Då Instagrams Ernaux-konnässör, bookbaebob, har tagit en längre semester ser jag det som min skyldighet att träda in och skriva denna recension i hans ställe. Det finns trots allt ett tomrum att fylla.Det är något modigt och utlämnande i Annie Ernauxs Förlora sig. I denna dagbok skildrar hon en kärleksaffär som tycks ha slukat allt annat i tillvaron. Året är 1989 och Ernaux närmar sig femtio när hon inleder en relation med en betydligt yngre, gift diplomat vid den sovjetiska ambassaden i Paris. Han är inte särskilt intellektuell och tycks knappast vara någon självklar match för den litterärt och intellektuellt lagda Ernaux. Men begäret verkar inte bryr sig inte särskilt mycket om sådana saker.
Relationen är präglad av väntan, längtan och en närmast gränslös upptagenhet av den andre. Hon väntar på telefonsamtal, på nästa möte, på nästa möjlighet att få vara nära honom. Hela tillvaron kretsar kring en man som själv tycks kunna komma och gå efter eget behag. Ernaux skriver fram denna besatthet utan några större försök att mildra eller försköna den. Det är naket, ibland irriterande obekvämt och framför allt väldigt utlämnande.
Den aspekt jag tycker är särskilt intressant är att Ernaux var 48 år när hon skrev om denna passion. Kvinnlig sexualitet har i modern tid varit starkt förknippad med ungdom, skönhet och reproduktion. Vad händer när kvinnan passerat den ålder då omgivningen förväntar sig att hennes sexuella liv ska träda tillbaka eller iallafall hållas bakom gardinerna? Ernaux vägrar acceptera den föreställningen. Hon skriver om sin kropp, sin hunger och sin sexuella längtan med en hand som kan uppfattas som frisk eller provocerande. Ernaux skriver om sig själv eller ”kvinnor” som inte bara objekt för andras begär utan också hur det blir subjekt med egna kroppar och drifter. Det är en viktiga och enda bra dimensionen av boken.
Jag erkänner med böjt huvud att jag har svårt att riktigt engagera mig i själva berättelsen. Den ständiga väntan och upptagenheten av älskaren blir efter hand ganska enkelriktad och tillslut tråkig. Det är samma längtan, samma oro och samma känsla av att livet står stilla i väntan på nästa möte. Funderingarna kring åldrande har även något förutsägbart i sig. För Ernaux tycks åldrandet inte bara handla om kroppens förändring, utan också om rädslan att förlora sin plats som begärande eller begärd kvinna. Det är en egen sorg i den insikten som sträcker sig långt utanför den enskilda kärleksaffären men håller inte litterärt i skuggan av besattheten.
Jag uppskattar Ernauxs kompromisslöshet och hennes vilja att skriva om sådant som kvinnor förväntas tiga om. Men att jag kan förstå och respektera hennes erfarenhet betyder inte att jag också måste känna mig berörd av den. Passionen är intensiv, men som läsupplevelse blir den stundtals väl monoton. Inte en av Ernauxs starkaste.
Förlora sig av Annie Ernaux
Norstedts
ISBN: 9789113130170
Antal sidor: 282
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist