Det har hänt mycket sedan mitt inlägg den 26:e mars i årets mest spännande kulturbråk. Ett förlag har blivit föremål för en omfattande debatt på olika internetplattformar där de har anklagats för att ha saboterat och manipulerat betygsystemen. Längst fram i drevet en person vid namn Anders Nilsson ”Anson” som en huvudperson i konflikten som nu efter en övergripande vy verkar vara en långdragen vendetta. Kompletterad med bristande kommunikation från de inblandade parterna. Uttrycket ”att tala är silver, men att tiga är guld” är något vi alla fått växa upp med, men lirar det överens med löftena om transparens från ljudbokstjänsterna och Adamsson Löfgrens Förlag?
Adamsson Löfgrens Förlag, vars titlar tillfälligt togs bort från Storytels plattform efter att debatten drog igång, har nu återställts till sitt tidigare skick. Helena Gustavsson, innehållsansvarige på Storytel, besvarar äntligen frågor om denna kontroversiella konflikt i Förlagspodden – Avsnitt 228 där hon intervjuas av Lasse Winkler. Helena svarar diplomatiskt på alla frågor rörande Adamsson Löfgrens Förlag och förklarar att anledningen till att deras titlar togs bort var ett brott mot plattformens regler, men vilken typ av överträdelse det rörde sig om vill hon inte gå in på. Hon ger exempel på att det kan ha att göra med felaktig genreplacering för att förbättra strömningsvillkoren. Åtgärderna som efter detta implementerats av Storytel innebär, som tidigare nämnts, att användare inte längre kan betygsätta böcker om de inte har lyssnat klart på dem i helhet och måste vara betalande användare. Helena hävdar också bestämt att allmänheten inte har någon rätt att få veta varför AL förlags titlar togs bort under en kort period. Kommunikationen sker mellan förlaget och ljudbokstjänsten. Den intressanta frågan är då varför Adamsson Löfgren inte har offentliggjort anklagelserna mot deras verk? Jag håller med Winkler om att allmänheten ofta drar snabba slutsatser, särskilt när väsentlig information undanhålls. Helena avslutar med att bestämt förneka att det finns något samband mellan spekulationerna på nätet och anledningen till att Adamsson Löfgrens Förlags verk tillfälligt plockades bort från plattformen.
Vad har då Adamsson Löfgrens Förlag gjort i sin tidigare av mig kritiserade krishantering? Den 22:a april publicerade förlaget ett inlägg i sina samtliga kanaler. Det första som presenteras i detta verkar vara att de meddelar att de skjuter upp två planerade boksläpp? De avstår helt från att delta på bokmässan 2024 och pausar även planerade signeringar med författare samt den omtalade tävlingen med en hisnande prissumma på hundra tusen kronor.
Efter den senaste månaden varken kan eller vill vi fullfölja tävlingen, då den skulle bli en skugga av det vi hade tänkt. Det blir inte rättvist mot oss själva, juryn eller vinnaren att fortsätta i dagsläget. – Adamsson Löfgren via Instagram.
Vad gäller Anson, (Anders Nilsson) som varit den drivande i pågående strid mot vad han påstått är betygsfusk inom förlagsbranschen. I ett nyligen publicerat inlägg beskriver Anson en händelse där författaren och förläggaren Torbjörn Löwendahl anklagar honom i en grupp för författare på Facebook. Efter att ha läst anklagelserna och konfronterat dem, uppger Anson att hans svar tagits bort av gruppadministratörerna, medan Löwendahls anklagelser fått stå kvar.
Ansons inlägg i Facebook-gruppen betonar att han inte har riktat anklagelser mot något specifikt förlag eller författare, och att alla anklagelser som han har framfört har blivit bekräftade av relevanta parter som Storytel, Nextory och Bookbeat. Han förtydligar också att han inte har någon koppling till Storytels avstängning och att han aldrig har varit aktiv i den spekulerande tråden på Flashback. Anson avvisar även påståenden från vissa användare på det anonyma internet forumet Flashback som felaktigt hävdar att han skulle ha anklagat AL förlag med grunden i Löwendahls tips. Anson förklarar vidare att hans anklagelser har varit riktade mot streamingtjänsterna och inte förlaget i fråga. I sitt inlägg framhåller Anson även vikten av att författare ska ta avstånd från fusk och förtal och uppmanar andra att agera med integritet i branschen.
Jag anser att Anson’s agerande har förblivit motsägelsefullt jämfört med övriga som påstår sig ha drabbats av negativa betyg och recensions fusk. Efter att Anson kom ut med påståenden om att han hade fullständiga bevis mot en individ i branschen och hänvisade till ett ”utpekat förlag” och uttryckte sin ”nöjdhet” när dessa förlorade sina verk från en av ljudbokstjänsterna, vilket tydligt tyder på att han inte längre ifrågasätter skulden.
Nu har Anson helt ändrat riktning och skyller allt på Löwendahl samtidigt som AL förlags böcker återvänder till Storytel, meddelar han att det finns 20 personer inom branschen som skyddar den skyldige och att han kommer att stänga sin Facebook och att helt sluta skriva i protest. Ansons uppträdande var mycket påtagligt när AL stängdes av, men nu backar Anson och hävdar att någon annan påstod att de uthängda varit skyldiga och att han själv inte hängt ut någon.
Anson saknade verkliga bevis med grund och nu när det framkommer att han bara hängde ut någon på grund av en ”bekants” tips faller korthuset. Att peka ut andra utan riktiga bevis är en farlig lek. Denna vendetta gör sig tydlig när vi i grävandet kommer över ett tidigare inlägg, där Anson bland annat kritiserar Adamsson Löfgren förlags medverkan i Ljudboksklubben förra året, ger ytterligare insikt i hans agerande. Det tyder som ett bevis om ändå svagt att Anson försökte förtala AL förlag redan ett halvår innan han som drivande kraft pekade ut dem som sabotörer.
Men något känns fortfarande fel. Trots att drevet på ett sätt har avslöjats och AL förlag har frikänts av ljudboksjätten Storytel från anklagelserna, känns det ändå som att det ligger en hund begraven. Om Adamsson Löfgren förlag nu står för ”transparens” som ledord, varför kommunicerar man inte direkt dialogen med Storytel i sina kanaler? Om man nu inte har manipulerat sina siffror utan fått material bortplockat av en annan anledning, borde denna anledning inte kunna skada företagets anseende lika mycket som tidigare utpekade. Varför väljer man då att vara tyst och låta spekulationerna flöda fritt? Varför ställer man sedan in tävlingen med en hisnande prispott? Dessa pengar, i alla fall inte hela summan, kan omöjligt ha brunnit inne på en månad?
Ändå står nu Adamsson Löfgren förlag som den långsiktiga vinnaren, den enorma publicitet som har spridit sig genom litteratursverige och gjort deras tidigare okända förlag fastnat på mångas läppar. 700 gratis manusförslag från ivriga författare som vill uppnå drömmen om berömmelsen att locka med erbjudande om synopsis och korrekturläsning utan att behöva betala ut en enda krona i tävlingsvinst. Jag förstår verkligen inte AL förlags agerande i denna fråga. Om man ändå ska ”tiga är guld värt”, borde man även ”smida medan järnet är varmt”, om man är nu är helt oskyldig till de ovannämnda anklagelserna.
En del saker är dock säkert i vårens hetaste kulturdebatt. Det ska bli intressant att följa AL förlags siffror på tjänsterna efter detta kulturbråk. Transparens råder inte och nu när AL förlag har friats från anklagelserna är Anson, drevetskejsare från Kristianstad, avklädd och fryser med rumpan bar.
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 