Tess Olofssons – Ett sommarprat som aldrig borde ha sänts

Tess Olofsson har gjort något historiskt. Som första kvinna att döma herrfotboll på elitnivå i Sverige borde hon ha ett sommarprat som vibrerar av kamp, segrar, nederlag, mod. I stället får vi något som liknar ett internt arbetsmöte där lyssnaren glömdes bort. Det är torrt, strukturlöst och anmärkningsvärt fritt från berättelser med bäring. Producenten Li Skarin, hade du semester under manus?

Programmet saknar nerv. Det bjuds på utdragna beskrivningar av vardagliga rutiner och allmänna reflektioner, men utan riktning eller djup. Det är inte det faktum att ämnena är personliga eller precis exakt en kopia av alla andras liv, det är att de aldrig lyfter från marken. Det finns ingen dramatik, inga uppbyggda scener, inga karaktärer. Allt är som en lång lista av ytliga känslor som bara nämns i denna rapport av ett totalt normalt och ointressant liv.

Tonen är monoton och upplägget känns oförberett. Som att allt berättas rakt ur huvudet på magkänsla i en enda tagning. glömde Skarin göra en redigering alt klippning? Innehållet hoppar fram och tillbaka utan rytm, som om det saknas ett grepp eller en dramaturgisk idé. Det blir varken självbiografiskt gripande eller samhällsreflekterande. Bara ett jämnt, snarkframkallande flöde av observationer utan skärpa.

Och just när något antyds, som exempelvis svårigheten att bli tagen på allvar som kvinna i manlig idrott, stannar det vid antydan. Det finns inget mod att stanna kvar, inget berättande som drar oss in oss i en historia. Det blir bara ännu en punkt på ett papper, för att sedan raskt skyndas förbi.

Det blir aldrig en bra berättelse, bara punkter på en lista. Resultatet är ett av de mest slätstrukna, anekdotlösa och ointresserade sommarpraten i mannaminne. Inga uppslag, ingen variation, ingen puls. Bara en envägsrapport i ett enda tonläge, klagande trötthet. Om någon bara kunnat blåsa hårt i pipan och vissa dubbelt rött kort till redaktören och Olofsson hade vi kunnat slippa detta självmål.


Betyg sommarprat:

Betyg: 0.5 av 5.

Musikval:

Betyg: 2 av 5.

Bästa musikval:


Text

Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist

Kommentarer är stängda.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑