Helt ärligt läste jag mest Tågdrömmar eftersom filmatiseringen verkar ha blivit någon sorts nedtystad succé på Netflix och jag började fundera på om den skulle fungera som present till en vän. Vi möter Robert Grainier, en föräldralös pojke som vi får följa genom livet som rallare, skogshuggare, make, far och till slut något av en... Fortsätt läsa →

Att läsa en samlad utgåva av Sonja Åkesson visade sig vara något helt annat än att stöta på enstaka dikter här och där. Tidigare har jag mest haft en sporadisk relation till Åkesson, genom texter som "Självbiografi" och den lekfullt trotsiga "Jag ska bli sjuksyster jag, tralala". De har stått som isolerade nedslag och skickats... Fortsätt läsa →

Jag gick in i Our Evenings utan någon egentlig relation till författarskapet. Det här var min första Hollinghurst och kanske märks det. För det här blev inte den där självklara litterära förälskelsen som många tycks uppleva. Snarare tvärtom. Romanen följer Dave Win, som trettonåring får ett stipendium till en exklusiv internatskola, där han plötsligt rör... Fortsätt läsa →

Har du någonsin känt det där suget i munnen? När saliven börjar flöda redan innan du slänger in en sur karamell? Jag har precis avslutat Lukas Moodyssons senaste roman Rebellerna och upplevt exakt samma känsla. Året är 1968. Vi får följa huvudpersonen Monica, som har tröttnat på vardagens tristess och innehållslösa ekorrhjul. Hon träffar Torbjörn,... Fortsätt läsa →

Ibland behöver jag en mellanbok. Något tunt, något snabbt, gärna nytt! Något som inte kräver att jag behöver bygga om hela mitt inre arkiv. Call for the Dead kvalade in på alla dessa kriterier. En liten pocket i handen, en gåva från en kollega som börjat döstäda och tydligen kände att George Smiley kunde få... Fortsätt läsa →

Nu ska jag berätta för er vad en femma är. Jag började läsa Perfection på mobilen av praktiska skäl och blev helt fast. Skärmtiden ökade med fyra timmar den dagen. Mitt i läsningen beställde jag en fysisk kopia som snabbt landade i brevlådan och fick mig att börja om. Min närvaro på nätet sjönk märkbart.... Fortsätt läsa →

Det är nästan lite olyckligt att Den lyckligaste leken av Björn Wiman landar i våra händer just den vårvinter som tycks ha gett Sverige mer snö än på mycket länge, samtidigt som boken talar om skidåkningen som något på väg att försvinna. Boken rör sig i två spår. Det ena är det som omslaget och... Fortsätt läsa →