Välkommen till mörkret. Ladda upp med reels på kattungar, det kommer att behövas. Sidorna som hittas bredvid ett lik inuti en ladugård bjuder mig som läsare på en surrealistisk parad som uppstår ur vardagens påfrestande krav och relationer. Det är en förhärligande av de stunder då vi söker trygga hamnar för att vila undan demonerna som härjar på havet. För härjar gör de. Det blir stundtals så obehagligt att lindas in i virrvarret av den författade psykosen som förtydligas av de skickligt utförda ”sketch art”-illustrationerna. Det är här man får pausa, öppna fönstret och andas in den ovanligt kalla oktoberluften och svepa igenom lite kattvideos för att inte behöva sätta mig förtvivlad i ett hörn.
Samtidigt behandlas redan insparkade dörrar om hat mot influerare, tacokvällar och chefer som ifrågasätts och resoneras om på ett ganska klyschigt vis. Men behöver man uppfinna hjulet varje gång?… Jag placerade tidigt rockpoeten som författare i ett karakteristiskt fack, och boken följer författarporträttet väl. Det ni ser är vad ni får, inga krusiduller.
Texten är välskriven och rik på synonymer som vittnar om en rik vokabulär eller ett flitigt använd synonymlexikon. Rekommenderas till dig som är sugen på ”feel-bad genren” med vissa poetiska drag och vardagsrealism. En helt okej debut skriven i uppförsbacke och motvind om en lömsk kopiator, en storstadsbarista och prussiluskan. En saga för de vilsna.
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 