Dagens sommarvärd Marcus Wandt tar oss med på en resa genom karriären som stridspilot, astronaut, risktagare och samtidigt som pappa. Jargongen är grabbig och jag tror att vi i denna målgrupp njuter lite extra idag. En individ med ett specialintresse, korta funderingar om varför och en hög skrytkvot.
Wandt inleder med en grundläggande presentation av vem han är och den något linjära vägen från risktagande och analytisk pilot till en rymdman som finner ett lugn i ASMR-liknande ljud från en fungerande rymdstation i omloppsbana runt jorden. Självreflektionen om varför vi gör som vi gör, och att han under stridigheter inte hyser något agg mot den stridande libyska regimen utan bara ser yrkesmän mot yrkesmän, är ett personlighetsdrag som man tror ska genomsyra hela berättelsen. Men det är inte en avsaknad av känslor, utan ett konkret sätt att se på en uppgift, och att väga riskerna mot belöningarna och framgångarna.
Biten som fångar mig mest, förutom att en astronaut väljer att spela Fort Minor med ”Remember the Name” i Sveriges Radio, är från nedräkningen i kapseln i en Falcon 9 raket till uppskjutningen. Förklaringen av alla steg, känslan av att sitta på den kraft som ska mot alla odds tränga igenom gravitationen och ta sig till omloppsbana, är fascinerande. Det blir to.m bättre när det komiska i att när nedräkningen kommer till noll, spelas hans sons låtval ”Dumb Ways to Die” av Tangerine Kitty, vilket är så humoristiskt underbart att jag skrattar rakt ut med gåshud på armarna över vad Wandt upplevt.
Reflektioner från rymden om hur man känner vördnad för jorden när man ser på den, unika väderfenomen, och som han beskriver i sitt prat, att ligga och lyssna på rymdstationens ljud, knäppar, mätare och maskiner. Pratet blir unikt och det är en unik upplevelse. Tack för att du delade med dig.
Jag kommer dock aldrig förlåta Wandt för att, av alla saker du kunde ta med upp i rymden, tog du en puck med till Linköping. Av alla lag…
Betyg sommarprat:
Musikval:
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 