Jag sitter i trädgården som torkar efter ett regn, radion är på, sommarvärmen letar sig in genom molnen. Peter Haber inleder lågmält, nästan monotont, och jag lyssnar på hans berättelse om våld, skam och uppväxt och känner en solid klump i bröstet.
Haber vänder och vrider på varje sten kring sin far. Den fysiska misshandeln med örfilar, klädborsten, simundervisning, ångestfyllda moderns nervsammanbrott, alkohol i mängder. Han nämner att fadern kritiserats av själva Göbels för sitt arbete med en Opera, en blinkning till regimer. Programmet blir ett naket, terapeutiskt brev, en slags botgöring som utvecklar sig till ett nästan gränslöst moraliskt resonemang om en barndom som utspelade sig för flera generationer sedan.
I en timme och tolv minuter följer vi Habers omväxlingar mellan tunga berättelser om trauma och sporadiska referenser till karriären som Martin Beck. Men humorn och den folkkära rollen låter vänta på sig, det är mer terapi än ljudunderhållning, Det är ett mörker, både i rösten och handlingen. Vi får höra hur han älskar sina föräldrar ändå, ett slags förlåtande slut, men frågan kvarstår:- ”varför belasta en publik med dessa gamla, alltför personliga historier så länge?”
Visst berättar Haber öppet om misshandel och psykisk ohälsa, ämnen med potential att beröra. Men tonen är obarmhärtig och självuppfylld. Det känns som att vi dras in i en intim session som borde stanna inom familjen, inte sändas över P1:s vågor. Det är för blottande, utan distans, och lämnar lyssnaren med en obehaglig känsla. Vi får inte förstå, bara vittna.
Utan överraskningar är det inte en historia, det är en rapport. Den terapeutiska monologen hade åtminstone kunnat vägas upp av ett tydligare syfte. Att ge luft åt, till exempel, samhällsfrågor eller släkthistoria. Men nej, det är ett moraliskt redskap, en slags utrensning av skuld som vi får bevittna utan att riktigt veta varför. En timme av självreflektion som aldrig känns tillräckligt universell eller meningsfull.
Betyg sommarprat:
Musikval:
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
