Kära Nina Wähä är tillbaka fast hon egentligen aldrig varit borta. Major virvelvind är en autofiktiv roman om relationen till sig själv, men framför allt till den bortgångne pappan som i tidningar kallades just Major virvelvind efter sin tid som bankrånare. Romanen rör sig mellan dokument, protokoll och rekonstruktioner av hans liv och Wähäs egen vardag med styrketräning, en insjuknad sambo, deadlines, oro och det ständigt pågående sorgearbetet. Romanen skriven i en typ av dagboksform blir som en gungbräda där allt väger fram och tillbaka, ibland på ett sätt som känns avsiktligt, ibland bara som att skrivkrampen får en utfyllnad av marklyft…?
Det som skaver mest är att jag inte känner igen texten. Wähäs vanliga ton från Babetta finns knappt där och hade hennes namn inte täckt omslaget hade jag aldrig kunnat gissat att det var hon som sitter bakom tangenterna. Först när sorgen står i första rummet känns det bekant igen, då är hon närvarande och hon som skriver så man vill lägga kinden mot boksidorna.
Samtidigt bär bankrånarhistorien hela romanen mycket på egen hand. Det är spännande att följa hur pusselbitarna faller på plats och hur omgivningen reagerar när Wähä börjar gräva i det förflutna som andra helst vill låta ligga i vilans glömska. Nina förskönar aldrig brotten, hon mytologiserar dem inte heller, hon berättar dem bara, rakt upp och ner, som något som en gång hände även om de fortfarande skuggar över henne. Jag förstår inte hur detta inte hade räckt som tematik och varför nutidens ”små” motgångar ska fylla de tomma sidorna för att romanen ska nå sina 319 sidor.
Jag väger mellan två känslor. Antingen har mina förväntningar varit för höga efter Babetta, så höga att allt under (4) stjärnnivå gör mig rastlös. Eller så är jag helt enkelt förkrossad över insikten att jag kanske har vuxit ifrån vad jag en gång trodde var Sveriges bästa kvinnliga romanförfattare. Det är jag Nina, inte du. Det KANSKE är jag som blivit svårflörtad.
Major Virvelvind av Nina Wähä
Norstedts
ISBN: 9789113142739
Antal sidor: 319
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
