Jag har velat läsa denna bok så länge och nu när den äntligen fanns i tryck igen blev det ett köp. Fire Season är en sådan bok för mig. Bara titeln väcker någonting i mig. Det där enkla, nästan ursprungliga sättet att leva, att få sitta uppe i ett ensligt torn på en grön höjd, blicka ut över skogar, dalar och berg. Ingen trafik, inget brus, bara doften av tall och tystnaden. att få vara en människa på en enslig plats i landskapet, med kikare, anteckningsblock och en kopp kaffe.
Connors skriver om sitt jobb som brandvakt på ett sätt som träffar mig direkt. Det är upplagt kapitelvis som en dagbok, han går igenom månaderna som passerar under arbetet uppe i tornet. Vårens kyla, sommarens hetta, höstens smygande förändringar. Det är detaljerat men aldrig segt, utan mer som att sitta bredvid honom, lyssna på hur livet flyter på där uppe ovanför världen.
Bokens genuina berättande hur Connors blandar det personliga, i både kaxig och reflekterande ton med allt han kan om jobbet. Jag hade kunnat läsa bara för beskrivningarna av utsikten och dagarna, men Connors kryddar med intressanta fakta om hur skogsbränder fungerar, varför vissa får brinna och andra måste släckas, hur man döper bränderna, hur man lär sig läsa vindarna. Jag märkte hur jag satt och sög i mig varenda detalj och önskade att detta arbete inte skulle blivit ersatt av moderna satelliter och drönare. vart sånt här inte bättre förr?
“By being virtually useless in the calculations of the culture at large I become useful, at last, to myself.”
Utöver jobbet beskriver han också det där andra som gör att det kittlar i nerverna, själva livet. Dagarna när det inte brinner, när man vandrar, fiskar, badar i iskalla bäckar. Läser böcker, grubblar, låter tankarna vandra fritt. Det finns ett lugn i texten som jag verkligen uppskattar. Han slänger också in anekdoter, citat och minnen från andra som levt liknande liv som Kerouac, Abbey och några till. Det gör att jag känner mig inbäddad i en större tradition av människor som sökt sig ut till ensamheten i det amerikanska skogarna.
Boken är precis vad den säger att den är. Det är en skildring av ett liv som är grundläggande, långsammare och närmare naturen. Jag tycker om hur rak Connors är, inga krusiduller utan bara ärliga beskrivningar. Det finns en respekt för naturen men också en förståelse för att det inte alltid är idyll. Ensamheten kan skava ibland, men det hör till.
För mig är det en bok som träffar rätt, kanske för att jag så ofta fantiserat om just det där, att få sitta ensam i sex månader, lyssna på vinden, se fram emot en radio sändning, vaka över landskapet. Det blir en fyra för den sista stjärnan är alltid personlig. Den kommer när något fullständigt golvar en, när man nästan vill börja om direkt när man läst sista sidan. Fire Season är nära, men inte riktigt där. Men en dröm är det, och en bok jag är glad att ha läst.
Fire Season – Field Notes from a Wilderness Lookout av Philip Connors
Förlag: HarperCollins
ISBN: 9780061859373
Sidor: 272
Hjortronhyllan 