I denna nya roman av Erland Loe möter vi Rakel, en medelålders kvinna, nyss frånskild och tvingad att lämna villadrömmen för ett radhusliv. Hennes före detta man har bedragit henne för en kvinna med ett pärlande skratt. När Rakel sätter spaden i jorden på radhusets lilla tomt öppnar sig något helt annat. En lucka ner i underjorden, rakt till helvetet där dess furste väntar. Ingen självhjälpsbok eller parterapeut hade kunnat förutse Rakels nya liv eller romans.
Loe låter den här till synes enkla utgångspunkten veckla ut sig till en roman som är både skruvad och märkligt befriande. Det är en berättelse om att stå på ruinens brant, privat och existentiellt och sedan kliva rätt ner i mörkret med samma självklarhet som när man vattnar sina krukväxter. Han lyckas med att ställa både Gud och Djävulen till svars med samma raka ton som han ställer tillvaron själv mot väggen.
Humorn är central. Den är torr, ibland nästan barnslig, men träffar i kontrasten mellan vardagens banaliteter och de existentiella frågorna. Hur lever man vidare när den gamla identiteten krackelerat? Vad betyder gott och ont i en värld där både himmelska och helvetiska instanser tycks lika självupptagna? Rakel blir en karaktär som rakt ifrågasätter de högsta auktoriteterna just därför att hon helt enkelt behöver det.
Som läsare påminns man om de böcker där Loe verkligen fick till blandningen av existentiellt allvar och lättsinnig absurditet. Här når han kanske inte hela vägen dit, men det är inte heller poängen. Klippkort till Helvetet är en kortroman som medvetet håller sig mer avskalad, mer rak i anslaget. Den ger precis det man vill ha av en Loe-roman: en skrattig, lekfullt absurd resa som ändå bär på frågor man kan gå och tugga på långt efter sista sidan.
Boken är ingen storstilad återkomst, men den visar att Loe fortfarande har ett helt eget tonläge. En perfekt present till den som vill ha litteratur som roar och samtidigt väcker tanken på meningen.
Nej, nu behöver jag en apelsin.
Klippkort till helvetet av Erlend Loe
Piratförlaget
ISBN: 9789164209726
Sidor: 136
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 