Aldrig har min ålder känts så påtaglig som när jag sträcker ut mig på den såpade trallen och lyssnar till Clas Svahns sommarprat. Det är något med hans röst och tempo som gör att man guidas in i berättelsen. Jag var skeptisk till denna man som sommarpratare, har han mer att bjuda på i person... Fortsätt läsa →

Det är som att sitta vid ett ödsligt skidspår i gryningen med Jonna Sundling, utan snö men med samma klarhet i luften. Hon talar med en målmedveten ton som känns bekant för oss som hört Ebba Andersson 2024. Här finns en professionell självkänsla, men också ett omdöme som förstår att vägen, stegen och pulsen är... Fortsätt läsa →

År 1934, vid tjugo års ålder, lämnade Laurie Lee sin hemby. Med en fiol i handen, några mynt i fickan och hela livet framför sig. Vägen är hans och han börjar gå. Först till London där han under en tid lever enkelt, arbetar och skriver små dikter. Upplever allt det en stor stad erbjuder. Men... Fortsätt läsa →

Det är lite som att slå upp en burk nyplockade skratt och lägga dem på en bastulav mitt i den österbottniska myllan. Axel Åhman ger oss ett sommarprat som inte försöker göra sig märkvärdigt, men som ändå träffar något väsentligt. Det är lätt, men inte flyktigt. Humoristiskt, men aldrig flamsigt. Han pratar på sitt sätt,... Fortsätt läsa →

Det börjar som en filosofisk monolog, en nästan klinisk uppläsning om hoppets kraft. Lars Svendsen definierar, avgränsar, analyserar. Han väger hoppets betydelse mot våra handlingar och pekar ut det som en nyckel till att uthärda det svåra. Rent teoretiskt är det tydligt. Men samtidigt, något skaver. För vad är det egentligen vi lyssnar på här?... Fortsätt läsa →

Lennart Jähkel tar plats i etern med en röst som bär på både norrländskt lugn och teaterns lågmälda tyngd. Det är inte ett sommarprat som kräver uppmärksamhet utan bjuder snare in till stillhet. Det här är en berättelse som talar om det lilla i det stora, om de tillfällen som kan forma ett liv eller... Fortsätt läsa →