Det råder ingen tvekan om att hybridförlagens roll på den svenska bokmarknaden har blivit en alltmer kontroversiell fråga. Många svenskar skrivare sitter vid klickande tangentbord och med vässade pennor i hand, skrivandes på sina berättelser och drömmer om att en dag bli hyllade som författare och se sina ord i tryck. Drömmen om att bli publicerad kan kännas stark och levande, men för vissa har denna dröm snabbt förvandlats till en mardröm. I dagarna rapporterade SVT:s Kulturnyheter om Börje Börjesson i Varberg, som betalade 73 000 kronor för att få sin bok utgiven via det omtalade Lava förlag. Hans upplevelse har lämnat honom besviken, och han beskriver det själv som rent och skär ”bondfångeri.”
Här måste jag stanna upp och verkligen fråga mig själv vad det är som pågår. Hybridförlagen marknadsför sig som en möjlighet för aspirerande författare att uppnå sina drömmar om att bli publicerade genom att erbjuda ”redaktörstjänster”, marknadsföring och distribution, mot en saftig betalning. Men vad får författarna egentligen i utbyte? Samtal med flertalet kunder till tjänsten och andra vittnesmål visar att löftena ofta inte motsvarar verkligheten.
”Vi är ett förlag som stolt ger ut flera av Sveriges mest framgångsrika författare, samt noggrant utvalda debutanter.” – Lava Förlag
Enligt rapporteringen och kartläggningen från SVT:s Kulturnyheter är det bara en liten bråkdel av de utgivna författarna som ser någon vinst på sina investeringar, och många känner sig lurade. En brittisk studie från 2022 avslöjade att 94 procent av författarna som använde sig av hybridförlag förlorade pengar på sina bokprojekt. Trots detta fortsätter hybridförlagen att blomstra och locka till sig nya författare, vilket resulterar i en lavinartad ökning av bokutgivningen på en om vi ska vara helt ärliga, en redan mättad marknad. Den presenterande vinsten tycks inte komma från försäljningen av böcker, utan snarare från författarnas egna gapande plånböcker.
Naturligtvis har varje författare friheten att välja vilket förlag de vill arbeta med. Men det finns en oetisk, nästan äcklande underton i hur hybridförlagen marknadsför sig, särskilt mot författare som ofta har blivit refuserade av traditionella förlag eller är nya och vilsna i branschen. Dessa författare , fyllda av hopp och ofta utan större erfarenhet av förlagsvärlden, lockas in i dyra kontrakt med löften om publicering och framgång, utan att de förstår att den verkliga affärsidén ligger i att tjäna pengar på deras drömmar snarare än att sälja böcker. Jag säger inte att allt som skrivs av vem som helst har chansen att nå toppen. Chansen är minimal att just ditt verk ska slå igenom, och en refusering från traditionella förlag borde vara en pekpinne om verkets kvalitet. Men det är svårt att motstå när hybridförlagen lockar med sina erbjudanden likt gratis hårgelé utanför en moderatkongress.
”En tystnadsklausul som hotade med böter på 40 000 kronor om hon skulle våga kommentera förlagets agerande.”
SVT rapporterar om Anettes fall som ett skrämmande exempel. Hon valde att publicera sin bok genom Lava, men när hon senare insåg att boken var full av korrekturfel och såg billig ut, ville hon offentligt kritisera förlaget. Men då stötte hon på ett annat hinder, en tystnadsklausul i sitt kontrakt som hindrade henne från att tala ut. Klausulen hotade med böter på 40 000 kronor om hon skulle våga kommentera förlagets agerande. Detta handlar inte bara om dåliga affärsmodeller, utan också om en författarkultur som tvingas till tystnad när det inser att de blivit dragna vid näsan.
Låt oss vara ärliga: hybridförlagens framväxt har fyllt en nisch för många författare som vill se sina verk i tryck, men till vilket pris? Författarförbundets förbundsdirektör Susanne Steneros menar att hybridavtalen blir allt sämre för författarna och att affärsmodellen i de flesta fall inte fungerar ekonomiskt. När stora summor pengar byter händer, men bara ett fåtal författare ser någon verklig avkastning, Här måste vi ifrågasätta var gränsen går mellan att erbjuda en tjänst och att utnyttja människor.
Drömmen om att bli publicerad ska inte behöva kosta tusentals kronor och definitivt inte författarnas yttrandefrihet. Att lockas in i en affärsmodell som riggats till förlagens fördel, för att se både sin ekonomi och sin dröm krossas, är inget mindre än ett svek mot den kreativa processen. Jag förväntar mig bättre av svensk företagskultur, av medmänniskor och det är dags att vi höjer ribban för vad som anses acceptabelt. Hybridförlagen borde ge författarna en röst, inte stjäla den.
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 