Aldrig har min ålder känts så påtaglig som när jag sträcker ut mig på den såpade trallen och lyssnar till Clas Svahns sommarprat. Det är något med hans röst och tempo som gör att man guidas in i berättelsen. Jag var skeptisk till denna man som sommarpratare, har han mer att bjuda på i person än det som visades i dokumentären ”Aliens” av den skicklige Kalle Ström?
Svahn talar med ett lugn som bara erfarenhet kan ge. Han berättar om sitt liv som journalist, grundare av UFO-Sverige vid sexton, ordförande i föreningen, folkbildare och allt det finns där men är aldrig tyngande. Berättelsen om hur gruppsykologiska mekanismer kan lura oss att se samma sak blir både begriplig och mänsklig. Vi får följa hans metod, hur han närmar sig det okända med en rak men respektfull nyfikenhet. Han visar varför de samlade vittnesmålen är värdefulla, inte för att bevisa något på stående fot, utan för att skapa en bild som tål att granskas. Roligt är också att Mauri Hermansson får rollen som ”poddare” i detta prat, nästan som en blinkning till hur den gamla generationer möter ny information som inte finns i böcker.
För det negativa är de kängor som delas ut. Att unga föredrar snabb information på nätet i enkel form utan att vara kritiska och att djup research med böcker inte längre görs på samma sätt. Det känns lite dammigt i ett annars polerat och kittlande sommarprat. Kängan till USA:s president som ”inte tror på forskare” landar märkligt, det är svårt att inte hålla med, men vad är det för poäng att kasta en sådan sten när varken presidenten eller någon i hans närhet ens kommer beröras av denna lilla fis i rymden.
Svahn visar att man kan vara både öppet nyfiken och vetenskapligt stringent, även i ett fält där mystiken alltid lurar i kanterna. Han gör det med värme, respekt och en tydlig känsla för det mänskliga. Och en sak måste sägas, här visar han något som den gamla skolan gör bättre än dagens traumakår av sommarvärdar. Låtarna presenteras på förhand med pondus, med en anledning och alltid en liten kuriosa som sätter färg på dem. Det blir helt enkelt mer levande så.
Så återstår den stora frågan, is there any life on Mars?
Betyg sommarprat:
Musikval:
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 