Det här är inte en bit ”dokumentärt finstämd” relationsprosa där känslorna varsamt vecklas ut som linnetyg på vädring. Nej. Här är känslorna redan söndertrasade, ihopknölade och instoppade i en man som är full av både brinnande åtrå och krypande förödmjukelse.
Premissen bjuder på en manisk, i mitt tycke sjuk man (jag återkommer till varför) som berättar i delar om hur hans “underbara” förhållande med en kvinna var. De hade hus, jobb, barn och vänner. En svensk idyll där bara Volvon och sommarhuset på Gotland saknas.
Berättandet om förhållandet tar kärleken på det köttsliga. Allt är ett givande och tagande, något dominant eller submissivt. Hela vardagen kretsar kring de subtila hintarna, maktspelet och de små lekarna, som i slutändan ska leda fram till ett orgasmiskt sex. Suck. Det medmänskliga, det humana, sitter och dinglar med benen på avbytarbänken, väntande, och kommer att få vänta. För Gulliksen är inte ute efter ett lyckligt, läs gulligt, slut.
Mannen är en cuck, tyvärr ett begrepp som saknar en riktigt bra svensk översättning. En man som drömmer om att få se sin fru ligga med någon annan, eftersom hans åtrå då i teorin ska tändas som aldrig förr. Han tror att han då ska älska henne så mycket mer. Den lilla detaljen är att den här fantasins kraft bygger på att det är just en fantasi. Att han själv håller i taktpinnen som en dirigent av sexets fantasi. När verkligheten sedan gör entré, när den kvinnliga huvudkaraktären faktiskt hittar en, enligt henne godkänd väg ut, rasar allt. Orkestern slutar spela. Det verkliga överträffar inte drömmen. Det blir bara så himla svart.
Som läsare förstår jag tidigt melodin Gulliksen spelar upp och det visar sig att boken är betydligt bättre än vad materialet på pappret först antyder. Det är en surrealistisk berättelse, men samtidigt garanterat hämtad ur den så himla positiva sexuellt upplysta samtiden. Men varför inte skriva om det? När det här händer i varje radhuslänga där det grillas tomater. Låt oss göra detta underhållande.
Slutet är underbart. Det är en fin blinkning till manin som plågar vår manliga huvudkaraktär och samtidigt en blinkning till alla män som lämnats. Som i förhållandets sista fas oftast hellre önskar en sista köttslig urladdning än ens ett fragment av det mänskliga som en gång fanns där.Jag rekommenderar en läsning. Alla kommer att kunna cherry-picka ett ögonblick ur den här relationen, hålla upp det och säga: “Precis så här var det.” Men samtidigt är det också så mycket av det tråkigaste ämnet som stötts och blötts i all form av media, sex.
för att vara tydlig, huvudkaraktären är John Corbett. Försök inte ens inbilla mig något annat.
Du som läser kommer känna både avsmak och fascination. Det är en svår balans.
Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen
Weyler Förlag
ISBN: 9789176810699
Sidor: 174
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 