När snön faller mitt i våren är det lätt att känna sig besegrad. Men för många svenskar är det en stolt tradition att besegra naturen med en handvinkning och en skyffel. I denna text utforskar vi kampen mot snön i Norden, från arbetshästar till moderna plogbilar och hur svenskarna tar hand om varandra när samhället stannar av under vinterkaos.
Den 29:e mars drabbas vi återigen av ett återfall – den enerverande julsnön som kommer mitt i vårkänslan, tre månader efter att man fått en deckare av mormor i present som man fortfarande inte bräckt pärmen på. Vi bäddas in i denna vita, brusreducerande massa i våra moderna hytter och den svenska överlevnadskänslan att besegra naturen i en handvändning vaknar inuti mig. Men jag står där ensam med skyffeln och andas ut snörök. Vad hände med oss?
Bilarna far i diket, tanter halkar och drar på sig lårbenshals och handledsfrakturer. Det varvas med arga Facebook-inlägg om att plogbilarna är för sent ute, för tidiga eller att de inte kör tillräckligt långt ner med plogbladet. Aftonbladet fylls med nyheter om försenade tåg och bilköer i både innerstaden och på europavägarna. Alla vet vad som skulle behöva göras, men ingen gör det.
”Jag vill att CNN rapporterar om den hårda snösmockan som har träffat Sverige, men allt fungerar som vanligt”
Jag önskar i den högsta drömmen av drömmar att svensken ska “gå man ur huse” med skyfflar och spadar. Uppfarter skulle skottas och istället för att titta på ett extra avsnitt av Robinson, skulle man även skotta närliggande trottoarer och hjälpa grannen som börjat bli lite dement och krokig i ryggen. Jag önskar att plogbilarna skulle gå i en armada av kolfritt stål och rensa vägarna för de arbetande svenskarna som ska ta sig hemåt med sina rejäla vinterdäck och kängor med lika rejäl sula. Jag önskar att lokomotiven, byggda som kraftfulla järnjättar, skulle pulsa genom snön på rälsen, likt en frustande rentjur. Jag vill höra ett fejkat ånghornsljud när den spränger en vall av snö på rälsen innan Arboga station. Svensken har förklarat krig mot snön, för att vi behöver, för att vi kan och det förväntas av oss.
Jag vill att CNN rapporterar om den hårda snösmockan som har träffat Sverige, men allt fungerar som vanligt, reportern utsänd på plats ska vara i chock. Det här är Norden, Skandinavien. Snön har aldrig haft en chans sedan vi flyttade hit under bronsåldern. Vi fryser inte, vi skottar, borstar, plogar och hjälper gemene man tills kinderna lyser röda,tills våra biceps bultar värkande och suget efter en kopp varm kaffe till slut för oss in i stugorna.
Men här står vi, besegrade av snön som ändå minskar för varje år som går på grund av dåliga rönnbärs skördar. Vi kollar trafikläget i diverse Facebook-grupper mellan instagram scrollet och ser stockholmare göra yoga i snöfallet för det är bra att stretcha och frysa. samtidigt ska det filmas för en chans att fronta Sverige i ett sju och en halv minut långt sverige svep i tv4a, innan reklamen för mensskydd, numera med röd vätska istället för blå.
Vi är det progressiva folket som förlorade mot snön som är någon annans problem.
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 