I min jakt på detaljerna ifrån livet hos olika eldtorns vaktare halkade jag tillbaka till vår allas Jack Kerouac. Ett vant namn från “The road”, här i Desolation Peak är dock tonen något annorlunda. Lättast är att beskriva det som en resa genom avgrunden av två sinnen. Det är i grunden en dagbok, skriven av... Fortsätt läsa →
Läst efter att Elis Monteverde Burrau i cyklopernas land promtat på att den borde vara en del av svensk kanon. Att läsa “Åh Lunargatan” känns lite som att följa en snitslad bana genom dimma. Den poetiska ytan är skimrande, intill förförisk, men under den ligger en oro som aldrig riktigt får ett namn eller gestalt.... Fortsätt läsa →
Kära Nina Wähä är tillbaka fast hon egentligen aldrig varit borta. Major virvelvind är en autofiktiv roman om relationen till sig själv, men framför allt till den bortgångne pappan som i tidningar kallades just Major virvelvind efter sin tid som bankrånare. Romanen rör sig mellan dokument, protokoll och rekonstruktioner av hans liv och Wähäs egen... Fortsätt läsa →
Det finns böcker som är svåra att recenseras utan att man samtidigt känner sig lite… dum. Det här är en sådan. Wilfred Owens diktsamling är en av de mest inflytelserika diktsamlingarna som skrivits om krigets verklighet och ändå sitter jag här i fåtöljen, långt från skyttegravar, lera och gasattacker och försöker på något sätt formulera... Fortsätt läsa →
Stinas bästa vän är Göran Greiders försök att skriva fram den ordlösa relationen, det som händer mellan en människa och en hund, detta nästa outtömliga lager av kärlek. Springer spanieln Stina blir hans följeslagare, hans tröst, hans centrum och nu har deras historia lett hela vägen till en Augustnominering. Det är lätt att förstå varför.... Fortsätt läsa →
Det är något djupt tillfredsställande med att läsa Wolff igen. Hon känns alltid lite som en gammal vän när man följer hennes prosa med giriga ögon. Liken vi begravde tar oss till en liten svensk by utanför Lund, till systrarna Jolly och Peggy, två speglingar av varandra, lika delar ljus och mörker. Deras värld är... Fortsätt läsa →
Det känns faktiskt som att komma hem. Redan på första sidan upplever jag det där välbekanta tonläget, blandningen av äventyr, humor, brutalitet och vemod. Andrzej Sapkowski är tillbaka och även om man kunde tro att sagan om The Witcher var färdigberättad bevisar han att det fortfarande finns mörka hörn kvar i världen att utforska. Crossroads... Fortsätt läsa →
Det finns diktsamlingar som berättar och så finns det de som visar. Wrangborg tillhör den senare sorten. Här rör hon sig mellan kärlekens vardagsgeografi och den känslomässiga politik som uppstår när två världar försöker förstå varandra men inte riktigt lyckas. Det är reflekterande, berättande och märkligt nog väldigt avkopplande. Lite som att följa någon som... Fortsätt läsa →
Hjortronhyllan 