Om du lever i sfären där man verkligen hatar mansbäbisar och det strukturella patriarkatet, kommer du att älska denna (bok)rapport. Om du inte delar den världsbilden kan du lägga dina surt förvärvade slantar på annat.
Idén med boken är alltså att skapa en bild av det ojämlika förhållandet mellan man och kvinna i en typ av samtidsskildring. För att skapa denna tydliga bild väljer författaren Liljedahl att byta plats på könen. Liljedahl tilldelar mannen Johan alla drag som kategoriseras som ”typiskt kvinnliga”, såsom det obetalda arbetet hemma/jobbet, Johans ängslan över känslor, lån, och social yta utåt, samt problemet att bajsa på offentliga toaletter. Kvinnan Sara får alla (och då menar jag alla) egenskaper som alla typiskt normtoxiska män någonsin haft. Manbäbis, dryg, jobbar för mycket, tar inte hand om barnen, vill bara ha sex för sin egen njutnings skull, tjänar massor med pengar och är såklart otrogen. Detta är alltså grunden för vad ett samhällsskildrande förhållande ska vara, såklart överdrivet för effekt, men gäsp? Dessa redan insparkade dörrar ramlar snart av karmen och behöver vi verkligen öka klyftorna i denna debatt ytterligare med ett könsskillnad-Kaczynski-manifest?
Liljedahl svänger och kränger mellan kapitlen i de swappade könen, och i vissa avsnitt känns det som att hon glömt bort bytet helt i karaktärernas känslolägen och ageranden. De första kapitlen är lite kul, speciellt idén om att man får ett pin beroende på hur man väljer att föda sitt barn. Men jag som läsare tröttnar fort när den faktiskt i början fantasikittlande feministiska texten övergår till ren narcissism. Det är inte bara Saras toxiska beteende som är fel, det är även bekanta, kollegor, präster och familjer som skaver i sitt agerande mot Johan. Jag förstår vad Liljedal vill få fram, men är det verkligen rätt sätt att åberopa något strukturellt när hela världen är vänd mot vår huvudperson som ”bara” vill göra allt perfekt, överallt, hela tiden?
Det roligaste i texten är när topplocket går för Johan när Sara tidigt en morgon åker till jobbet utan att fråga hur Johans dag är. Skulle min partner ställa frågan innan jag öppnat ögonen, ”Hur är min dag?” hade det nog varit dags att rekommendera en hälsoundersökning. Mycket av de som Johan möter i bokens skildring är problem, men det har inget att göra med att han är en man.
Slutet är inte heller direkt överraskande då allt strukturellt tydligen slutar bara om man är singel. Då kommer samhället sluta döma dig, stressen lägger sig, man är en bra förälder varannan vecka och man kan unna sig en cola till pizzan utan att tänka på figuren.
Kul koncept. Totalt misslyckat utförande och förlåt, men den som godkände denna titel måste haft som uppsåt att denna bok skulle misslyckas.
Som en riktig man
ISBN: 9789180237895
Sidor:196
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 