Den här tunna boken kom till mig i ett blått kuvert, omsorgsfullt inlindad i sidor från NSD och Kuriren. Min morfar skickar med jämna mellanrum ner delar av sin samling, sådant han tycker att jag borde läsa. En månad på landet var en av dem. En väldigt tunn volym för att komma från denna mans bibliotek.
Boken handlar om Tom Birkin som anländer till Oxgodby med första världskriget i kroppen och ett havererat äktenskap bakom sig. Han blir anställd att frilägga en medeltida muralmålning i byns kyrka. Det är ett arbete som kräver tålamod, precision och varsamhet. Ord som även sammanfattar Carrs text. Lager för lager återställs både målningen och Birkin själv fram.
Miljön i Yorkshire är inte sådär brittiskt romantiserad men omsorgsfullt beskriven. Landskapet, ljuset, dagarnas upprepning, kyrkorummet där han både bor och arbetar. Allt detta skapar en meditativ rytm. Kriget som skuggar Birkin med hjärnspöken, äktenskapets sprickor likaså, men det är i stillheten romanen gör att den passar perfekt till ljudet av snön som smälter utanför. Det är inte dramat som driver berättelsen, utan återhämtningen.
För att vara så kort rymmer den mycket. Trauma, skuld och en försiktig framtidstro får plats i detta begränsade sidantal. Muralmålningen som föreställer den Yttersta Domen på kyrkväggen fungerar som en spegel av Birkins inre men Carr håller symboliken nära texten utan att mosa den i ansiktet på mig som läsare.
Den är mild, vacker och välkomponerad, men den stannar vid att vara en stilla upplevelse. Jag beundrar den mer än jag drabbas av den. Det blir en paus från bruset snarare än en omvälvning. Kanske är det också därför den passade så bra att få i ett blått kuvert, skyddad av gamla tidningspapper. En bok som inte kräver scenens strålkastare utan snarare en lugn eftermiddag. En varsam resa genom en sommar och en sargad själ.
En månad på landet av J L Carr
Modernista
ISBN: 9789180230292
Antal sidor: 122
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 