Återvänder till Tornedalen med Mikael Niemi

Läsex från Piratförlaget. Jadu, Niemi, nu tog du mig till ett leende fyllt av drömmar och saknaden till underbara Norrbotten IGEN. Den följer både tempo och struktur från populärmusik men har en mer lockande text där Niemi fångar ens blick och lägger den lugnande handen på axeln, som en varning att det här är en historia som ska njutas av, inte x2 spolas igenom för att se hur skickligt alla trådar mellan karaktärerna sammanflätas av tornedalsk magi. Den får mig att sakna starkt kaffe på myren, farmors palt och hur kaffet studsar upp i den genomskinliga toppen på perkolatorn. Har vi tackat allt som är tillräckligt för Norrland? Jag tror inte det.

Niemi flörtar vilt med norrländska ”easter eggs” genom hela texten, vilket bidrar till extra mys för oss med kopplingar dit. Har skickat ett mail, men jag ser det inte som en slump att flera av Luleå hockeys spelare fått korta cameos i denna bok. Återkommer om jag får svar. Jag skulle säga att den är lite nischad. Undrar om göteborgare gillar den? Skulle vilja veta. Inväntar bokstagrams följetong. Rekommenderas att läsa till nysnö och starkt kaffe.

Författaren Mikael Niemi tar oss återigen med till det vackert romantiserade och mystiska Tornedalen. I denna arbetarroman, ‘Sten i siden,’ får vi följa Einos familj som sakta splittras under en lång vägstrejk, missöden, broderlig fientlighet och demoniska möten. Samtidigt sveps vi fritt mellan årtionden där en gren av släktträdet med övernaturliga kopplingar skickligt knyts ihop för att väva en historia som man faktiskt njuter av.

Boken ter sig lite som en dag i skidbacken, man vaggas lugnt upp i en lift medan Niemi beskriver matlagning, strejkmöten och framtidsplaner. Därefter följer ett snabbt åk utför på nyvallade skidor i form av andliga gestalter, demoner, blixtar och tarmar som kramas ihop av det övernaturliga, för att sedan återgå till liften och lugnt vaggas upp igen. Detta kännetecknar Niemis skrivande och är inget nytt för oss som har läst ‘Populärmusik från Vittula’, det känns nästan som att komma hem igen. Planen var att läsa ‘Sten i siden’ i en bra takt, men jag valde faktiskt att sakta ner och njuta av dess skildring samt det lilla överförskönandet av det norrländska inlandet. Sättet Niemi beskriver hur palten framställts i ett svältande hem när det äntligen fått tag i matvaror är slående. Det blir palt till middag ikväll.

Jag vill inte säga att boken inte kärvar, men stundtals går berättelsen så pass bra att den känns som en historiebok skriven av vinnaren i en konflikt. Det sker inga oväntade hack där en blandning av olika människor under en strejk med så stora klasskillnader och synsätt inte brakar ihop till ett (större) kaos.

Rekommenderas för dig med förkärlek till “Populärmusik från Vittula”, Norrland, eller för dig som bara vill ha en bok att verkligen njuta av under lång tid medan snön faller och du brygger starkt svart kaffe. Sånt som farmor och farfar alltid skojade om att man skulle få skära med kniv och gaffel, det vill säga en skopa extra.