Lindquists sommarprat lider inte bara utan är fyllt av en allvarlig brist på struktur och engagemang i leveransen, vilket gör det svårt att följa och ta till sig budskapet. Trots att ämnet, den svenska skolans utmaningar, är mer aktuell och angeläget än någonsin, framstår programmet som rörigt, överväldigande och spretigt.
För det första finns det en tydlig avsaknad av fokus genom hela programmet. Istället för att välja en tydlig röd tråd, hoppar Lindquist mellan olika teman och personliga anekdoter utan att knyta ihop dem på ett sätt som ger mig en sammanhängande berättelse. Viktiga poänger förloras i en flod av information som inte lyckas engagera.
För det andra är Lindquists leverans platt. Trots att ämnet borde vara något hon brinner för, saknas den passion som behövs för att verkligen fånga, utbilda och hålla kvar lyssnarens uppmärksamhet. Monotona och utdragna delar av programmet gör att jag redan efter tjugo minuter tappar intresset, vilket är synd med tanke på ämnets betydelse.
Dessutom upplever jag berättandet som alltför faktatungt utan tillräckligt med reflektion eller nya perspektiv. Istället för att erbjuda djupa eller någon typ av insikter eller den efterfrågade lösningen, nöjer sig Lindquist med att redogöra för problemen på ett sätt som känns mer som en trött föreläsning än ett engagerande radioprogram. En missad chans och är det här människorna som styr vid skolan förstår jag att soppan smakar både surt och salt.
Betyg sommarprat:
Musikval:
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 