Har du någonsin känt det där suget i munnen? När saliven börjar flöda redan innan du slänger in en sur karamell? Jag har precis avslutat Lukas Moodyssons senaste roman Rebellerna och upplevt exakt samma känsla.
Året är 1968. Vi får följa huvudpersonen Monica, som har tröttnat på vardagens tristess och innehållslösa ekorrhjul. Hon träffar Torbjörn, blir förälskad och han tar med henne till Rebellerna, en utbrytargrupp av KFML som lever sektliknande i så kallade “celler” och följer läran av Mao. Rebeller består av medel och överklass ungar som inväntar proletariatets resning. Det som börjar som en kittlande gemenskap likt ett sommarkollo, spårar snart ur. Monica klättrar i hierarkierna och övertygelsen förskjuts från idé till något betydligt mer hänsynslöst.
Boken är skriven som en autofiktiv skildring av en äldre Monica som ser tillbaka på denna tid med klarare, krispiga ögon. En avhoppare från Rebellerna, som i praktiken bara existerade under ett år. Enligt mig träffar Moodysson rätt på tre punkter. För det första i hur han tidigt väcker intresse för Rebellerna genom att mytologisera och portionera ut verkligheten snarare än att servera hela sanningen på en gång. För det andra i skildringen av Monicas resa, hur hon utvecklas från nyfiken novis till något som närmast liknar en ideologisk rovdjurshona. För det tredje, smärtan. Den råa, nästan självspäkande brutaliteten, riktad både mot andra och det egna jaget som helt ärligt gör läsningen alltmer svårsmält ju närmare slutet man kommer. Här blottläggs människans grymhet, förklädd i ideologiska högtidskläder men i grunden något betydligt mer primitivt och naket.
Det enda som skaver är att boken utlovar kärlek och uppror. Upproret klingar högt och rent, helt i ton med den angivna stämgaffeln. Kärleken däremot hamnar i bakgrunden, ofta skildrad som något stelt, nästan protokollfört snarare än upplevt. Texten lindar inte riktigt in hjärtat i någon sidenfilt, men frågan är om den ens behövs?
Rebellerna är en bok jag kommer att minnas och återvända till i samtal framöver. Det är ingen berättelse som bara passerar och löses upp i glömska. Samtidigt saknas den där sista, svårfångade gnistan, det personliga stinget som hade kunnat göra helheten fulländad och förtjänat det absolut högsta betyget.
Nu ska jag sätta mig i gräset, låta saliven komma och äta salta chips, utan Maos lilla röda.
Rebellerna av Lukas Moodysson
Wahlström & Widstrand
ISBN: 9789146244042
Antal sidor: 264
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 