Det känns faktiskt som att komma hem. Redan på första sidan upplever jag det där välbekanta tonläget, blandningen av äventyr, humor, brutalitet och vemod. Andrzej Sapkowski är tillbaka och även om man kunde tro att sagan om The Witcher var färdigberättad bevisar han att det fortfarande finns mörka hörn kvar i världen att utforska.
Crossroads of Ravens, den nionde boken i ordningen, tar oss långt tillbaka till en yngre Geralt, nyutbildad och fortfarande formad av Kaer Morhens kalla stenar. Han är inte ännu den cyniska, världströtta jägaren vi känner. Han ter sig mer som en försiktig elev, något famlande. Vi introduceras dessutom för bokens co-main event, Preston Holt, en äldre witcher som blir Geralts följeslagare och en form av mentor i konsten att överleva både monster, människor och politik.
Det är ett tillägg snarare än en ny början och kan läsas fristående, men jag skulle nog inte börja här som ny läsare. Kanske är det där boken både lyser och brister. Den bygger inte något nytt, den fördjupar. Den är skriven för den redan invigde, för oss som kan doften av svettig läderjacka och stål eller silver som klyver kött, för oss som redan hört Jaskers toner och vet hur världen ser ut från Roachs hästrygg. För den törstiga fanskaran är det här ren valuta, men för nya läsare finns inte mycket att hålla i handen när introduktionen till denna karga värld bjuder upp till dans.
Sapkowski gör det han alltid gör bäst, han låter moralen slipas mot cynismen. Han påminner oss om varför Geralt aldrig talar om bra val, bara val med konsekvenser. Crossroads of Ravens blir ett värdigt tillskott. Den förklarar utan att förklara bort. Jag vidhåller gärna att denna bok är för de inbitna, även om den går att läsa utan de tidigare delarna. För oss som redan fastnat är det en påminnelse om varför vi en gång gjorde det.
Det känns verkligen som att komma hem
Crossroads of Ravens av Andrzej Sapkowski
Orion Publishing Co
ISBN: 9781399633475
Antal sidor: 400
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 