Inte trodde vi att en författare och ”journalist” skulle prata mer om rymden än en astronaut veckan innan? Andrev Walden öppnar dörren på glänt till sin personlighet medans han går ifrån det traditionellt traumatiska, känsloladdade och akt formatet som präglat det moderna Sommar i P1, och det fungerar väldigt bra.
Walden berättar om universums enorma omfattning i breda drag, om hur allt en gång var vätgas och hur det nu finns miljontals galaxer och planeter där det nog borde finnas liv. Han beskriver också hur obetydligt kort tid vi människor faktiskt har existerat på jorden. Även om denna information ofta presenteras via snygga (ibland) PowerPoints och dokumentärer, är det skönt med en påminnelse när vardagens problem trängt bort denna kunskap i hjärnans ”C-disk”. I all denna fakta väver samtidigt Walden skickligt in roliga och personliga anekdoter om sig själv, sin rädsla för mörker, ordning i kaos och såklart en del popmusik. Han pikar mot tidigare prat som tar upp trauman och hur hans producent försökte dra honom mot det förutsägbara och scriptade format, men Walden avfärdar detta och går sin egen väg med ett mäktigt flin bara en Augustpris vinnare har rätt att bära.
Det mest fascinerande i Waldens prat är hans något originella tanke om kometen som slog ner på jorden för 66 miljoner år sedan och utplånade alla dinosaurier. I sin höga hastighet slog kometen hål på atmosfären, och i ögonblicket innan tryckvågen efter nedslaget borde några dinosaurier ha kunnat titta upp mot himlen och se ett svart hål där kometen trängde igenom och därmed för en kort stund kunna blotta en stjärnhimmel. Det är en vacker tanke att stanna vid, sekunderna innan total förintelse.
Det som drar ner pratet är det eviga förenklandet, som om lyssnaren har semesterhjärna och behöver enkla redskap för att förstå de stora sammanhangen som Walden talar om. Han använder barnsliga metoder som hål i papper och sand i handen för att illustrera sina anekdoter och även om jag som lyssnare inte utför dessa små övningar från min solstol kan jag tänka att de som lyssnar inte är medlemmar av Galenskaparnas Trög-Fattar-Förening.
Jag har alltid ansett att Walden, sedan ”Jävla karlar”, är en av Sveriges bästa nya författare. Dock har jag ofta upplevt att han saknar all typ av karisma i live media. Trots det står jag fast vid att han är en berättare av rang, en lurig jäkel som briljerar när han ohämmat får referera till sina egna spaningar och vassa pikar. Jag anar ett mästerverk likt ett svart hål i atmosfären som väntar. Hoppas bara att detta litterära verk inte orsakar total utplåning.
Tack Walden, du skiljer dig från mängden i årets Sommar i P1.
Betyg sommarprat:
Musikval:
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 