Gennadij Aleksejev (1932–87) levde och verkade i det sovjetiska Leningrad, där han bland annat arbetade som arkitekt och universitetslärare. I detta urvalet samlas sjuttio av hans dikter, inte från någon frontfigur i litteraturhistorien, men från en poet vars lågmälda röst har en särskild tyngd. Det är i det anspråkslösa hans poesi får sitt värde.
Det är något stillsamt sympatiskt över Aleksejevs poesi. Han skriver enkelt, ofta med ett stråk av humor eller en stilla eftertanke som ger en behaglig känsla. Det är lite som att samtala med en bekant som inte höjer rösten men ändå alltid har något att säga. Dikterna kretsar kring vardagliga händelser eller små scener ur livet där han ofta lyckas ge dem en poetisk glans utan att bli högtravande.
Tonen är lågmäld med känslan av att vara lite avvaktande. Det är här en styrka. texterna känns ärliga, inte påträngande, men det gör också att vissa av dem glider förbi utan att riktigt lämna spår. Man läser, småler ibland, kanske tänker till lite, men jag blir inte alltid kvar i känslan efteråt.
En sak som ändå lyfter texterna är Aleksejevs förmåga att utrycka i bilder. Han kan ställa två saker bredvid varandra, arbete och vind, en kyrka och en gammal vän och i utrymmet mellan låta något öppna sig. Det är inte svårt att hänga med, men ibland önskar man att han hade vågat dra tanken lite längre, pressa prosan lite hårdare.
Helhetsintrycket är alltså gott, men inte omvälvande. Det är trevlig poesi med en viss charm, ibland lite för lätt. Men det finns något att uppskatta i den där viljan att vara tydlig, vänlig och inte märkvärdig.
Rader om hur dåligt det är att vara människa av Gennadij Aleksejev
Förlag: Bokförlaget Faethon
ISBN: 9789189728042
Sidor: 144
Hjortronhyllan 