”Berätta gärna för mig, Carl Bildt, om den stora fina världen. Men berätta gärna också för mig om någon kul anekdot efter ett liv bland hemligheter och stora personligheter”.
Carl Bildt är en politisk veteran med decennier av erfarenhet på den internationella arenan, och hans sommarprat återspeglar detta med både djup och allvar. Med samma skarpa blick som han använde för att analysera geopolitiska skiftningar, tar han lyssnarna med på en resa genom historiska anekdoter, personliga minnen och reflektioner kring samtidens utmaningar med sin dialekt och ton.
Bildt inleder sitt sommarprat med en berättelse om en gammal resväska i den svenska ambassaden i Washington, som symboliskt visar hur vissa hemligheter och historier förblir dolda tills någon beslutar sig för att avslöja dem. Bildt reflekterar över sin tid som statsminister och sina uppdrag som EU-medlare under Balkankriget, där hans minnen från ett sönderbombat Sarajevo ger en rå och gripande bild av krigets verklighet. Bildt drar paralleller mellan då och nu, och varnar för att de hot och faror som världen står inför idag kan leda oss tillbaka till en lika mörk period som den han själv bevittnade.
Bildts retorik är som vant både informativ och personlig, vilket skapar en känsla för mig av att lyssna till en vis gammal vän som delar sina livserfarenheter. När Bildt återvänder till Bosnien och reflekterar över den långa och svåra vägen till fred. Han beskriver hur möten med återvändande flyktingar, och synen av människor som lever sina liv i det som en gång var krigszoner, ger honom hopp och en påminnelse om varför fredsarbetet är så viktigt.
Bildt avslutar med en varning och en uppmaning: att världen inte kan ta freden för given och att vi alla har ett ansvar att arbeta för att bevara den. Bildts sommarprat är som förväntat en intelligent och tankeväckande analys av både dåtid och nutid. Det är en påminnelse om att ledarskap handlar om mer än bara politiska beslut, det handlar om att förstå och lära av historien för att forma en bättre framtid. Dock känner jag att Bildt lite missar med glimten i blicken, det där somriga tre enheter in anekdoten som ändå plockar en bort från den seriösa världsbilden. Och spela för fan inte Lotta Engberg efter att ha varnat oss om krig.
Betyg sommarprat:
Musikval:
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 