Stinas bästa vän är Göran Greiders försök att skriva fram den ordlösa relationen, det som händer mellan en människa och en hund, detta nästa outtömliga lager av kärlek. Springer spanieln Stina blir hans följeslagare, hans tröst, hans centrum och nu har deras historia lett hela vägen till en Augustnominering. Det är lätt att förstå varför.... Fortsätt läsa →
Innan vi börjar vill jag göra avbön, så ingen tror att jag sitter här med någon form av insider-sympati. Jag har nämligen, enligt min mor, vid fem års ålder, i Örebro, befunnit mig på samma kalas som Marcus Ericsson. Vi ska båda ha köat till samma fiskdamm och skjutit mot samma hockeymål. Trots denna solida,... Fortsätt läsa →
Det känns faktiskt som att komma hem. Redan på första sidan upplever jag det där välbekanta tonläget, blandningen av äventyr, humor, brutalitet och vemod. Andrzej Sapkowski är tillbaka och även om man kunde tro att sagan om The Witcher var färdigberättad bevisar han att det fortfarande finns mörka hörn kvar i världen att utforska. Crossroads... Fortsätt läsa →
I denna nya roman av Erland Loe möter vi Rakel, en medelålders kvinna, nyss frånskild och tvingad att lämna villadrömmen för ett radhusliv. Hennes före detta man har bedragit henne för en kvinna med ett pärlande skratt. När Rakel sätter spaden i jorden på radhusets lilla tomt öppnar sig något helt annat. En lucka ner... Fortsätt läsa →
Det börjar i det stilla, men det är en stillhet som bär på tryck. En viskning som trotsar censur, som bär ljudet av en mikrofon gömd någonstans i Teheran. Rösten är klar, rak, nästan ömsint. Men det man hör är mer än bara berättelse, det är ett motstånd, inspelat i hemlighet, smugglat ut ur ett... Fortsätt läsa →
Annie Ernaux senaste svenska översättning, Jag har inte kommit ur min natt, är inte någon ideal startpunkt. Läs Kvinnan först. Och har du tid, läs Åren. Annars är risken stor att du undrar varför du plötsligt befinner dig i en dagbok där modern kissar på sig och dottern tyst registrerar allt, kliniskt och skoningslöst. Inom... Fortsätt läsa →
Lotta Engberg kliver in i etern precis som man förväntar sig, charmig och lätt på foten, med glimt i rösten och ett gediget register av folklighet. Och ja, det fungerar. Engberg vet hur man får folk att le, hon vet hur man hittar guldkornen i det vardagliga, och framför allt vet hon hur man med... Fortsätt läsa →
Klas Erikssons sommarprat är som att försöka fånga tystnadens eko. Hur betygsätter man en berättelse som varsamt smyger sig in under huden och rör vid det allra sköraste inom oss, när en längtan släcks, när en framtid aldrig får liv? Jag tvingades skapa distans, som ett skuggspel mellan mig och hans ord, för att alls... Fortsätt läsa →
Hjortronhyllan 