recensionsexemplar från Vibery Press. Det är en bok som verkar ha kommit till i lite omvänd ordning. Här har filmen föregått litteraturen, inte tvärtom och det brukar redan där skvallra lite om vart det barkar. Jag har inte sett filmen än, men det ska jag göra, premissen är lockande! Olle Sarri i rollen som urmakare känns som ett klockrent val. såld?
Det är vinter 1968 när Sebbe och Adam försöker hålla sig undan efter en stöld som inte riktigt går enligt plan. Medan de väntar på att kunna gå vidare med bytet uppstår ”ett problem” som tvingar dem att söka hjälp hos urmakaren Karl Lundkvist. Det som borde vara ett enkelt reparationsjobb blir snart upptakten till en betydligt obehagligare historia. Det låter ju lovande? Ett begränsat persongalleri, en situationen som gradvis förvärras och fyra människor som av olika anledningar inte kan lita på varandra. En roll som känns som klippt och skuren för Olle Sarri, tänker jag. Men i litteraturens värld är det trots allt språket som är skådespelaren och det är här jag stöter på patrull.
Boken är tunn. Inte bara till sidantalet, utan också i själva gestaltningen. Dialogerna har en tendens att kännas som repliker som väntar på att någon ska leverera dem med rätt tonfall och en lämplig gestaltning. Jag kan se hur det är tänkt att texten ska fungera på film. Det är inte lätt att skriva en roman. Det räcker inte riktigt med en historia som håller för en film på 78 minuter, några karaktärer med hemligheter och ett antal situationer där våldet hotar att bryta ut. Det måste också finnas något i själva berättandet som gör att läsaren vill stanna kvar. Jag känner inte att Walker visar mig något, med sitt språk berättar han det bara. Människorna reagerar ibland märkligt och deras agerande känns inte alltid särskilt realistiskt. rentav lite Jönssonligan-vibbar av det hela. Det är en märklig känsla när man befinner sig i ett blodigt kriminaldrama men där samspelet emellanåt får något farsartat över sig. Jag vet inte om det är avsikten, men spänningen tappar i alla fall en del av sin kraft när jag inte riktigt köper situationerna.
Samtidigt är jag inte helt säker på vem The Watchmaker egentligen vänder sig till. För den vuxne kriminalromansläsaren kommer den inte upp i den ribba som svenskt-krim lagt i lavinen av böcker som nått marknaden. Jag får svårt att avgöra om jag ska läsa det hela som ett kriminaldrama eller som ett slags lättsammare äventyr där de hotfulla situationerna ibland får en komisk effekt. Det ena utesluter förstås inte det andra, men här tycker jag inte att balansen sitter.
Är det då en dålig bok? Ja, för mig fungerar den inte särskilt väl som litteratur. Samtidigt ska man kanske inte kräva att en filmberättelse som omarbetats till roman automatiskt ska bli något annat än just en filmberättelse i romanform. Fast det är väl också lite av poängen med att ge ut den som bok. Då måste den kunna stå på egna ben och det tycker jag inte att den gör.
Jag hoppas faktiskt att filmen är bättre. Det är inte omöjligt att den här historien får precis det den behöver när bildspråket kommer till sin rätt. Jag tänker se den, för jag är fortfarande nyfiken på vad The Watchmaker kan vara när den får leva i det medium där den föddes.
The Watchmaker av Sebastian Secker Walker
Vibery Press
ISBN: 9789190173510
Antal sidor: 109
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist