Ibland behöver jag en mellanbok. Något tunt, något snabbt, gärna nytt! Något som inte kräver att jag behöver bygga om hela mitt inre arkiv. Call for the Dead kvalade in på alla dessa kriterier. En liten pocket i handen, en gåva från en kollega som börjat döstäda och tydligen kände att George Smiley kunde få ett nytt hem.
Call for the Dead av John le Carré är första mötet med George Smiley, (ni anar vart det barkar). En tjänsteman mer än en hjälte. En man som rör sig i korridorer, samtal och misstankar snarare än i action. Det börjar med ett förhör som i efterhand visar sig få konsekvenser. En man dör, MILDCHOCK. Ett Självmord, sägs det. Smiley är inte övertygad.
Upplägget är klassiskt och har berättats en miljon gånger i olika format. Ett dödsfall som inte riktigt stämmer. Ett nät av kontakter. En långsam rörelse mot något som ska likna en sanning. Dock är Carré kittlande i det lågmälda. Inga explosioner. Inga stora gester. Bara misstankar som flyttas runt mellan människor, men det tar aldrig riktigt fart.
Det är kompetent. Det är stundtals intressant. Framför allt i hur Smiley fungerar som figur. Trött. Diskret. Nästan anonymt. Är det en beige trenchcoat?
Det är ett embryo. Carré verkar inte ännu riktigt bestämt sig för vad han vill göra med sin värld eller sin huvudperson. Det är del ett absolut men Intrigen är tunn. Spänningen uteblir. Och när det väl knyts ihop är det mer ett konstaterande än en upplevelse.Det är inget som stör. Men det är heller inget som fastnar.
Som egen filler fungerar den. Som startpunkt för något större kanske den är nödvändig. Men den säljer inte resten av serien.
Call for the Dead av John Le Carré
Penguin Books Ltd
ISBN: 9780141198286
Antal sidor: 160
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 