Tone Schunnesson har för mig varit en av de kulturprofiler som lyckas få samtiden att kännas både smutsigare och mer levande än den egentligen är. Med sin tredje roman Ultravåld ställer jag mig frågan: lever hon upp till de närmast orimliga förväntningar som byggts upp kring romanen under denna ganska långa väntetid? I den epok... Fortsätt läsa →
Jaha, då var årets Sommarvärdar presenterade. Under en betydligt mer komprimerad presskonferens än i fjol gick Bibbi Rödöö igenom sommarens 59 röster fördelade på 58 program. Och redan efter några minuter infann sig den där välbekanta känslan av en blöt tung filt med förutsägbarhet och sorg. Årets upplaga är på många sätt exakt vad man... Fortsätt läsa →
Om man nu ska läsa Jonas Karlsson får man också vara beredd på att få Jonas Karlsson. Inte en vild, nyuppfunnen version. Inte Jonas Karlsson på dåligt humör eller efter en livskris. Nej, här serveras han i sin rena koncentrerade originaltappning. Ditt nya stjärntecken är en novellsamling där kvaliteten, idéerna och fnissen går lite upp... Fortsätt läsa →
Mycket har hänt sedan grindarna till Törnerska villan senast öppnades och släppte in kändisar, experter och allehanda profiler redo att tala ut i etern. Sommaren 2026 känns ändå inte riktigt lika inbjudande som tidigare år. Omvärlden präglas av krig, virus och en stundande valrörelse här hemma i Sverige och magkänslan att ämnen för att omvända,... Fortsätt läsa →
Halstaholm är den sortens fiktiva bruksort som förr existerade i all svensk underhållningsprosa. En avfolkad kommun där alla är kufar och ett “rådigt” kommunalråd (såklart en kvinna) ska rädda bygden med någon smått Jönssonligan-doftande kupp mot stockholmarna. Det är inte ett kul grepp på realism, det är buskis med kommunfullmäktige.Eftersom "Det rådiga kommunalrådet" var en... Fortsätt läsa →
Är det någon som spelar mig ett spratt? Nya Spider-Man Noir har nu haft premiär på Prime. En serie som i sin grundidé borde vara lika självklar som svart kaffe och ångest en måndagsmorgon. Dämpad. Kontraststark. Monokrom. Det franska ordet noir betyder faktiskt “svart”, men ändå dyker alltså alternativet upp: vill du se den i... Fortsätt läsa →
I vanlig ordning gjorde jag ingen research innan jag köpte den här ganska tunga boken, efter att ha sett flera recensenter jag litar på ha läst den tidigare. De brukar ha rätt, så varför inte gå in i striden med förbundna ögon om det ändå är de som håller mig i handen?William Stoner växer upp... Fortsätt läsa →
Redan förordet signalerar katastrof. Förläggaren sitter och jämrar sig över "råa röster", "mänsklighet" likt om varje dagboksanteckning automatiskt blir litteratur som bara väntar på att nå ut till sina läsare, undantaget "kvalité" försvinner inte bara för att världen stod still under covid. Det är exakt den här sortens sentimentala självbedrägeri som fått halvfärdiga texter att... Fortsätt läsa →
Hjortronhyllan 