Den här tunna boken kom till mig i ett blått kuvert, omsorgsfullt inlindad i sidor från NSD och Kuriren. Min morfar skickar med jämna mellanrum ner delar av sin samling, sådant han tycker att jag borde läsa. En månad på landet var en av dem. En väldigt tunn volym för att komma från denna mans... Fortsätt läsa →

Tänk att det finns böcker som skrivits ur de värsta av tider, direkt ur öppna sår som kan riva upp andras eller fungera som en varm hand i sorgen. Anna Fohlin Mattsson tillhör den senare kategorin. Hon skriver fram sorgen utan skyddsnät, utan lyrisk dimridå och utan den sentimentala förstärkning som så lätt smyger sig... Fortsätt läsa →

Efter att ha plöjt Bernie Macs biografi behövde jag något i samma anda. Något som osar liv, misstag och självinsikt utan filter. När jag såg att Joey Diaz själv läser in sin “Tremendous” fanns det inget att diskutera. Har man lyssnat på hans standup, hans podcast eller otaliga gästinhopp vet man att rösten är mer... Fortsätt läsa →

Då blev det en grön bock i checkhäftet över klassiker: Hjalmar Söderbergs Förvillelser. Det är hans debutroman som han skrevs runt tiden han blev 26. Den mognade ungdomligheten ger romanen ett bekant driv i sin bevakning av planlöshet. Den andas just den där första självmedvetna livskrisen som unga män, på gott och ont, kan ta... Fortsätt läsa →

Jag minns att jag läste "Rättegången" på gymnasiet. Den gjorde sitt jobb i den meningen att jag förstod vem Kafka var och hur det kafkanska fungerar, men den satte inga djupare spår. Just därför har "Slottet" stått och samlat damm i hyllan längre än den borde. Ett manifest på dåligt samvete i hårdpärm.Om jag ska... Fortsätt läsa →

Jag hittade "Vad gör jag här" på ett fint men även lite morbidt sätt. Det var en av böckerna Kalle Wahlström läste när han satt och vakade vid sin döende fars sida. En sådan detalj fastnar för mig. Inte som marknadsföring, snarare som ett lågmält vittnesmål om vilken sorts bok det skulle kunna vara. Skulle... Fortsätt läsa →

Då blev det en natt med augustprisnominerade Linda Spåmans "Ett år av apokalyptiskt tänkande". En lekfull titel, tydligt inspirerad av Didions kulturkanon roman. Innehållet må hålla Didions i hand, men det är mer än råhet som realism än insikt som lyser klarast under dessa 244 sidor. Vi följer Lindas pappa Walter som drabbas av ALS... Fortsätt läsa →

I Patagonien var den andra boken jag läste av Bruce Chatwin, direkt efter 'Vad gör jag här?' Back to back. Direkt det ska sägas: utan den längre forskningen, utan lite hjälp på vägen av Steve Sem-Sandberg och BBC-dokumentären Nomad: In the Footsteps of Bruce Chatwin, är det här en bok som lätt hade glidit mig... Fortsätt läsa →