Jaha, då har vi fått årets line-up till Sommar i P1. En traditionsenlig presentation signerad Bibbi Rödöö, som under en timmes livesändning gick igenom sommarens 58 röster. Det blev som det ofta blir, några självklara, några överraskningar och några vars frånvaro väcker frågor. Men helheten? Tydlig. Kvinnorna leder. Skådespelarna dominerar. Och mångfalden får ändå sägas vara god, även om några av valen kanske känns mer pliktskyldiga än passionerade.
Årets startelva skvallrar om att Sommar i P1 inte längre är ett program där man bokar in lyssningen dagligen eller som ett ögonblick av exklusivitet. Sommar i P1 har blivit en friare buffé, där man som lyssnare antas plockar sina favoriter och ignorerar resten. För vissa är det en förlust, för andra en lättnad. Det är inte längre ett finkulturellt åtagande utan ett öppet sommarland där alla får vara med, på gott och ont.
Det som däremot består, eller kanske till och med förstärks, är något annat. Tyngden. Mörkret. Det osagda men närvarande temat; sorgen. Det verkar nästan ha blivit ett krav. Ingen verkar få tala utan att först ha något att bära. Något att vältra i, något som gör ont. Trauma har blivit ett slags sommarvaluta. I erans svallvågor har även det direkta, personliga lidandet blivit underhållning. Som om den arbetande eller lediga svensken ska förtjäna sin stund på stranden med en klump i magen. Det är inte nödvändigtvis dåligt, tvärtom, det kan vara rörande, viktigt, till och med läkande – men man börjar undra om inte glädjen också förtjänar en plats? Har sommar blivit en instans som kapitaliserar på känslolivet? En till Bergfeldt-marknad där det bara är sorg som säljer?
Men jag kommer lyssna. Med öppet sinne, eventuellt korsade armar och en kaffe som långsamt torkar i botten av koppen. Förhoppningsvis med fötterna i vattnet eller vaggandes i hängmattan med hästens mönstret. Någonstans mellan grannens cigarettrök och ett fågelkvitter ska berättelserna få rulla. Och jag hoppas några kommer stanna kvar länge.
Mina spikar:
Karolina Ramqvist – författare
Hon slog igenom redan som 21-åring i den feministiska antologin Fittstim och har sedan dess etablerat sig med romaner som Flickvännen, Alltings början och Den vita staden. I höstas kom Den första boken, där hon vände blicken mot skrivandets själva urpunkt. Hon skriver med skarphet om makt, intimitet och tillhörighet, ofta i en lågmäld men exakt prosa. Hon har tilldelats både Aniarapriset och Sveriges Radios Romanpris.
I sitt Sommarprat ska hon ta sig an en av de mest slitna, men också svåraste – frågorna en författare får: varför skriva, varför läsa, varför alls hålla på med böcker? Ett ämne som i hennes händer knappast kommer bli slentrian. Snarare ett lågintensivt uppvaknande, i samma ton som hennes bästa romaner.
Lotta Klemming – ostrondykare
Från modebransch till havets botten. Lotta Klemming bytte stilettklackar mot torrdräkt och tog steget ner i ett yrke som gått i arv i generationer. Hon driver Klemmings Ostron i Grebbestad, ett familjeföretag som levererar vildplockade ostron till några av Skandinaviens mest namnkunniga restauranger.
I sitt Sommarprat lovar hon att öppna upp om den psykiska ohälsa som en gång slog till och hur den smärtan ledde henne tillbaka till havet, hemmet och en försoning med både det förflutna och sig själv. Ett lågmält men saltmättat sommarprat att se fram emot.
Edward af Sillén – manusförfattare, regissör
En nyckelfigur i svensk underhållning, ofta bakom kulisserna men med ett avtryck som syns i varje skratt. Edward af Sillén har regisserat, översatt och skrivit manus till allt från film och teater till Melodifestivalen och Eurovision Song Contest, där han också varit SVT:s kommentator i över 15 år.
Hans Sommarprat kommer handla om just det han är bäst på: skrattets mekanik. Om flamset, det förbisedda allvaret i humorn och varför det är så förlösande när någon halkar i en vattenpöl. Det låter lättsamt men i Edward af Silléns värld är det alltid mer än så.
Linnea Wikblad – programledare
Mitt i prick enligt tidigare tipskupong, klapp på egen axel. Linnea har en röst som känns som någon man redan känner. Linnea Wikblad hörs dagligen i Morgonpasset i P3 och blev 2024 framröstad till Årets radioprogramledare mycket tack vare sin tajming, skärpa och självironi. Det ska bli intressant att höra henne solo utan sina sparring partners.
Hennes Sommarprat rör sig i kontraster: en separation mitt i en nyförälskelse, ensamhet i mediesorl, ett matlagningsprogram som gör ont, och en oväntad webcamrunk som kanske räddar allt? En berättelse om att börja om när man egentligen borde ha landat.
Thomas Stenström – artist
Min far klappade i händerna av lycka till denna. Thomas slog igenom med Slå mig hårt i ansiktet och har sedan dess förblivit både folkkär och personlig. Thomas Stenström har fyllt arenor och sjungit fram Sverige, med låtar som Ser du månen där du är ikväll och Andas in andas ut. I augusti släpper han sitt nya album Sverige.
Hans Sommarprat ser han som en låt, ett försök till ärlighet. Och i den ärligheten kanske något speglas hos lyssnaren. För som han säger själv:- ”varken du eller jag är speciellt unik”. Det är väl därför han fortsätter träffa så rätt.
Ida Engvoll – skådespelare
Ett välbekant ansikte från tv och film men alltid med en nyans. Ida Engvoll slog igenom i Rebecka Martinsson och har synts i En man som heter Ove, Vår tid är nu, Bonusfamiljen och Kärlek & Anarki. Nu senast spelade hon polis i Blindspår.
Men bakom kameran odlar hon sitt liv som småbrukare i Järvsö. I sitt Sommarprat lovar hon att prata om maten, jorden, konsten och vardagen som andas samma luft. Om stugfolk, bondförnuft och hur livets kretslopp kan vara både enkelt och vackert..
Lennart Jähkel – skådespelare
En av våra mest folkkära skådespelare, som lika gärna spelar i Så som i himmelen som i Pistvakt. Lennart Jähkel har varit verksam i över fyra decennier och är en självklar del av svensk scenkonst. Hans roller i Jägarna och c/o Segemyhr har alla blivit klassiker.
I sitt Sommarprat bjuder han på vad han själv kallar en ”trögfåttaskolls bekännelse”, om leken som aldrig släppte taget och som till slut blev ett yrke. Ett prat om barndomens frihet, allvaret i det lättsamma och varför han aldrig riktigt slutade leka.
Då återstår bara att hoppas att det blir just så där bra som det kan bli när röster, berättelser och personligheter får bre ut sig i etern. Att något skaver, något glittrar, något får oss att tänka till eller bara drömma bort en stund. Att det inte blir alltför tillrättalagt, inte bara sorg eller putsat ytskikt, utan något som lever kvar en bit in i augusti. Till alla som ska lyssna önskar jag er ett fint sommarprat, och en ännu finare sommar.
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 