Poesi för den som älskat mer än som älskats

Det finns diktsamlingar som berättar och så finns det de som visar. Wrangborg tillhör den senare sorten. Här rör hon sig mellan kärlekens vardagsgeografi och den känslomässiga politik som uppstår när två världar försöker förstå varandra men inte riktigt lyckas. Det är reflekterande, berättande och märkligt nog väldigt avkopplande. Lite som att följa någon som långsamt inser vad som gick fel utan att längre försöka ändra det.

Jag fastnade tidigt för raden:

“slösat så mycket tid på att försöka känna ingenting”

Den är brutalt enkel. En mening man egentligen inte borde kunna skriva utan att den kollapsar i en typ av kliché, men Wrangborg lyckas. Det finns en vardagsnära precision här, där känslan inte kommer från dramat utan från försöket att hålla dramat på avstånd. Det är sorg som gått över till klarhet och klarhet som fortfarande bär sorgens ryggsäck.

Wrangborg rör sig ofta i konkreta bilder, hon skriver inte om känslor, hon sätter dem.

“jag är mitt emellan raps och havre”

En av mina favoriter från samlingen. Det är både ett geografiskt och emotionellt tillstånd, en sorts poetisk neutralzon mellan trygghet och frihet, mellan tillhörighet och ensamhet. Man ser Skåne, man hör tåget, men man känner också något större. Den där känslan av att befinna sig på en plats som lika gärna kunde vara en paus i livet som en början.
Och mitt i allt detta smyger hon in den sorts kärlek som känns mänsklig i sin ofullkomlighet. I en av samlingens mest träffande sekvenser skriver hon:

“jag hittade i dig en ny människa i mig”

Det är en av de raderna man vill läsa högt för någon, men inte riktigt vågar. För det handlar inte bara om kärlek, utan om att hitta sin egen reflektion i någon som inte riktigt ser tillbaka. Att dejta en moderat(?), kanske. Att tro att känslor kan överbrygga någon annans övertygelser tills man inser att den andra bara ser ett stycke, en produkt, inte ett helt eget jag.

Wrangborg lyckas med något, hon låter läsaren vila i förloppet. Hon skriver inte fram känslan, hon håller den fram. Det är ett uppvaknande, ett värdesättande av jaget över känslan, utan att förlora ömheten. Det här är poesi som känns på riktigt och det är väl meningen.

Betyg: 4 av 5.

Det oss som saknar ett vi av Jenny Wrangborg
Verbal Förlag
ISBN: 9789190035016
Sidor: 113

Text

Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist

Kommentarer är stängda.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑