Det var inte själva läsningen som tog tid. Den gick i sig förvånansvärt fort. Det som tog tid kom efteråt. Wikipedia. Gamla tidningsartiklar. GW Perssons dokumentär om Carin Göring. Bilder och historiska notiser från en tid som känns både avlägsen och märkligt nära.
Varför väljer Ann Edliden att skriva om en svensk kvinna som dog redan 1931 och som de flesta idag knappt känner till, trots att hon under sin livstid och efter sin död blev en av de mest symboliskt betydelsefulla kvinnorna i den nazistiska rörelsen? Det är bränslet som ger läsarens hunger att fortsätta. Inte för att Edliden ska berätta vad som hände, utan i att väcka nyfikenheten i mig kring vem Carin egentligen var och vilken grupp är boken för? Var Carin bara en förälskad överklasskvinna som följde sitt hjärta? Förstod hon vem Hermann Göring var? Kunde hon ana vad han skulle bli? Eller är det frågor som bara kan ställas och besvaras i efterhand med ett ”tidsenligt språk”? Med facit kan vi i efterhand få svaren på en historia hon själv aldrig fick uppleva slutet på.
Den läskigt bra tajmingen för boken kunde knappast vara bättre. Nationalismen växer åter på många håll i Europa och USA. Historiska symboler och identitetsfrågor har åter blivit politiskt sprängstoff. Samtidigt har filmen Nuremberg med Russell Crowe hittat ut till streamingpubliken via HBO och påmint om att intresset för epoken knappast har svalnat. När jag skriver detta blickar jag ut från sjätte våningen på lasarettet. Genom fönstret ser jag de ytterst lokala klungor av regnskurar dra förbi. Det regnar och blåser rejält, men solen lyser samtidigt mellan molnen. Det blir, ironiskt nog, en ganska bra bild av den här romanen.
Carin Fock växer upp i den svenska överklassen bland baler och privilegier. Edliden låter läsaren möta en familj där spiritualism är en självklar del av vardagen. Särskilt moderns inflytande ger berättelsen en ton som ibland nästan gränsar till det övernaturliga. Sedan träder Hermann Göring in. Det som först framstår som en kärlekshistoria blir ganska snabbt något annat. När Carin träffar Hermann Göring 1920 är han inte riksmarskalk, krigsförbrytare eller mannen som senare ska stå inför Nürnbergrättegångarna. Han är en hyllad stridspilot från första världskriget, en man med framtidsplaner och ett sargat Tyskland bakom sig. Carin dör redan 1931, innan Hitler tar makten och innan kriget. Hon får aldrig se vad som väntar. Det skapar en liten friktion genom berättelsen. Hur mycket såg hon? Och Hur mycket är det vi i efterhand lägger på en människa som aldrig fick uppleva konsekvenserna av sin egen tid?
Familjehistorien, kärleksrelationen, systerskapet, nazismens framväxt och mytbildningen vill alla konkurera om berättelsens huvudspår. Ibland fungerar det. Ibland känns det som att romanen står med rötterna i flera olika böcker utan att fullt ut bestämma sig för vart den vill växa. Men det är också därför jag fortsatte läsa efter att jag läst färdigt. När jag slog igen boken var jag inte färdig med Carin Göring. Jag ville fortfarande veta mer. Carinhall, M/S Carin II.
Edliden förskönar inte Carin Göring och hon bjuder inte in läsaren att vare sig fördöma eller försvara henne. Hon berättar. Hon placerar en människa i sin tid och låter komplexiteten finnas kvar, även när svaren är obekväma. När jag slog igen boken var jag inte färdig med Carin Göring. Jag ville fortfarande veta mer. Och för en historisk roman är det kanske ett lagom betyg. Att den inte stillar hungern efter mer, utan väcker den. En trea av fem känns därför nästan passande.
Omöjlig i det jordiska av Ann Edliden
Piratförlaget
ISBN: 9789164209337
Antal sidor: 443
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist