Erik Thedéén, vår riksbankschef, tar sig an ämnet hur räntan egentligen beslutas. Det blir… väluppfostrat, men stelt. Första halvtimmen är som en torr ekonomiföreläsning i etern, tekniskt korrekt, men floskigt. där Thedéén radar upp siffror, processkartor och referenser utan fingertoppskänsla. Jag sippar kaffet, väntar på livet, men hör bara monotona ord som säger att allt går rätt till.
Det hjälper inte mycket att han berömmer sin enfaldiga morgonjogg innan penningpolitiska beslut eller erkänner att han ”räknade fel på räntan för trettio år sedan”. Det är fysiskt svårt att känna både det personliga och politiska på en och samma gång, tonfallet glider aldrig över från predikan till berättelse.
Och visst, det finns små stötar av mänsklighet, hans resor till Ukraina som reservofficer. Men de kommer så sent att de mest framstår som eftertänksamma luftpuffar, försvinner lika snabbt som de dyker upp. Att välja punklåten ”staten och kapitalet” har det gjorts förr? Som gjort för kritik när den rika mannen ska leka folklig rebell.
Sammantaget fyller programmet sin kvot. Allmänbildar, det på något sätt visar att riksbankens chef har med sig lite ”lärdom” men det stannar där. Det blir en rättvis redogörelse för hur räntan fastställs, utan riktigt djup. Inga emotionella svep, inga större insikter. Endast en teknokrat i etern som sätter punkten i häftet utan att bränna in historien.
Betyg sommarprat:
Musikval:
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 