Lundell är en sådan där författare som alltid lyckas med att få mig att känna något, även om det ibland bara är frustration över den kompakta texten. I ”En varg söker sin flock” följer vi honom genom sommaren 1989, då han som nykter alkoholist kämpar med både sitt privatliv och världens alla galenskaper. Tillsammans med sin gravida fru, sina barn från ett tidigare äktenskap och en lång rad av både stora och små reflektioner, reser han runt från Göteborg till Tunisien och allt däremellan. Det är en berättelse som på många sätt känns igen från hans senare uppskattade ”Vardagar”-dagböcker, där livet kommenteras rakt upp och ner, utan filter.
Men i detta format finns en stor brist, och det är just textens kompakthet. Boken saknar den luft och de pauser som hans senare verk bjuder på. Det känns som att läsa en vägg av ord, där jag ibland måste kämpa dig fram för att fånga de guldkorn som finns dolda i flödet. Och de finns där, absolut. När Lundell skriver om sina möten med människor, om hur kändisskapet tär på honom, då finns det en närhet och ärlighet som gör att man trots allt vill fortsätta läsa. Det finns även en råhet i hur han beskriver sig själv, som när han på en båttur känner sig utnyttjad som någon slags turistattraktion. Den bittra sarkasmen är påtaglig och gör att man sympatiserar med honom.
Stilmässigt är boken varm och informell, nästan som att sitta ner och prata med Lundell själv. Men samtidigt önskar jag att den luftigare, mer strukturerade formen från ”Vardagar” hade hittat sin plats även här. Det blir tungt att läsa, och även om hans reflektioner är både intressanta och ofta träffsäkra, så känns det som att boken hade tjänat på en mer lättsam och tillgänglig presentation. En varg som hittar sin flock kämpade för att vardagar skulle kunna flyga.
En varg söker sin flock
ISBN: 9789146159926
Sidor: 301
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 