Det finns något nästan rastlöst i viljan att börja läsa nytt nu när klassikerna redan radat upp sig under vinterns nästan ideliknande ställning där litteratur och film slukats. Jag känner ofta att jag borde läsa om, läsa djupare, bygga på den litterära allmänbildningen likt ett långkok. Ändå kliar det i fingrarna efter samtiden, efter böcker som ännu inte hunnit blivit kalla på sin resa från tryckeriet. Jag har ett sånt sug på nytt som kan irritera, förföra eller bara påminna om varför man över huvud taget fortsätter läsa det skrivna ordet.
Här är böckerna jag just nu går och väntar på, vår och tidig sommar 2026.
Ultravåld – Tone Schunnesson
Utgivningsdatum: 7 maj 2026 – Norstedts
Schunnesson väljer att placerar oss i ett slitet skånskt slott i slutet av 90-talet och låter syskonrelationer, klassförakt, pillerestetik och familjearv jäsa långsam. Det här är en roman som verkar vilja vara både en samtidsanalys och familjetragedi, med estetiserat filmvåld och dålig impulskontroll som motor.
Mina förväntningar? Att hon fortsätter vara exakt så obekväm, smart och stilmedvetet elak som när hon är som bäst. Och i sann post-GOTera, att hon inte räddar någon i onödan.
Minneskläder – Anna Fohlin Mattsson
Utgivningsdatum: 20 januari 2026 – Modernista
ANNA FOHLIN MATTSSON, född 1966, debuterade 1988 med diktsamlingen Återvändo. Sedan dess har hon publicerat en rad diktsamlingar och romaner.
I hennes nya samling ”Minneskläder” finns poesin som stannar i arbetet kring en älskad människas död. Inventeringen av det som fanns, det som finns kvar och det som ändå fortsätter. Det låter enkelt, men är sällan det. Jag anar vibbar till Didion även här.
Jag hoppas på dikter som inte ropar, utan står kvar. Något man kan återvända till utan att känna sig tillsagd vad man ska känna. En tröst och ett och annat slag i magen.
Rebellerna – Lukas Moodysson
Utgivningsdatum: 24 mars 2026 – Wahlström & Widstrand
Stockholm 1968. Kollektivet, revolutionen, steget från teori till handling. En ung kvinna som långsamt glider in i extremismens logik och tappar bort sig själv på vägen.
Moodysson har enligt mig en särskild känsla för människor som vill något större än de riktigt förstår. Förväntningen är en roman som är mer sorglig än högljudd. Mer människa än manifest.
Min farsa var kommunist – Tove Folkesson
Utgivningsdatum: 16 april 2026 – Norstedts
En far som alltid kommer som en överraskning, med öl, motorsåg och fragment av ett förflutet som vägrar bli historia. En dotter som försöker leva i nuet, med barn, krigslarm och ett samhälle som läcker oro.
Jag väntar mig en roman där arv inte är något man väljer, men något man måste förhålla sig till. Där politik och familj är omöjliga att skilja åt.
Jag har hittills mest läst om Folkesson, snarare än henne. Det här känns därför som min egentliga debut i hennes stil. Berättelsen är i grunden bekant, men frågan är inte om den har berättats förut, utan om den någonsin har berättats på just Folkessons sätt.
Under sjöarna – Ingela Strandberg
Utgivningsdatum: 8 januari 2026 – Norstedts
Strandberg fortsätter sitt lågmälda men envisa arbete med livets bottnar. Döden, kroppen, enkelheten, hunden, sjöarna. Ett skrivande som inte vill förklara världen, bara ställa in den på en annan frekvens.
Här hoppas jag mest på att få vila blicken. På något som är simpelt utan att vara enkelt, och komplext utan att göra väsen av sig.
Recensionerna på denna har inte varit sparsamma i sitt beröm. Frågan är om det når fram även hos denna kritiker?
Som ni ser är det här inga böcker som kommer rädda världen och det är heller inte deras uppgift. De ska snarare störa lite, skava lagom och påminna om att litteraturen fortfarande är en plats där man får tänka och känna. Några kommer säkert göra mig besviken, andra dröja sig kvar längre än planerat. Så brukar det vara. Men hellre en vår fylld av förväntan än ännu ett varv runt det redan invanda. I läsningen måste man få riskera något. Annars kan vi lika gärna återvända till klassikerna och brottas med samma frågor om och om igen.
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 