Jahopp, då var det dags att plocka fram bingobrickan med olika trauman och ladda krysspennan för nu ska vi tillsammans med grundaren av mammasanningar vända på varje sten under 67 minuter, som kan varit en motgång eller ett trauma. För det är underhållning vi håller på med? Den semestrande svenskar hungrar i den 30 gradiga medelhavsvärmen som dragit in över landet efter att något. Men är det en framgångsrik entreprenör eller kändis som gräver djupt i sitt bagage av trauman och motgångar? Missförstå mig inte, jag har full respekt för att människor går igenom tuffa tider, ibland obeskrivliga, men när det är en person som trots allt har landat på fötterna och skördat stora framgångar, blir det nästan ett hån att fokusera så mycket på det negativa.
Vivi Wallin dukar upp hela baletten med ”duktig flicka”-komplex, förlossningsdepression och svåra barndomsminnen, övergrepp, mammas sjukdom, racism som tillslut blir en lavin där det nästan känns som om vi borde tycka synd om henne, även med en enorm följarskara på sociala medier och en blomstrande karriär. Ja, hon har gått igenom mycket, men vad är Wallins tanke? Trotts alla dessa motgångar så slutar hon aldrig beskriva sitt yngre jag som glad, tacksam, positiv, ingenting rubbar henne, dessa djupa sår är ytan polerad med ett leende. Pratet kryllar av givna efterkonstruktioner där röken av gula blend ska vara talande? Kom igen. Det var så dåligt ekonomiskt ställt att man måste äta potatissoppa sju dagar i veckan och spara panten som en försäkring. Men en Walkman och flygbiljett till USA, fanns det senare pengar till?
Det är knappt att vi hinner en avrundning med ” till slut vände det”. Jo tack, det vet vi. Det är så berättelsen alltid slutar. Varför inte fokusera mer på de fantastiska framgångarna istället för att vältra sig i sitt gamla lidande? Räckte inte en podcast och en dokumentär om det i SVT? [”En mammas hemlighet”]
Det blir något ironiskt med att höra om alla dessa motgångar när man vet att personen i fråga nu driver inte bara ett utan två populära Instagramkonto som ständigt växer. Man kan fråga sig om alla dessa dystra återblickar verkligen behövs när Wallin redan tagit fingrarna på pulsen på ett problem som hon nu är i fullt krig mot med sin följarskara. I alla fall här kommer svaren på alla trauman Wallin lyckas klämma in på 67 minuter ifall du vill rätta din bingobricka.
- 1. Duktig flicka-komplex
- 3. Förlossningsdepression
- 4. Cancersjuk mor
- 5. Känslomässig isolering
- 6. Rasism
- 7. Traumatisk uppväxt
- 8. Övergiven av sin fader
- 9. Svek
- 10. Utnyttjad/Övergrepp
- 11. Skuldkänslor
- 12. Skam
- 13. Psykisk ohälsa
- 15. Föräldraskapets utmaningar
- 17. Sociala medier
- 18. Dålig självkänsla
- 19. Inte få synas
- 20. Rädsla att egna barn ska uppleva liknande
Sommarprat har en potential att verkligen inspirera och ge nya perspektiv, men då måste vi komma bort från den här envisa fixeringen vid smärta och sorg. Varför tar man inte tillfället i akt att pusha hennes “du duger som du är!”, och att hemmet inte alltid behöver se ut som en Ellos-katalog? Vi förstår, livet är inte alltid en dans på rosor. Men kanske skulle det vara mer intressant att höra mer om vad som faktiskt fungerar i normförhållandet som mamma i väst. För i all ärlighet kan man inte i detta skede ignorera Wallins framgång som hon skapat med egna händer.
Jag kan inte låta bli att känna och nu uttrycka en viss bitterhet. Trots att musiken är perfekt somrig mellan historier om cancer och depression så känner jag mellan varje berättelse om en svår barndom eller en mörk period så fanns det en del av mig som tänkte: ”Men titta på dig nu!” Wallin kanske är en av Sveriges just nu mäktigaste “good enough” influenser och jag kan inte fatta varför man med den makten väljer att kasta bort den på sin egna historia som kommer som en pocket 2029 (Killgissar). Är det inte äntligen dags att vi i Sommarprat börjar fokusera mer på var vi är nu och vart vi är på väg, snarare än att ständigt blicka bakåt på de mörka kapitlen i vår historia? För är det något en semestrande vill så är det att må skit och ha en klump i magen innan lunchen hunnit smälta.
Betyg sommarprat:
Musikval:
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 